Firefly: säsong 1 (2001)
För bra för TV
Joss Whedons scifi-western är ett av skälen till att jag försynt krävde att vi också ska börja recensera TV-serier. Först ut i denna kategori blir alltså säsong 1 av en serie som jag kapitulerade för redan efter pilotavsnittet.
Jag skriver "säsong 1" med en sorgsen min, eftersom det i nuläget inte finns några planer på att återuppliva serien på TV. Dess tillvaro på FOX präglades av hot om nedläggning redan efter halva säsongen av skäl som inte känns helt genomtänkta. Kanske var den lite antiauktoritära tonen inte helt rätt för kanalen, vem vet? Hur som helst stängdes "Firefly" ner, till ljudet av ett ramaskri från en entusiastisk men på den tiden inte tillräckligt stor tittarskara. Trots lovvärda försök från fansen om att upplysa makterna om seriens förträfflighet (som att samla in pengar till en hyllande helsidesannons i Variety) blev det bara 15 avsnitt.
Däremot - och nu förbyts den sorgsna minen i ett triumferande leende - har den smått makalösa försäljningssiffran för DVD-boxen föranlett åtminstone en film. "Serenity" har premiär på Edinburgh Film Festival den 22:a augusti och kommer enligt planerna hit i november och det är med barnslig spänning jag spanat in de två trailers som släppts. Vad gäller trailrarna så är tvåan den klart bästa, eftersom den skvallrar om den humor som finns i serien, medan första mer verkade riktad mot de som sökte standardaction i rymden.
Action och humor får en kanske att tänka på 80-talsrullar med grälande poliser. Raskt bör sådana associationer svepas bort ur hjärnan. Humorn i "Firefly" är av bästa sort, där de roligaste replikerna faktiskt spontant verkar uppstå ur en situation, och kanske inte ens är komiskt menade av karaktärerna. Dessa "lines" - levererade i en blandning av westerndialekt, framtida fikonspråk och en dos kinesiska - vittnar om varför Whedons "Buffy" blev en succé. Bara en söt vampyrdräpare hade inte riktigt skapat samma succé för den serie som Joss är mest känd för - dialogkänslan är en stor del av hans framgång och i "Firefly" ännu mer uppenbar.
Några lösryckta rader ger förhoppningsvis en liten aning om vad jag menar:
"Well, my days of not taking you seriously are certainly coming to a middle."
"You couldn't buy an invite with a diamond the size of a testicle, but I got my hands on a couple."
"What'd y'all order a dead guy for?"
Eller kanske ett helt meningsutbyte? Söta mekanikern Kaylee har ett sällsynt anfall av lågt humör och söker tröstande ord hos piloten Wash:
Kaylee: "Everyone's got somebody. Wash, tell me I'm pretty."
Wash: "Were I unwed, I would take you in a manly fashion."
Kaylee: "Cause I'm pretty?"
Wash: "Cause you're pretty."
Några av Whedons teman känns igen. Vanligt arbetarfolk i rymden fanns redan i "Titan A.E.", där han var en av fem författare. Besättningen på skeppet Serenity har dock större likheter med den burdusa skaran som anländer till rymdstationen i början av "Alien: Resurrection" (vars manus dock lär ha sabbats ganska långt ifrån Whedons version). De drar sig inte för att bryta mot lagen, men skulle nog inte smuggla människor med vetskapen att dessa ska offras i ett experiment. Däremot händer det både en och två gånger att folk förpackade i lådor hamnar på deras skepp.
I piloten (som FOX i sin outgrundliga vishet inte ville visa först) presenteras inte bara basgruppen utan tre nya karaktärer. Samtliga av dessa personer känns efter några avsnitt livsviktiga för serien och skulle saknas djupt om de försvann. Huruvida detta inträffar under serien tänker jag förstås inte skvallra om, däremot kan jag avslöja att i Whedons framtidsvärld är människan fortfarande sin värsta fiende. Några rymdvarelser, med eller utan lustig make-up, kommer du inte träffa på - även om de "reavers" som huserar i de allra mörkaste hörnen av rymden inte längre är riktigt mänskliga. I de mer upplysta delarna av galaxen regerar efter ett brutalt krig den allsmäktiga Alliansen.
Med det antal karaktärer som finns känns det lite hopplöst att i en kort text presentera dem alla på ett rättvist sätt. Istället konstaterar jag att i deras mitt står kapten Malcolm "Mal" Reynolds, en före detta soldat som kämpade på den förlorande sidan i det nämnda kriget. Stabilt och ofta roligt spelas han av den för mig nya bekanskapen Nathan Fillion. Trotsigt försöker han leva ett fritt liv på det gamla, men kapabla skeppet Serenity (av märket "Firefly"). Med sin rock, sin vokabulär och sin på ytan vanliga revolver i bältet är han en westernfigur i en framtida värld, något som får mig att tänka på Stephen Kings "Dark Tower"-epos - vilket inte stör mig det minsta. Med sin kvardröjande bitterhet (som kontras av muntra stunder) och stenhårda auktoritet (som kontras av en uppoffrande lojalitet mot de andra när det gäller) är han lite svår att lära känna, men i slutändan solid och sympatisk. Det är också hos honom (ännu mer än hos missionären Book) som Whedons nästan insmugna teologiska och existentiella funderingar blir tydligast. Reynolds är en man som förlorat sin tro - och huruvida ett av målen i serien är att han ska återfå den är inte helt självklart. Kanske är det tron på människor som i första skedet ska återställas.
