Kagemusha - Spökgeneralen (1980)

Dubbelspel i fantastiska färger

Bland krigande japanska klaner på 1500-talet är det Takeda-klanen, styrd av den oefterliknelige Shingen, som injagar mest skräck i motståndarna. Shingen är det berg som ger stabilitet åt hela klanen.

Hur oefterliknelig han än är, så finns det all anledning att försöka efterlikna honom när han blir dödligt sårad av en uppfinningsrik prickskytt under ett försök att inta Kyoto. Den stridsmoraliska inverkan som Shingens närvaro har på trupperna kan inte överskattas, så ett ambitiöst lurendrejeri dras igång. Kagemusha, en veritabel kopia av Shingen som de tidigare hittat och räddat undan galgen, kommer plötsligt till stor nytta.

Med sedvanlig känsla, och en lagom dos humor, tar sig Kurosawa an den här faktiskt ganska enkla historien. Det är inte särskilt svårt att hänga med i svängarna utan komplexiteten finns istället hos karaktärerna och känslorna. Här finns inga enkla bovar, bara folk som gör olika stora misstag. Det är ett svårt projekt som ska ros i land och alla är inte med på noterna.

Några få invigda, däribland Shingens bror som själv testat på dubbelgångarrollen emellanåt, hjälper så gott de kan den före detta dödsdömde att hålla liv i ett imperium. Det är mycket att tänka på, och minsta okaraktäristiska min eller replik kan väcka undran och kanske misstanke. Pressen tär ganska hårt på amatörskådespelaren i längden, även om det finns positiva omständigheter i dubbelspelet - som vänskapen med "barnbarnet".

Shingens son, däremot, försummad och inte så lite ambitiös, är svårare att ha att göra med. Han känner till omständigheterna och är inte särskilt benägen att göra jobbet enklare för Kagemusha.

Central i Kurosawas film är den lojalitet mot klanen som dubbelgångaren utvecklar under de tre år som det är tänkt att skådespelet ska pågå, en lojalitet som det inte är så lätt att stänga av när rollen är färdigspelad. På sätt och vis kanske han är mer lämpad att leda klanen än den äregirige sonen som otåligt väntar på sitt tillfälle att antingen höja klanen till nya höjder eller få den att gå under helt.

Tatsuya Nakadai gör ett fint jobb som Shingen / Kagemusha. Han spelar både det auktoritära originalet och den tveksamme kopian med samma skicklighet. Till och med när han spelar kopian som gör sin bästa imitation av originalet så känns han som en kopia, trots att han ju också är originalet, vilket är väldigt imponerande. Om ni fattar...

Kurasawa benämndes ju som en ganska "västerländsk" japansk regissör, och i det här fallet är det extra sant vad gäller musik. Shinichirô Ikebes soundtrack känns extremt westerninfluerat, och kunde nästan ha varit skrivet av Ennio Morricone. På något sätt fungerar det alldeles utmärkt. Dessutom syns en och annan europé i bild, emedan ledaren för en rivaliserande klan har valt att välkomna både portugisernas religion och, behändigt nog, deras musköter.

"Kagemusha" är liksom "Ran" oerhört mäktig och mänsklig på samma gång. Färgerna och bilderna är enastående, till exempel en tidig scen med soldater som marscherar i motljus där dammet skapar ett svårbeskrivligt ljusspel vars like jag aldrig sett. Masscenerna är likaledes väldigt häftiga, men det är egentligen inte tuffa bataljer det rör sig om. I bland annat "De sju samurajerna" fick krigandet vara lika spännande som tragiskt, men i Kurosawas sista filmer skildrar han nästan bara kampens meningslöshet. Väldigt talande är en scen mot slutet när vi under ett anfall endast ser gevär avfyras och åskådarnas reaktioner, aldrig de anstormande trupperna eller kulorna som träffar dem. Tills Kurosawa klipper till konsekevensen, ett slagfält fullt av sårade och döda... Hela den "spännande" biten hoppas över. Kan avsikten vara tydligare?

Som så ofta hos Kurosawa är det knappast med ett triumferande leende man lämnar filmen. Men man känner sig lite klokare, och inte så lite imponerad. Teknisk briljans är en sak, men teknisk briljans med hjärta - det är det inte alla som fixar.

© Anders Lindahl
2005-09-26

Originaltitel: Kagemusha
Japan, 1980
Regi: Akira Kurosawa
Med: Tatsuya Nakadai, Tsutomu Yamazaki, Kenichi Hagiwara, Jinpachi Nezu, m fl

Genre: Drama, Krig

Sök