Crossroads (2002)

En stor besvikelse

Jag är besviken. Jag var övertygad om att få skratta på fel ställe åt nybörjarkassa skådespelarinsatser, säker på att få känna uppkastningskänslor för en värdelös story, samt le lite smått åt alla patetiska one-liners. Kort sagt, jag kom för att se en "jag-sjunger-och-är-snygg-och-misslyckas-fatalt-med-mitt-patetiska-försök-att-göra-filmkarriär"-film. Den stora frågan var inte om filmen skulle vara dålig, vad jag ville reda ut var om Crossroads möjligen kunde vara sämre än Mariah Careys "Glitter", som med största sannolikhet kommer att bli ihågkommen som den sämsta film som någonsin gjorts.

Som sagt, jag är besviken. Jag hade fel. Filmen slog mina vildaste förväntningar, förväntningar som förvisso inte var speciellt höga, men ändå. Tro nu bara inte att filmen är speciellt bra, för det är den inte. Crossroads suger. Läs vidare så förstår du varför.

Lucy har kommit förbi den ålderna då armarna känns för långa och benen är i vägen, men hon är ändock inte en kvinna, men inte heller en flicka. Hon har alltid gjort allt som hennes pappa har sagt åt henne, pluggat hårt, aldrig festat, och har den ack så amerikanskt övervärderade oskulden i behåll. Med andra ord är det dags för en sen tonårsrevolt.

Tillsammans med två före detta bästisar, samt en mystisk kille av typen "undrar-om-han-är-en-mördare-eller-våldtäktsman-men-han-är-ju-så-snygg-fniss-fniss-fniss" bär det iväg på en sådär halvroande roadtrip genom staterna. Slutmålet är en casting för fina amerikanska ungdomar, ty även om Lucy är duktig i skolan, är det sången som lockar nånstans i bakhuvudet.

På resan händer det en massa spännande saker, såsom ett motorstopp. Ibland bråkar flickorna med varandra, och Ben blir arg en gång och börjar slåss.

Det tar inte så himla lång tid att komma underfund med vart filmen barkar hän. Vi har ju sett det här tusentals gånger tidigare. Bästisar som återförenas, mystiskt häftig kille med en cool bil samt en halvflickig mes-tjej som blir sugen på den mystiska häftiga killen. Hjulet uppfanns inte två gånger, men det bryr sig Hollywood inte om.

Ändock, jämörelsevis med andra filmer i den här genren så fungerar den hyfsat. Målgruppen, fjortisar som lyssnar på Britney Spears, finner nog ett djup i filmen som jag missat. Det är en dålig film, men jämfört med "Glitter" är "Crossroads" ett mästerverk.

© Christer Johansson
2002-12-16

Originaltitel: Crossroads
USA, 2002
Regi: Tamra Davis
Med: Britney Spears, Zoc Saldana, Taryn Manning, Dan Akroyd

Genre: Drama
Svensk biopremiär: 2002-03-22

Sök