Jedins återkomst (1983)
En skön final, trots alla teddybjörnarna
I avslutande delen av sagan växer Luke till fullvärdig Jedi och det är åter dags att gå till attack mot imperiet, snarare än gömma sig för det. En ny dödsstjärna håller på att byggas, men alliansen har kommit över ritningarna och tänker passa på att anfalla när Kejsaren själv besöker bygget. De två farligaste flugorna i en smäll, liksom. Eller tre flugor, eftersom Darth är där också. Men först måste Han Solo räddas undan den slemmige jättesnigeln Jabba the Hut och ett löfte om återbesök hos Yoda infrias.
"Jedins återkomst" saknar inte allvar och värdighet helt. Det sista besöket hos Yoda blir rätt gripande och de långa fäktningsberikade samtalen mellan Luke och hans Nemesisar har faktiskt en viss tyngd. Men det är helt klart mer ett äventyr för barnen än föregångaren. Effekterna har blivit ännu bättre, men om man minns imperial walkers bäst ifrån "Rymdimperiet slår tillbaka" så var det nog det betydligt mindre påhittiga konceptet "jakt genom skogen på flygande motorcyklar" som gjorde starkast intryck på de flesta i finalen.
"Jedins återkomst" känns ärligt talat mer produktlik än den föregående delen. Ewokerna, till exempel. De är kanske inte särskilt fridfulla (och tänker ju inledningsvis äta upp våra hjältar) men ser definitivt ut som om huvudtanken med dem är att sälja gulliga merchandiseprylar, och kanske göra ett par specialfilmer till, vilket ju också skedde. Lucas var en pionär även inom detta område, inte sen att inse potentialen i ett avtal som gav honom stor kontroll över de kringprodukter som producerades.
Även hos Jabba the Hut florerar de fåniga varelserna, och de ser inte alltid särskilt övertygande ut. Men Lucas/Marquand har förstås inte bara småbarnen i åtanke så man får också åse prinsessan Leia ränna runt i vad som James Bond kanske skulle ha benämnt "a nice little nothing" under ganska lång tid. Tids nog räddas både Solo och hennes värdighet medelst en djärv fritagning, respektive lite mer täckande plagg och slutstriden mot fiender med betydligt högre ambitioner än Jabba kan ta sin början.
Jag ironiserar en del över den här filmen, men visst gillar jag den väldigt mycket. Lucasteamet har lärt sig ännu mer om filmeffekter under de tre åren sedan "Rymdimperiet slår tillbaka" och även om miljöerna är något mer vardagliga här än i förra filmen, exempelvis stora skogar, så är det skön eskapism med charm och humor.
Lucas fascination för mytologi och filosofi är inte riktigt lika uppenbar här. Det enda som tillförs är egentligen temat om inneboende godhet även hos de ondas hantlangare, när Luke envisas med att tro att det finns sådan kvar i pappa Darth.
Vad som faktiskt gör imperiet så himla ont, utöver de åtgärder de tar till för att bibehålla makten (så som planetsprängning) framgår kanske inte riktigt. Det är lite lustigt att föreställa sig en film där rollerna är omvända, eller åtminstone våra förväntade sympatier. Lustigt, eftersom det inte är särskilt svårt. Sätt bara ett annat epitet på "rebellerna" och låt kejsaren hålla en uppriktigt menad monolog om ordning och Den Stora Helheten, så skulle man lika gärna kunna använda denna miljö för att skildra hur principfasta ledare försöker upprätthålla ett vacklande rike under ständiga attacker från laglösa upprorsmakare.
Men alla, inklusive kejsaren själv, är ju helt på det klara med att vad som definierar den mörka sidan av kraften är hat, ilska och rädsla. Med sådana slogans får man väl räkna med att möta hårt motstånd och att ingen sörjer när man försvinner.
Om jag skulle rangordna de tre äldsta filmerna i sagan så hamnar den här på bottenplatsen. Att fyra russin ändå känns som ett rättvist betyg säger en del om kvaliteten på originaltrilogin.
© Anders Lindahl2005-04-14
DVD / Blu-ray
Det finns ett gigantiskt problem med den DVD-box som slutligen kom ut med de tre äldsta filmerna i sagan: originalversionerna är inte med. Endast de "restaurerade" versioner som Lucas passat på att rent ut sagt förstöra samtidigt som han fixade till färgerna.
Att se ursprungstrilogin på DVD är därför i sanning en kluven upplevelse. Å ena sidan kan man inte annat än hurra åt bildkvalitén (och ljudkvalitén). De widescreenversioner på VHS som stått i hyllan i så många år ser nu tragiskt blaskiga och suddiga ut. Å andra sidan: vad är det med Lucas egentligen? Vad får honom att lägga till saker, "snygga till effekterna" och vattna ur den tekniska bragd hans gamla filmer var?
Och de saker han lägger till, de ser ärligt talat inte alltid särskilt bra ut alls. De har det gemensamt att de bryter av filmupplevelsen och sabbar kontinuiteten, men den tekniska briljans som röjs i de nya filmerna, den har han inte kostat på sina "uppdateringar". Slappa 3D-sekvenser, löjliga figurer (som sångerskan hos Jabba the Hut).
Nej, Lucas. Lika stolt som du borde vara över originaltrilogin, lika mycket borde du skämmas över hur du behandlar den.
Dokumentären på två och en halv timme som följer med i boxen är dock kanon!
Lägg till det att samtliga filmer har kommentarsspår och en lite motvillig köprekommendation blir ändå ett faktum. Men mina gamla VHS:er behåller jag ett tag till...