Star Wars Episod III: Mörkrets hämnd (2005)

Allt är förlåtet!

Om du struntar blankt i samtliga karaktärer i Star Wars, om du inte hyser minsta nyfikenhet kring vad som hände mellan del två och fyra, tycker jag ändå du kan gå och se den här filmen på bio, för att bevittna vad som sker när Lucas hoppar in mitt emellan bröderna Wachowski och Peter Jackson och hojtar "jodå, men titta vad gammelfarbrorn kan göra!".

Det är snyggt! Det är nästan irriterande snyggt, när man ska försöka uppskatta myriaderna av detaljer och nyanser i bilder som kanske vilar tre sekunder. Till och med under de ganska många och långa samtalen ser han till att det finns något att titta på - ett typexempel är vyer genom panoramafönster över planeten Coruscant, där just ett regn har fallit och solen nu bryter in över de magnifika byggnaderna. Bataljerna är så belamrade av visuell information att man borde få någon slags överdos, men på något sätt fungerar det. Och som en andningspaus vilar bilderna ibland i läckert inredda rum - till med heminredningen är ju stilig.

Men det räcker ju inte med snygga och häftiga bilder. I så fall hade ju redan Episod 1 förtjänat lovord. Men här gör Lucas nästan allting rätt. Han träder inte upp i någon helt ny nivå som regissör, vi känner alla till hans brister och nycker och de är som stjärnorna på himlen i antal, men nu styr han runt nästan alla de fallgropar han tidigare frivilligt kastat sig på näsan i. Jar-Jar Binks är tydligen med i filmen men jag såg honom inte ens - och det berodde definitivt inte på att jag slumrat till. Det säger en del.

Det händer en hel del i trean. Att Lucas drar igång filmen i form av ett grandiost actionspektakel ute i rymden säger mer om de visuella ambitionerna än om de narrativa. För inte långt senare får greve Dooku bita i gruset (Christopher Lees bad guys är visst numera bara näst ondast och kan avverkas tidigt) - och redan här dyker det där omtalat tunga upp i form av omständigheterna kring hans frånfälle. Hans närmaste i rang, den hostande och riktigt underhållande semiroboten general Grievous, smiter dock iväg och får ganska länge framstå som det värsta hotet mot ordningen. I förbifarten sticker Yoda iväg till Chewbaccas hemplanet med en handfull av de kloner som förra filmen presenterade bakgrunden till. Kan man lite på produkter som ingen vet vem som beställt?

Men huvudtemat är ju allmänt känt. Det är en ganska lång väg den kaxige unge jedin Anakin ska färdas på knappa två och en halv timme. Visst har han visat att han kan raserihämnas (på en skara brutala varelser som dödade hans mor), men Lucas största utmaning i sista/tredje filmen är förstås att få oss att tro att Hayden Christensen kan bli den flåsande susperskurken vi alla känner som Darth Vader. Och exakt hur ska den omhuldade jediorden hamna på onåd till den grad där de få kvarvarande stackarna hamnar i exil i universums dystraste avkrokar?

Faktum är att jag tycker att Lucas lyckas - så väl att några riktigt vidriga dåd begångna av Anakin inte känns helt osannolika. Motivation är allt och främst är det onda drömmar, elegant utnyttjade av kansler Palpatine, som är nyckeln till personlighetsförändringen. Saken görs inte bättre av att Yoda kommer med tämligen svårföljda råd när Anakin vänder sig till honom för vägledning. Tids nog kommer till och med Yoda själv få erfara hur lurigt det kan vara att "inte sörja de som går bort".

Ack så skickligt lirkar Palpatine över ynglingen till den mörka sida han till slut erkänner att han representerar. "Good is a point of view", säger han vid ett tillfälle och inget under att unge Skywalker blir förvirrad, särskilt när jediorden verkar misstro den överbegåvade nykomlingen i gänget. Ack så fåfängt söker Kenobi hålla honom på rätt sida, och en konfrontation på liv och död är oundviklig.

Politiken är här igen, i enkel men skön form där Lucas intresse för både dagens USA och det gamla Rom känns uppenbar, tillsammans med uppkomsten av diverse diktaturer under 1900-talet. Men mörkret har blivit ett välkommet tillskott som man bara kunde ana i tvåan. Bitvis becksvart sänker det sig som en slöja över snart sagt hela det kända universum i en serie noggrant kalkylerade händelser, såväl som personliga tragedier och omöjliga val. Att barnen ska ha en vuxen med sig (och barnen i USA helt låta bli att se filmen) har åldersgränsmakterna haft goda skäl att tycka.

Att sedan Lucas skrivit och regisserat med vad som ibland skulle kunna kallas subtilitet och som i alla fall sällan faller över i den träighet ettan präglades av är verkligen kronan på verket. Särskilt när Natalie Portman flera gånger visar vilken bra skådespelerska hon hunnit bli, Ewan McGregor diskret närmar sig den åldrade versionens värdighet och allvar och till och med Christensen ibland känns som ett riktigt proffs. Bäst är nog ändå Ian McDiarmid, både när hans kansler/Sithlord ska verka medlidsam och ondskefullt upprymd. 3D-yoda har dock också några riktigt bra ögonblick, med betoning på blick.

Mot slutet, efter ungefär lika många epiloger som i "Sagan om konungens återkomst", har sagosäcken knutits ihop både tematiskt och visuellt på ett sätt jag utan problem kan köpa. Jag är nöjd och belåten.

Kan jag med gott samvete, lite vuxet sådär, invända emot de skämt som ligger i en annan ålderskategori än filmen i övrigt, eller mot den kopiösa mängden av ljussabeldueller? Nej, det kan jag jag inte. Så vuxen är jag inte. Duellerna är för övrigt riktigt energiska, även de där inte Yoda är med. Kan jag å andra sidan med gott samvete sätta en femma på det här? Nja, det vore nog i överkant, även om tanken faktiskt föresvävade mig under filmens allra bästa stunder. Men det är en ynnest jag hoppas få ge långt senare i år i ungefär samma genre, när Joss Whedons Firefly-uppföljare "Serenity" kommer hit.

En fyra, och min förnyade respekt, får Lucas nöja sig med. Det är långt mer än jag väntat mig när Jar-Jar Binks snubblade in på bioduken för sex sedan och man började tänka: "nu är det kört för gubben".

När hjälmen till slut åker på är det istället både Anakin och hela världen jag tycker synd om. Det här är en riktig tragedi. Vad kul!

© Anders Lindahl
2005-05-20

Originaltitel: Star Wars Episode III: Revenge of the Sith
USA, 2005
Regi: George Lucas
Med: Hayden Christensen, Ewan McGregor, Natalie Portman, Samuel L. Jackson, Christopher Lee m fl

Genre: Fantasy, Sci-fi, Äventyr
Svensk biopremiär: 2005-05-19
Teman: Star Wars

Relaterat ur russinbloggen
2003-04-27: Chewbaccas återkomst
2004-07-26: Titeln till trean bestämd
2005-04-27: Åldergränsen satt för sista Star Wars

Ingår i följande teman

Sök