Jag, Claudius (1976)
Summa cum laudum
"Jag, Claudius" gick ju på svensk TV redan 1977. Då var jag rätt liten, men sedan fick man ju en ny chans 1986. Från den vevan minns jag ormen som slingrar över mosaikgolvet i titelsekvensen, men föga mer. Ibland är man väl inte mogen för en serie, helt enkelt. Då är det ju kul när man får en ny chans i form av en DVD-box. Att följa en serie i sin egen takt, utan reklampauser eller rastlös väntan på nästa veckas episod är dessutom ett nöje som knappast kan överskattas. Om serien är bra, förstås. Det är den här.
I dess början blickar en gammal och till synes ganska nojig romersk kejsare långt tillbaka i tiden, faktiskt till en period innan han var född. Tids nog kommer han själv in i handlingen, som den klumpfotade, stammande pojken som lyckas överleva i ett hushåll präglat av vansinne, mord, och oinskränkt makt. Men Claudius inleder berättelsen med en glad middag några år före hans födsel. I handlingens och rummets mitt, omgiven av dansande kvinnor med mycket mindre kläder på sig än man kanske förväntar sig i en BBC-produktion, sitter självaste Augustus.
Augustus? Okej, lite backstory, eftersom det är snålt med sådant i serien. Efter att Julius Ceasar till sin överraskning fann att senaten inte gillade honom - till den grad att de rentav mördade honom - utbröt en maktkamp som slutligen ledde till en showdown mellan Markus Antonius (han som blev ihop med Cleopatra efter Caesar, ni vet) och en ung man kallad Octavianus. Den sistnämnde var Caesars adopterade son och visade sig vara oväntat skicklig och ambitiös. Faktum är att han sedan skulle styra över Romerska riket längre än någon annan i historien, under namnet Augustus, (den upphöjde).
Före Julius Caesar styrdes Rom fortfarande officiellt av senaten. Det här med monarki var inget man ville ha tillbaka. Men i och med Ceasars kortlivade tid som envåldshärskare och Augustus betydligt mer långvariga sådana började det ärftliga kejsardömets era - även om Augustus själv snarare ville kallas förste medborgare än kejsare, och "föreslog" saker till senaten snarare än bestämde. I George Lucas oerhört Rom-inspirerade Star Wars-sextett upplöser ju kejsaren senaten så fort han kan, men så sker ej här. Senaten är kvar, men det är inte samma sak längre. Nostalgiskt pratar idealisterna om den gamla Republiken, även om det väl inte var så mycket bevänt med demokratin förut heller. Sådan är situationen när "Jag, Claudius" tar sin början.
BBC:s serie från 1976, baserad på Robert Graves böcker, har en del blessyrer. Jag tänker nämna de värsta, så ni är förberedda.
Det första man måste göra är att acceptera att sminkningen inte är så särdeles fantastisk. Visst, makeup-folket lyckas ibland riktigt bra med att föråldra karaktärerna, men realistiskt ser det sällan ut. Teatersminkning, är väl den bästa beskrivningen, och under de starka strålkastarna i en TV-studio gör den sig inte alltid så bra, särskilt i närbild.
Det andra man bör vara beredd på är att BCC ingalunda har byggt några gigantiska kulisser för filmatiseringen. Med ett begränsat antal miljöer och vinklar och med enkla ljudeffekter byggs ett helt imperium på vad som känns som några få kvadratmeter.
Det tredje som kan vara bra att inse är att Graves i sina böcker har anammat en hel del teorier som inte nödvändigtvis är historiskt fastslagna. Det finns inga bevis, enligt vad jag läst, för att Augustus hustru Livia verkligen skulle ha varit en giftmördande ränksmiderska - kanske har hennes politiska fiender svartmålat henne i efterhand. Claudius, huvudpersonen, beskrivs nog å andra sidan mer smickrande än vad en historiker kanske hade tyckt är motiverat. Den känselmagade humanisten i serien som svimmar när han ser ett gladiatorspel sägs egentligen ha varit ytterligt förtjust i den blodiga underhållningen, för att ta ett exempel. Som historielektion bör alltså både böckerna och serien tas cum grano salis.
Varför ska man acceptera detta, undrar du kanske? Jo, för att du isåfall kan se fram emot 10 timmars underhållning i absolut toppklass. Det som framför allt kommer slå dig med häpnad är intensiteten. Kalkylerade, samvetslösa mord, brutala utrensningar, komplotter, sexuella utsvävningar - i "Jag, Claudius" sparas det inte på något krut, men ändå utstrålar hela produktionen en känsla av klass.
