Das Boot (1981)
En film om att jobba under vattnet
Wolfgang Petersens "Das Boot" handlar om ett gäng arbetskamrater som jobbar på en ubåt. Deras mål för dagen är inte lika högtflygande som deras högste chefs visioner, total världsmakt, utan de vill göra sitt jobb, sänka några skepp och överleva. Inte så mycket mer, med undantag för en streber av den "nya skolan" som insisterar på att bibehålla ett mått av prydlighet och gärna infogar ett "heil" i sin meningar när han kan.
Förmannen, eller kaptenen, är en ovanligt åldrad herre för att vara i den branschen. Hela trettio år har han lyckats bli, vilket är anmärkningsvärt eftersom åtgången på ubåtsbesättningar är hög. Det är mycket som kan gå fel, och jagare med sjunkbomber är det största hotet. Kaptenen (en alldeles fantastisk Jürgen Prochnow) bossar över ett gäng unga killar, med några mer erfarna män vid sin sida (spelade av mindre internationellt kända men minst lika fantastiska skådisar). Med på denna resa följer också en krigskorrespondent som ska ta fina bilder och stärka medborgarnas krigslust med ett storslaget hjältereportage.
Några fina, patriotiska citat har han dock svårt att få. Kaptenen brister på ett tilltalande sätt i respekt för rikets höga herrar och är lika benägen att tala illa om dem som om motståndarens högsta höns, Churchill. I en uppfriskande komisk scen spelar han en skiva med brittiska slagdängan "It's a long way to Tipperary" för besättningen, som frejdigt sjunger med. Detta kunde vara knep för att ge filmen ett universellt tilltal, på det att ock vi skola kunna sympatisera med en besättning som faktiskt slåss för det tredje riket. Det fungerar i så fall och dessutom känns det både historiskt trovärdigt och uppriktigt menat. Sången "Lili Marlene" var exempelvis tydligen lika populär hos amerikanska som hos tyska soldater under kriget. (En liknande, men mer känslosam, scen dyker också upp i slutet av Kubricks "Ärans väg").
Det förunderliga med "Das Boot" är hur som helst hur snabbt man glömmer att de slåss för fel sak, på fel sida, i en konflikt där det är anmärkningsvärt lätt att faktiskt peka ut den stora boven i dramat. Hitler och tredje rikets metoder och ambitioner är ljusår från ens tankar när ubåten flyr ner i djupet undan sjunkbomber och ilskna jagare och skrovet knakar, nitar lossnar och anleten förvrids i outhärdlig oro. Man vill att de ska klara sig, man glömmer helt enkelt varför de är där.
Många filmer om krig kan med rätta beskyllas för ett större eller mindre mått av propaganda och värvningsiver. Vanligtvis nyanserade och tänkande regissörer verkar fega sig eller förändras när de ger sig i kast med armén eller marinkåren, vilket kan resultera i konstigheter som Rob Reiners "På heder och samvete" (med dess löjliga honnörande mot slutet) eller Ridley Scotts "G. I. Jane", filmer som verkar gjorda på värvningsbyråernas villkor. Ni kan få kritisera vissa saker, men se till att folk ändå i slutändan förstår hur viktigt det är att vi soldater finns. Och vad ni än gör, peta inte på vår värdighet, ifrågasätt inte vårt mod.
Petersen går rakt på pudelns kärna och visar oss krigets verklighet, ocensurerat. Om det finns ögonblick av hjältemod så skapas de inte av kärlek till faderlandet eller högtravande principer, vare sig goda eller onda, utan av det starka, ohejdbara behovet av att överleva. "Das Boot" är ofta oerhört spännande - ja ordet känns rentav tamt när man applicerar det på exempelvis en evighetslång kamp för överlevnad på havets bokstavliga botten mot slutet av filmen - men den gör aldrig misstaget att framställa krig som coolt.
Aldrig har väl det varit tydligare än i en scen där ubåt 96 lyckats torpedera ett skepp och åker upp till ytan för att se det sjunka. Där upptäcker de att ingen räddat besättningen, som skrikande efter hjälp hoppar i det brinnande havet. "Ni vet att vi inte kan ta fångar", säger Prochnow askgrått och beordrar att de ska backa därifrån. Någon av tyskarna börjar gråta högljutt. Kaptenen orkar knappt plita ner händelsen i loggboken.
Den unge korrespondentens insikt om futtigheten i rikets högtravande fraser om att dö heroiskt blir lika oförglömligt urstark filmkonst. Det finns ett liknande ögonblick i Petersens "Den perfekta stormen", som på samma mörka och bra vis etsat sig fast hos mig. Sådana filmstunder växer inte på trän, och om de gjorde det skulle ganska få gå ut och palla dem. De smakar nämligen ganska bittert, och är därför förstås väldigt nyttiga.
"Das Boot" är så välspelad att det faktiskt är lätt att glömma att det är en en film man ser, något som händer mig sorgligt sällan nuförtiden. Den är också ett tekniskt mästerstycke på många vis. Utan datorhjälp har Peterson och hans team lyckats skapa nästan totalt trovärdiga illusioner. Det är bara ibland som skuggiga kanter runt människorna på bryggan avslöjar att det hela faktiskt inte är inspelat ute till havs. När ubåten lämnar hamn och flyter längs en kanal ut mot havet, när den väldiga farkosten kommer upp till ytan i en kaskad av vatten, är illusionen snudd på perfekt. Ännu märkligare är hur mycket liv de lyckas blåsa i scenerna från ubåtens trånga innandöme, åtminstone när poängen inte är att visa på ledan och eländet som livet till havs också innebär. Kameran följer på något övernaturligt vis de rusande männen genom trånga gångar, de långa tagningarna är lika imponerande som omärkliga. Lika bra är ljudarbetet. Sonar-plinget, känt från både senare filmer och halvdana technolåtar, glömmer man väl aldrig, bara för att ta ett exempel.
Ridley Scott försökte sig på det här i "Black Hawk Down"; det här med att bara göra en film om soldaternas situation, om "hur det är i stridens hetta". Det är tydligen svårare än man tror, eftersom duktige Scott inte lyckades. Black Hawk blev, trots avsaknad av viftande flaggor, till viss del en värvningsrulle och ett statement. Så ej här. Fem russin blir det till "Das Boot", för att den aldrig kompromissar och ständigt imponerar.
© Anders Lindahl
2003-04-06
DVD / Blu-ray
Das Boot bör förstås ses i dess längsta form. En director's cut på tre och en halv timme finns att hitta på DVD, där man också kan se filmen med engelskt tal om man är så hugad. Intressantare är väl kanske att lyssna på Petersens kommentarsspår. Den korta making of som också hänger med kan man dock både ha och mista, och är precis sådär ytligt säljig och innehållslös som den inte borde vara.
Originaltitel: Das Boot
Västtyskland, 1981
Regi: Wolfgang Petersen
Med: Jürgen Prochnow, Herbert Grönemeyer, Klaus Wennemann, Hubertus Bengsch, Martin Semmelrogge, Bernd Tauber, Erwin Leder, Martin May, Heinz Hoenig, Uwe Ochsenknecht, Claude-Oliver Rudolph, Jan Fedder, Ralf Richter
Genre: Historia, Krig
Teman: Andra världskriget
Ingår i följande teman
