Sahara (2005)

Inte helt öken, men...

- Don't worry. It's Africa. Nobody cares about Africa.
”Sahara” varvar skamlöst cynismer (från skurkarna) med socialt samvete (hos kvinnliga hjältar) och äventyrslystnad (hos manliga motsvarigheter). Kavalleriet kommer, i någon slags bildlig betydelse i alla fall och en hårding vid namn Dirk Pitt slår ett slag för fred, välstånd och demokrati i förbifarten. När han egentligen bara letar efter en båt som strandat i en öken, på fel sida Atlanten...

Leta inte efter mer logik än nödvändigt här. De försöker få ihop en rimlig förklaring till premissen och den får väl duga - efter förutsättningarna. Det här är matinéfilm, eller någon sorts neonostalgisk variant av den genren, även om den inte riktigt vet på vilket ben den vill vila mest. Det är i och för sig inte goda intentioner eller fantasifulla ingredienser som saknas här i första hand. Våra vänner Pitt och Al Giordino råkar ut för en hel del avancerade problemställningar och kommer snabbt och spontant på geniala lösningar, som om vore de Indiana Jones, McGyver och Rambo i ett paket. En tjej hänger på när hon själv söker orsaken till en dödlig epidemi för WHO:s räkning.

Men det var det här med ”våra vänner". Dirk Pitt (Matthew McConaugheys karaktär) verkar aldrig tvivla eller tveka över något och det gör honom oåtkomlig, en alltför gammaldags matinéstjärna med en sidekick som är symtombäraren i symbiosen. Det är ständigt Al (Steve Zahn) som undrar hur de ska klara sig ur alla knipor och säger allting avspänningskomiskt. Eva Rojas (Penélope Cruz) må vara en världsförbättrare, men utan vare sig udd eller någon uppsjö av underhållande egenskaper. Skuggan ska nog inte falla så kvävande svart över Cruz utan främst över den som skrev hennes repliker, misstänker jag, men det kanske är av missriktad välvilja. Hon rabblar på broken english fram sina tilldelade fraser som förklarar det självklara, står för den mänskliga dimensionen men har sällan tid att stanna upp och visa andra sidor än de altruistiska.

Större delen av handlingen tar plats i Mali, i filmen styrt av en despot som "has put the war back in warlord" i en härligt hollywoodsk geopolitisk snabbanalys av sakernas tillstånd. Som om inte världen vore full av sådana. Krigsherrar alltså. Det är James Bondska, eller snarare Blofeldska mått på skurkarnas operationer, med mystiska högteknologiska anläggningar mitt ute i ödemarken. De har kanske inget medvetet mål att uppnå världsherravälde, men det kan bli globala biverkningar av deras oheliga allians.

Det är trots allt bra fart på biljakter, båtjakter och flygfordon-mot-landburna-jakter, några extravaganta explosioner, allt ackompanjerat av en exotism som kanske ska föreställa vällovlig men känns ganska förlegad. Det är ett ganska småtrevligt soundtrack däremellan, med en lagom käck balans mellan funkiga 70-talsriff och annat som åtminstone låter en aning afrikanskt. Men det finns också flera oförklarliga, eller i varje fall oförklarade räddningsmanövrer, där klipparen varit för klåfingrig eller beordrats av regissören att inte utsätta publiken för någon form av tristessrisk. Föreställer jag mig.

Filmen leker i samma sandlåda som "Hidalgo” från ifjol, vill jag hävda. Trots att den senare utspelades ungefär ett sekel tidigare. Den var i grunden ännu mer banal, men hade nog ändå ett större hjärta - och mer humor. ”Sahara" verkar ofta byggd på kompromisser och MGN-tänkande (som i Minsta Gemensamma Nämnare) men har tillräcklig prestanda för att inte dö på stubben av energibrist. Möjligen i stället av andnöd när den väl tagit sig upp från startbanan (där den i och för sig tar sats en dryg halvtimme).

Rollbesättningen har sina skavanker, även när det gäller vilka som INTE får synas så mycket. Delroy Lindo borde inte ha slösats bort på det här sättet, medan William H. Macy får marginellt mer utrymme. En dialog dem emellan kretsar för övrigt kring ett datum av uppenbar betydelse för deras gemensamma förflutna, men det klargörs aldrig vad som hände då. En detalj visserligen, men ändå lite symtomatisk för filmarnas rädsla för att ödsla tid på utgrävningar i det förflutna - temat till trots.

Det här ska vara byggt på en eller flera böcker av Clive Cussler, sägs det. Jag kan inte svara för hur fritt de har efterlevts. Däremot bläddrar jag nu och då i en liten skrift med samlade reportage av Ryszard Kapuscinski, den polske levande legendaren som verkligen sett döden i vitögat några gånger på samma kontinent som Dirk Pitt & Co. Undrar när någon känner sig kallad att göra film av det materialet?

© Johan Lindahl
2005-09-21

Originaltitel: Sahara
USA/Spanien, 2005
Regi: Breck Eisner
Med: Matthew McConaughey, Penélope Cruz, Steve Zahn, William H. Macy, Lambert Wilson

Genre: Action, Komedi, Äventyr
Svensk biopremiär: 2005-07-06

Sök