We Don't Live Here Anymore (2004)

Varken blåögd eller cynisk

Två par. Jack är gift med Terry och Hank med Edith. Männen är kolleger, joggar ihop, dricker öl ihop men tycks alltid någonstans tävla med varandra trots att de här fyra umgås även som par plägar umgås. Båda paren har barn. Två av dem (Jack och Edith) vänstrar med varann - och när ska det upptäckas? Och hur? Det spekulerar de själva i under sina rendez-vous, som oftast avhandlas ute i skogen eller på andra avskilda platser.

Behovet verkar också uppstå att provocera fram en liknande försyndelse hos deras respektive lagvigda. Vad är kärlek egentligen och vad är det som håller ihop ett äktenskap? "We Don't Live Here Anymore" är en berättelse som håller en genomgående ton på ett imponerande sätt, hjälpt rent atmosfäriskt av musiken som ligger nästan perfekt pockande, lagom diskret och tillräckligt närvarande för att understryka den här meditationen över liv som letar efter mening och sammanhang.

Rymliga villor i en småstad, stabilitet och trygghet på ytan betyder inte att man känner sig bekräftad. Här väntar de oskönaste av känslor på att bryta ut och förr eller senare kommer de att göra det utan några dämpande figurativa kofångare. Stämningen ger filmen ett syskonskap med exempelvis "The Ice Storm” från slutet av 1990-talet. I nuläget är det kanske givet att jämföra med ”Closer”, men individerna här är inte lika sofistikerade och välformulerade, även om de gärna skulle vilja vara det. Vi kan lite nedlåtande döma ut dem som wanna-bees om vi har lust, särskilt grabbarna. Lärare för all del, helst vill åtminstone Hank vara författare. Jo, det finns gemensamma nämnare med "Sideways” här också.

Mark Ruffalo verkar aktivt söka upp sådana här roller med dubbeltydiga relationer till kvinnor (se ”You Can Count On Me” eller ”In The Cut" om ni inte tror mig). Till en början verkar det vara han och Naomi Watts (som Edith) som har huvudrollerna, men sedan hamnar Derns frustrerade hemmafru mer och mer under luppen och fördjupas. Peter Krause (som Hank) påminner faktiskt en smula om Jim Carrey, i alla fall den Carrey vi såg i ”Eternal Sunshine of the Spotless Mind"; konstant orakad och ett vandrande vacuum på jakt efter svaret på livets grymma gåta. Men det tar pinsamt lång tid innan jag känner igen honom från ”Six Feet Under", vilket kan bero på att jag inte kunnat följa den serien på ett par år.

Hank har sin egen historia av hopp över gärdsgården och verkar inte alltid helt närvarande i nuet. Faktum är att han fastnat någonstans i det förflutna alldeles för länge och vi kan med fog undra om han överhuvudtaget bryr sig om något som händer honom, eller om han bara ger sken av att ta allting med en klackspark för att alla riktiga drömmar bara slutar i misär och det gör...för...ont.

Filmen i sig lider inte av något avgörande fel. Det är mer en fråga om hur mycket den tillför i ljuset av andra filmer om otrohet och olyckliga familjer, en del redan nämnda (filmer alltså). Andra som kan dras fram i sammanhanget och spåras rottrådar till kunde vara "Trolösa", eller en uppsjö nordiska produktioner som regissören kanske inte sett men som ju framavlas ganska flitigt i framförallt Sverige och Danmark (vilket kanske säger mer om det skandinaviska psyket än omvärlden borde få veta). Men hur mycket engagemang är värt att ödsla på just de här neurotiska stackarna? Åstadkommer filmen några nya insikter? Ja, den håller sig så mycket på jorden att den är värd att ta på allvar. Det finns enskilda scener som är riktigt gripande och inte försvinner från näthinnan så lätt. Den är inte heller så teatralisk, tungsint eller tungrodd att den dignar under sin egen börda utan har något som kan kallas en egen identitet, även om den inte heller är oumbärlig.

Det blir framförallt en studie i vem som har svårast att acceptera sig själv och sina tillkortakommanden. Till slut är det ganska uppenbart vem eller vilka som vill söka lösningar och vilka som bara vill undvika att se problemen som de är. Filmen lyckas med att vara varken blåögd eller cynisk och bara det är en liten bedrift. Men jag har sett större.

© Johan Lindahl
2005-08-24

Originaltitel: We Don't Live Here Anymore
USA/Kanada, 2004
Regi: John Curran
Med: Mark Ruffalo, Laura Dern, Peter Krause, Naomi Watts

Genre: Drama

Sök