All About Eve (1950)
"Såpa-bitchen" är född!
I dessa dagar då kändisskap och exhibitionism är på var man och kvinnas tunga, är kanske ”All About Eve” en film som känns lite extra aktuell, trots att den snart har 60 år på nacken. Den går också på flera sätt att koppla till Billy Wilders ”Sunset Boulevard”, som hade premiär samma år, men är på de flesta sätt en egen film som tacklar problematiken över att vara ”yesterday´s news” på sina egna sätt.
Norma Desmonds motsvarighet heter Margo Channing i ”All About Eve”. En karismatisk skådespelerska som nyss passerat sin formtopp men som fortfarande ser sig själv som världens mittpunkt. Hon blir uppsökt av den unga och väna Eve Harrington – ännu en fanatisk beundrare om än väldigt blygsam sådan i Margos ögon – och tar henne under sina vingar. Efter hand märker vi vad som egentligen finns på Eves agenda, nämligen att helt enkelt ”bli” Margo på ett intrigerande, manipulerande ”Ensam ung kvinna söker…”-sätt. Reaktionen blir förstås ett skrämt avståndstagande från Margos håll, något som förbryllar hennes nära och kära. Hur kan hon bli sur på den bedårande, oskyldiga lilla Eve? När Eve dessutom ger sig på Margos närmaste vänner och får dem att, helt omedvetet, spela ut Margo i både yrkesliv och privatliv blir situationen snart ohållbar.
Om man bortser från Vivien Leigh i ”Borta med vinden” är Eve Harrington förmodligen urtypen för dagens vanliga arketyp ”såpa-bitchen”. Den intrigerande kvinnan som har järnkoll på allt och vet allas svaga punkter, såväl som en onormalt hög ambitionsnivå som allt som oftast innebär att trampa på lik och små söta kattungar för att få det hon vill ha.
Det är också i skildringen av henne som filmen tappar poäng, och framför allt den sista halvtimmens avslöjanden och konfrontationer som ger en rätt endimensionell bild av en kvinna som egentligen bara fungerar som en antagonist för filmens egentliga huvudperson Margo Channing. När fokus flyttas från Margo tappar filmen energi och vi lämnas totalt i sticket när det gäller en trovärdig förklaring till varför Eve beter sig som hon gör. Visst, hon får sitt straff men det känns ingalunda tillfredställande. Så till den grad att filmens titel faktiskt ljuger oss rakt upp i ansiktet; ”All About Eve” borde väl egentligen varit ”A Few Things About Eve”.
Att analysera Margo Channing är betydligt mer givande, för maken till karaktär skådar man sällan på vita duken. Beväpnad med en synnerligen giftig tunga, sylvassa repliker och en humor och charm som avväpnar de flesta, men samtidigt tyngd av åldersnojor, kärleksbekymmer och taskigt självförtroende. En komplexitet och sårbarhet som visas snarare än sägs och således blir desto mer involverande. När Eves tarvligare sidor visar sig fungerar de som en katalysator för Margo Channings svaga sidor. Vid vissa stunder, då filmen är som bäst, frågar man sig till och med om allt bara är en tolkning från Margos sida – att Eve i själva verket inte är en elak bitch, utan att hon istället är en symbol för allt som Margo har haft men är på väg att förlora. Ungdom, skönhet, charm, skådespelartalang, you name it.
Det är också intressant att studera männens roll i filmen. För det råder ingen tvekan om vem som egentligen styr bakom förhållandenas fasad. Trots att männen är chefer, kritiker, och manusförfattare och kvinnorna blott äkta makor och på sin höjd skådespelerskor så är männen inget annat än manipulationsobjekt – de är endast brickor i ett större spel som går ut på att tillskansa sig mer makt. När den äkta kärleken från en man spirar igenom, dröjer det väldigt länge innan den ens tas på allvar. Den hårda showbiz-världen har gjort kvinnorna till cyniker.
Men dessvärre slår det över när det börjar vankas ”The End” och storyn blir en aning enkelspårig, karaktärsteckningarna simplare och slutet är som sagt en riktig nödlösning som inte knyter ihop säcken på något tillfredställande vis. I början kan man kanske också invända mot för flitigt använda voice-overs, men de har ändå en skön Martin Scorsese-känsla över sig och jag gillar när berättarrösten byts ut flera gånger så som är fallet i filmens häftiga öppningsscen.
Trots en del klagan är filmen inget mindre än stor underhållning med ett rappt manus som är en guldgruva för den något mer sarkastiskt lagda - skrivet av Joseph L. Mankiewicz som också suttit i regissörsstolen. Anne Baxter fungerar bra i den något statiska rollen som Eve men den verkliga stjärnan, och en av de starkaste anledningarna att se och se om filmen är onekligen Bette Davis som är helt sensationell som Margo Channing. Hon lyser till och med mer än Marilyn Monroe, som gör ett kort inhopp som skådisbimbo. Att Davis inte fick en Oscar vid 1951 års Oscargala är ett mysterium.
Fotnot: Margos bitska hjälpreda ”Birdie” spelas av Thelma Ritter, som många säkert känner igen från Hitchcocks ”Fönstret åt gården” där hon spelar en liknande roll.
© Johan Hultgren2005-06-27