Dolt hot (2005)
Vem terroriserar vem?
Ja, där sitter man och vet inte om man ska känna sig snuvad eller dum. Besviken eller fascinerad. Lite uppmärksamhet under den till synes planlösa slutscenen ger lite ledtrådar men verkligen inga ordentliga svar. Framförallt inte på de intressantaste frågorna. Eller är allt så "enkelt" som det verkar...?
Men det är ju slutet av "Dolt hot" som får en att känna sig så här. Resten av filmen då?
Haneke gör helst inte vanliga filmer. Om det finns drag av thriller i en klassisk skola här, så är de inte huvudsaken. Han fascineras lika gärna av det sociala spelet i en hotsituation som av själva hotet. Ska man låta sin belevade vänkrets få veta att någon skickar hotfulla och mystiska videoband och kort? Hur ärliga måste makarna vara mot varandra? Så'na grejer.
Vem som ligger bakom de försändelser som mystifierar paret tror sig maken Georges (Auteil) veta ganska direkt. Han försöker med konfrontation direkt gå till botten av problemet och möter en gammal bekantskap i en fascinerande och samtidigt väldigt sorglig scen. Frun (Binoche) retar sig på hans hemlighetsmakeri och sonen har sina egna problem.
En serie ofta långa och statiskt filmade scener portionerar ut information pusselbit för pusselbit och bilden som börjar skönas är rätt dyster, och har dessutom ett budskap verkar det som. Ett budskap om personligt ansvar och om självrättfärdigande, med mera. En sedelärande film, alltså? Ja, delvis. Handlar det också om Irakkriget? Ett nyhetsklipp på tv verkar avsett att styra tankarna dit, och med lite lagom tolkningsiver och fantasi skulle man kunna göra vissa jämförelser mellan huvudpersonerna och USA och Irak.
Haneke är skicklig men han är väl sällan ute efter att vare sig imponera eller göra sig omtyckt. Det är välspelat i all sin behärskning och det är också föga förvånande lite kyligt. Skildrandet delar den torrt registrerande videokamerans öga från kassetterna som skickas. Inga extravaganser, få egentliga spänningsmoment, men en ständig känsla av surrande obehag och av att "murder will out". Eller åtminstone barndomssynder.
Och vid ett tillfälle är det chockerande, men lika ljudeffektslöst och hastigt som "den där scenen" i "Vargens tid".
Fast... när man nästan bestämt sig för att nöja sig med den där kluvna känslan så växer filmen, mognar i efterhand liksom. "Så enkelt" kanske inte var så enkelt. Så kyligt var det kanske inte heller.
En sak är säker. Det är i alla fall väldigt "europeiskt"...
© Anders Lindahl2007-01-23
Tack till Noble Entertainment för recensionskopia
DVD / Blu-ray
Några förklaringar bjuder inte DVD:n på, enkom en trailer och det tanigaste av extramaterial, s.k. "talent files".