Assault on Precinct 13 (2005)

...men var kom skogen ifrån?

Brian Dennehy - levande och mitt ibland oss! Eller åtminstone framför oss, i rollen som... polis. För vilken gång i ordningen? Nu känns det i och för sig som åratal sedan han visade sig på film, vilket skulle kunna bero på att jag sett fel filmer. Men en liten faktakoll ger vid handen att han mest sysslat med TV-dramatik i olika former det senaste decenniet. Annat var det på 1980-talet, då han gav intryck av att vara med överallt. Snutskruden är han dock inte ensam om i den här nyversionen av John Carpenters 70-talsthriller (som i sin tur ska ha hämtat näring från någon gammal western jag inte sett själv). Den här gången har en dimension adderats till belägringsproblematiken: de onda krafterna som hotar både personal och de inlåsta på en nedgången och nedläggningsdömd polisstation är själva lagens väktare (men tycks ha glömt vad det innebär). De är kort sagt korrumperade och har bestämt sig för att några liv till på samvetet är vad nöden kräver, om de själva inte ska få tillbringa resten av livet bakom galler.

Det blir en kamp efter principen 'omringad skara med oddsen emot sig slåss för sin överlevnad'. Men filmen lägger en del energi på att ge huvudpersonerna tillräckligt mycket personlig historik och dynamik för att vara värda att ödsla engagemang på. Vi bryr oss om ifall de lever eller dör. Eller, jag ska väl bara tala för mig själv, men jag brukar ju ha rätt... Atmosfären år ruffig och råriven redan från scratch under presentationen av Ethan Hawkes rollfigur och hans trauma, det som försätter honom bakom ett skrivbord i stället för ute på fältet. Och den stämningen håller i sig. Grovkornigt, suggestivt, utan förbarmande - här kan du inte vara säker på vem som är vän eller fiende. Lojaliteter skiftar alltefter opportunism och överlevnadsinstinkter. Och det fungerar nästan utan fläck och skrynka fram till klimax, då vi dels får en viktig uppgörelse serverad alldeles för hetsigt klippt och otydlig och därefter kliver rakt in i en skog som dykt upp på beställning utan att dess existens ens antytts innan dess.

Nej, det här sista är jag inte först med att anmärka syrligt på, men just skogen är verkligen ett iögonenfallande exempel på sista-minuten-uppfinnaranda. Vi föreställer oss att stationen är belägen i ett ganska ödsligt fabriksdominerat område i Detroit, men inte med ren vildmark bakom husknuten.

Nästan hela filmen utspelas under nyårsnatten då polisstationen med olycksnumret ska tjäna samhället sitt sista dygn, men får en oväntad leverans av fångar i snöstormen. Hawke spelar sergeant Roenick, som får fatta många svåra beslut och rollen kan jämföras med den Hawke hade i ”Training Day". Där hade han en korrumperad partner att kämpa med, medan han här utvecklar en ambivalent relation till gangstern Bishop (Laurence Fishburne, som vanligt utstrålande en distinkt närvaro i varje moment). Drea di Matteo från ”Sopranos" går också genom duken som sexfixerad sekreterare med oanad sinnesnärvaro i pressade lägen. John Leguizamo har tilldelats något av comic relief-uppgiften, en pratglad konspiratorisk småskojare som råkat hamna i samma olycksaliga transport som Stadens Fiende Nummer Ett, men inte riktigt greppar situationens allvar i tid. Och Maria Bello, som psykolog, fortsätter visa att hon ska tas på allvar numera. Det har tagit några år för mig att göra det.

En bisak, bara sådär i förbigående: I den inledande sekvensen förekommer ett par högst osympatiska serber... vilket kan föranleda frågan "När såg du senast en sympatisk serb i en amerikansk film?”. De har helt uppenbart ett nationellt PR-problem i Hollyskogen sedan de senaste krigen på Balkan och frågan är om de har en plan för att påverka sin image i en annan riktning?

© Johan Lindahl
2005-10-05

Originaltitel: Assault on Precinct 13
USA, 2005
Regi: Jean-François Richet
Med: Ethan Hawke, Laurence Fishburne, Drea de Matteo, Brian Dennehy, John Leguizamo, Maria Bello, Gabriel Byrne

Genre: Action, Thriller
Teman: Belägringar

Relaterat: Attack mot polisstation 13 (1976)

Ingår i följande teman

Sök