De nytillkomna passagerarna tillför mycket - väldigt mycket - men förstärker framför allt det tema som jag tror är viktigast i serien. I den laglösa värld de lever i är det upp till var och en att handla som man vill, att göra vad som passar en för att överleva eller bli rik - vilket exemplifieras av de många förmögna svin vi träffar på under resan. Gång på gång envisas Reynolds och hans gäng med att göra det svårare för sig genom att göra det rätta. Och det rätta gör de utan fanfararer, utan att ens erkänna att de faktiskt har ett samvete och lite moralisk ryggrad. Utan att för den sakens skull ens fundera på en laglig yrkesbana. Det funkar. Det blir inte mästrande eller smetigt, det gör bara att man gillar dem desto mer - och blir desto mer besviken över det enstaka sveket.
Om det också finns drag av såpa i de potentiella eller befintliga kärleksrelationerna på skeppet (där vi hittar ett par riktiga babes, ifall du undrar) så är det såpa av finaste sort.
Effektmässigt smakar det ibland "tv" (vilket nuförtiden ändå är en ganska acceptabel smak), ibland ser det utmärkt ut. Det finns också en särprägel i det skakiga, naturliga bildspråket - med oskärpa och zoomningar även i de helt digitala scenerna.
Värd att nämna är också idérikedomen. Antalet rejäla men narrativt motiverade överraskningar är statistiskt sett extremt högt. Som när det minst troliga föremålet för folklig beundran upptäcker att han är hjälte på en liten skruttplanet - med staty och allt. Det förvånade garvet övergår smidigt i ett belåtet leende när allting får sin förklaring. Whedon och hans medförfattare är skickliga på att förutse den slipade tittarens förväntningar och vända på dem, utan att det känns ansträngt.
"Firefly" kanske hade passat bättre på HBO, där serier om laglösa och farliga världar florerar och man inte måste översätta "fula ord" till kinesiska. Den är inte lika skruvad som exempelvis "Carnivale" och inte lika rå som "Deadwood" eller "Oz" men den delar teman från dessa intressanta serier och lyckas trots svordomsförbud kännas både mäktigt äkta och härligt underhållande. Varje avsnitt är både ett eget äventyr i sig och en väsentlig del i den större historien - som alltså i första hand handlar om mänskliga människor i en hård värld. På något vis ryms äventyret tillsammans med en lite uppgiven pessismism. På något vis lyckas den storväxte Jayne (Adam Baldwin) övertyga både som en slags komisk karaktär och som hårdför och inte riktigt pålitlig buse. På något vis tror man på äktenskapet mellan tuffa Zoë (Gina Torres) och semimesiga Wash (Alan Tudyk). På något sätt lyckas serien locka fram en och annan tår i ögat mitt, och slipper undan med att tre sekunder senare lura fram ett garv igen.
Tempot till trots tar det förstås lite tid att komma in helt i serien. Min bedömning är att om du inte är helsåld efter avsnittet "Out of Gas" (som har ett av de bäst skrivna manus jag sett, oavsett medium) så kommer du nog aldrig bli det. Hoppas du blir det och sällar dig till oss som inte bara vill ha filmer utan en säsong 2, 3 och 4...
© Anders Lindahl
2005-08-15
DVD / Blu-ray
I skrivande stund finns ingen svensk utgåva, men den engelska textningen på DVD-boxen från FOX kan vara till god hjälp att upptäcka de allra hastigast eller mumligast levererade lustigheterna.Extramaterialet målar upp en intressant bild av seriens kämpiga existens på en oförstående kanal, och samtidigt en arbetsglädje som påminner om entusiasmen hos "Sagan om Ringen"-folket. Trevligt/vemodigt på bästa vis!
Dessutom får man höra Adam Baldwin sjunga "The hero of Canton" och Whedon framför signatursången (som han skrivit själv).
Originaltitel: Firefly: Season 1
USA, 2001
Skapare/show runner: Joss Whedon
Med: Nathan Fillion, Morena Baccarin, Adam Baldwin, Ron Glass, Summer Glau, Sean Maher, Jewel Staite, Gina Torres, Alan Tudyk
Genre: Action, Drama, Komedi, Sci-fi, TV-serie, Western
Relaterat: Serenity (2005)
Officiell sajt för filmen Serenity