Det är kvalitet in i märgen - och kanske just därför blir chockeffekten desto större när Caligula (i John Hurts oförglömliga skepnad) skär upp magen på sin syster, tillika älskarinna, när Patrick "kapten Picard" Stewart tar över riket och likt en blodröd grå eminens rensar bort alla sina opponenter, när person efter person går en för tidig död till mötes utan annan anledning än att de kanske utgör ett politiskt hot eller står närmast i tur till tronen.
Den nattsvarta humorn, särskilt ofta närvarande i dubbeltydiga repliker från Livia, sänder kalla kårar nerför ryggraden samtidigt som man ofrivilligt skrattar åt rader som "I care very much whether he lives or dies."
"Jag, Claudius" är en sjusärdeles underhållande, blodig och frispråkig historia. Men det som i slutändan gör den sevärd är den mänsklighet som förkroppsligas i titelfiguren. Han vill väl, mer väl än någon annan kejsare vi ser efter Augustus, och även om inte allt går som han tänkt sig så väcker hans goda vilja ett behövligt engagemang bland alla dessa maktlystna monster. I Claudius långa väg till tronen, från att betraktas som en idiot till att härska över världens mäktigaste rike, finns det förstås också drag av "losern som lyckas"-temat. Fast det förstås, hans utnämning sker inte under så värdiga förhållanden och han fortsätter att gå på blindskär även under sin tid som regent.
Derek Jacobi gör en riktig bragd när han lyckas få Claudius intelligens och känslor att lysa igenom bakom det förledande stammandet, huvudskakandet och haltandet. Men han är i gott sällskap. Med antalet karaktärer i serien är väl en komplett dramatis personae inte att tänka på, men några hedersomnämnanden bör utdelas. Brian Blessed (också känd som den skäggige, gapige kungen i "Svarte Orm") briljerar som en något naiv men ganska sympatisk Augustus, Siân Phillips imponerar och förskräcker som Livia och John Hurt gör en fri och oförglömlig tolkning på temat Caligula. Men lika duktig om än mindre spektakulär är till exempel Margaret Tyzack som Claudius principfasta moder, med ett par scener i den allra blytyngsta skolan.
Claudius lyckades göra sina tydliga avtryck på romerska riket. Nya hamnar i Ostia och återerövrandet av England hör till hans mer kända bidrag. Hans mest beundransvärda bragd är kanske ändå att han överlevde till gammal ålder. Om ni ser serien kommer ni förstå vad jag menar. En historielektion, om än lite halvsann, har aldrig varit mer spännande. Gratias tibi ago, BBC!
© Anders Lindahl
2005-09-28
Tack till Atlantic Film för recensionskopia
DVD / Blu-ray
Atlantics utgåva, med premiär 26:e oktober 2005, baseras förstås på BBC:s DVD-box. Personligen är jag glad att slippa BBC:s förpackningslösning, där varje disk låg liksom i ett kuvert. Däremot saknar jag lite extramaterial som fanns med på den utgåvan. Det enda i den vägen som bjuds här är "The Epic That Never Was", en lång, gammal dokumentär om ett tidigt försök att filma Robert Graves böcker, med Charles Laughton som Claudius. Det är lite kul att jämföra hans agerande med Derek Jacobis i de många klippen ur den ofärdiga filmen som visas, men hade inte material om inspelningen av Jacobi-versionen varit att föredra? Jo, det hade det. Det var en retorisk fråga.Bildkvaliteten är inte otrolig på någon av utgåvorna, men frågan är hur mycket det beror på 70-talets videoteknik och vad som är komprimeringsartefakter (BBC har ju en stolt tradition av att producera kvalitets-TV på undermåligt format, förutom på dokumentärfilmssidan). När man väl vant sig vid bristerna i bilden så slutar dock detta att spela någon som helst roll. Frasen "ett avsnitt till!" riskerar att upprepas ad infinitum i ditt hem, på bekostnad av sömn och arbete.
Originaltitel: I, Claudius
Storbritannien, 1976
Regi: Herbert Wise
Med: Derek Jacobi, Siân Phillips, Brian Blessed, John Hurt, George Baker, Margaret Tyzack, Frances White, Patricia Quinn, Patrick Stewart, m fl
Genre: Drama, Historia, TV-serie
Teman: Romerska riket
Ingår i följande teman
