Vidocq (2001)
En fransk "From Hell"?
Jag blir inte klok på stilen i "Vidocq". Utan tvekan är den filmens största tillgång, snarare än skådespeleriet (som alltsom oftast stannar på det typiskt franska sättet mitt mellan överdrivet och komiskt) eller storyn (som inte är obefintlig men ganska lättviktig och bräcklig trots ett eller två allvarliga inslag). Men stilen är ett sådant konglomerat av snyggt och halvdant, av avsiktligt annorlunda stilgrepp och uppenbart budgetbaserade sådana, att kanske inte ens denna del av filmen kan anses helt lyckad. Skenande SteadiCam-åkningar, vidvinkel nästan hela tiden, in-keyade bakgrunder, starka, efterbehandlade färger och troligen digitalt filmat. Man ser att Pitof har arbetat med Jeunet och Caro (med visuella effekter) men också att han inte är lika gediget skicklig på egen hand. Och att Darius Khondji inte har varit med.
Det låter ju som om "Vidocq" skulle vara rent skräp. Nja, det är den faktiskt inte. Den är inte minst enormt mycket mer sevärd än "Catwoman" som Pitof av någon anledning utsågs till att regissera ett par år senare. Fast det kanske inte säger så mycket...
Gerard gör knappast några stordåd i sin roll, som inbegriper att spela en geniförklarad, halvt åldrad och rätt tjock privatdetektiv, vars troliga död vi bevittnar redan i inledningsscenen. Denna scen för förresten tankarna till Darth Mauls sista kamp i "Det mörka hotet", där Mauls märkliga make-up här motsvaras av en reflekterande mask som ska visa sig vara betydligt mer än pynt.
En beundrande författare som påstår sig vara Vidocqs levnadstecknare uppsöker dennes sorgtyngde kollega och påbörjar sedan alltmer spännande efterforskningar. För att hämnas Vidocq vill han i sista kapitlet av boken namnge hans mördare och det framgår snart att den gamle deckaren var något stort på spåren.
Jämförelser med "From Hell", en annan 1800-talsskröna från 2001 om bestialiska kvinnomord, kanske inte är självklara, men lite intressanta - om inte annat så för att jag såg filmerna med en halvtimmes mellanrum. Bröderna Hughes film fascinerade och imponerade på mig betydligt mer, måste jag säga. Det stiliserade stod inte i vägen för allvaret, och allvaret stod inte i vägen för det otäckt underhållande i den ganska vågade historien. Historien i "Vidocq" kanske också kan beskrivas som vågad, genom att den tar ut svängarna rejält - men saknar tillräckligt förankring i någon slags verklighet för att man ska bli förundrad. Om allt är lite galet behöver man inte motivera det helgalna, kanske attityden har varit. Ibland är det en attityd som fungerar, ibland räcker det inte hela vägen.
Det finns ett par rätt otäcka grejer i "Vidocq" som lämnas helt ouppföljda. Det är lite symptomatiskt för filmen, som lever på häftiga scener men inte riktigt förmår eller försöker förklara eller motivera dem.
Framförallt undrar jag när filmen är slut vad det hela är en allegori för. Symboliken i de fina herrarnas kamp för evig ungdom, handlingens placering mitt i ett våldsamt politisk skede som alltid skymtar i utkanten av handlingen - oftast bara i ljudform... Det här måste ju vara en politisk eller filosofisk allegori utklädd till vrickad detektivrysare! Men över vad? Eller...?
Strunt samma, den är ofta härligt snygg och ibland konstigt halvsnygg. Det är kanske det viktigaste man kan säga om filmen. Det, och att den av någon anledning får tre russin av mig. Kanske beroende på att jag inte förutsåg twisten på slutet.
© Anders Lindahl
2005-05-14
Originaltitel: Vidocq
Frankrike, 2001
Regi: Pitof
Med: Gerard Depardieu, Guillaume Canet, Inés Sastre, André Dussollier, Edith Scob, Moussa Maaskri, m fl
Genre: Fantasy, Mystery, Thriller
