Visitörerna (1993)

Flamsig fransk tidsresekomedi

"Visitörerna" blev en ultrahit i de franska biosalongerna och DVD-utgåvan pryds med lyriska kommentarer om hur närmast skadligt mycket man kan garva när man ser det. Själv lyckades jag missa den under dess storhetstid men bestämde att det nu var dags att se vad folk hojtade om då, till skillnad från nu då ingen verkar nämna den ens i förbigående.

Handlingen i korthet: Riddar Comte de Montmirail (Reno) vinner på tusentalet kungens gunst genom att rädda hans liv och belöningen blir tillåtelse att äkta kärestan. På väg dit haffar riddaren dock en häxa som hämnas genom att förgifta/förtrolla honom. I tron att det är en farlig björn dräper han sin blivande svärfar, vilket lägger lock på bröllopsplanerna ganska rejält. En gaggig trollkarl anlitas för att hjälpa riddaren genom att skicka honom genom tidstunnlarna till ögonblicket strax före olyckan. Att det ska gå helt fel kan man lätt gissa, men graden av felhet blir här ganska extrem. Till sin överraskning hamnar riddaren och den komiske sidekicken Jacquard i vår tid, där de strax blir bekanta med varsin ättling.

Släktens slott ägs numera av en ättling till riddarens sidekick, som å sin sida upptäcker att man kanske inte är dömd till att leva som träl bara för att man är född under de omständigheterna. Det finns här plats för ett litet tema om klasskamp och om hur rollerna förändrats både i samband med franska revolutionen och som en långdragen process genom århundradena. Detta dras inte särskilt långt men adderar lite intresse. Jacquard fröjdas åt att hans ättling har lyckats, även om ättlingen i fråga är en fåfäng mes som han i slutändan inte drar sig för att utsätta för ett drastiskt miljöskifte. Filmens stående skämt är lite i samma anda - om hur seder och fasoner sitter i, särskilt hos en som anser sig förmer än andra, även när man förflyttas till ett helt annat sammanhang.

Jacquards nyrikhet och hans entusiasm inför det nya uttrycket "okej" hör till saker som roar en del, likaså riddarens brutala approach till nymodigheter som inte kan vara annat än häxkonst (så som bilar). Som en av medförfattarna har Christian Clavier gett sig själv två roller att spela, och det trixas en del på ganska enkelt men fungerande vis när han ska smocka till sig själv och dylikt. Men de där gapskratten är filmen aldrig nära att locka fram hos mig. Det blir en sådan där komedi där folk skriker sina repliker och springer ut och in i mer eller mindre hemliga rum – något som får mig att tänka på lokalrevyer. Inte riktigt min tekopp.

Helt dumhysteriskt är det väl inte alltid. Riddarättlingen Béatrice (Lemercier) bibehåller till exempel ett visst lugn och bemöter de till synes galna tidsresenärerna på ett ganska trevligt sätt. Men när de två tusentalisterna för tionde gången misslyckats med att förstå moderna grejer och Béatrices make åter förfasar sig över deras enfald i ett gällt tonfall kan jag bara konstatera att någonting inte riktigt fungerar för mig.

Poiré skämtar också lite med någorlunda samtida äventyrsfilmer, men utan någon större finess. Musiken är förbluffande lik Michael Kamens arrangemang till "Prince of Thieves" och en armborstscen har lånat den subjektiva kameran rakt därifrån. För min del hjälper inte heller detta nämnvärt.

Nej, mer än två russin finns det inte att hämta från mig för ”Visitörerna”. Det kan dock vara lämpligt att konsultera andra tyckare i frågan innan man bestämmer sig för att aldrig se den. Det här med ”roligt” är ju rätt subjektivt.

FOTNOT
Den mest intressanta kommentar jag hört till filmens försvar är att en textning inte riktigt gör den rättvisa, och att man får ut betydligt mer av den om man förstår franska. Franska förstår inte jag längre än till den grad där jag kan beställa en giffel och en kopp kaffe, så kanske ligger ett av problemen där. Men sanningen att säga har svårt att tro att repliker som levereras på ett så stirrigt och flamsigt vis kan erbjuda så enormt mycket mer i form av subtilitet och nyansrikedom.

© Anders Lindahl
2005-04-03

Originaltitel: Les Visiteurs
Frankrike, 1993
Regi: Jean-Marie Poiré
Med: Christian Clavier, Jean Reno, Valérie Lemercier, Marie-Anne Chazel, Christian Bujeau, Isabelle Nanty

Genre: Äventyr, Komedi
Teman: Tidsresor

Ingår i följande teman

Sök