Gisslan (2005)

Bättre än den borde vara

Jo, jag hånlog också när jag såg trailern. Lilla Bruce, tänkte jag. Så mycket var dina ord efter elfte september värda, om att du aldrig skulle vara med i såna därna actionrullar igen. Men kanske måste han inte ännu äta upp dem. "Gisslan" är inte riktigt som actionfilmer om kidnappning brukar vara. Den är på de flesta vis kargare och, i brist på ett bättre ord än bättre, bättre.

Det finns något i filmen, kanske mest musiken, som påminner om "The Specialist". Bli inte orolig, det är bara något svårdefinierbart som inte säger så mycket om filmens kvaliteter. Det finns betydligt mer som påminner om hur sådana här filmer brukar vara, genom att vara lite annorlunda.

Bruce Willis spelar nervös och rädd, mest hela tiden. Bara en så'n sak. Hans familjs liv står på spel och hans nerver är utanpå skjortan, som sig bör. Ingen coolhet, inga wisecracks, bara desperata försök att "göra det bästa av situationen". När sonen i en annan familj, lika kidnappad som hans, undrar på ett lite omständligt vis om han ska rädda dem, så riktigt ser man hur den sedvanlige hjälten krackelerar, för han är inte alls säker på den saken. Han funderar på om han inte i första hand ska prioritera de sina.

Yrket gisslanförhandlare presenterades vi grundligt för i den ganska lama thrillern "Förhandlaren". Willis spelar en sådan i början av filmen. En skäggig, långhårig variant. När han misslyckats å det grövsta med ett försök att rädda alla, inklusive gisslören, återser vi honom lite senare, nu renrakad på både huvud och haka - kanske som en botgöring, kanske för att Willis vet att han ser coolare ut renrakad.

Småstadspolis har han blivit, och han har inte mer prestige än att han snabbt släpper fallet när ett till synes vanligt inbrott i ett rikemanshus urartar till en nervig situation. En smärre familj hotas till livet av en galen haschrökare (ujuj!), en något mindre galen småskurk och dennes nästan helt schysste lillebror. Men omständigheter bortom Brusans kontroll drar honom tillbaka till huset. Tydligen finns det en version av "Himlen kan vänta" i huset som förmår skugghöljda krafter att mobilisera hela sina arsenal av låtsas-FBI-folk och kalla mördare.

Svåra beslut måste tas, improvisation måste företas, Bruce måste... göra lite svårare saker än vanligtvis. Att han inte räds lite utmaningar visade han förstås redan i "De 12 apornas armé" men det skadar inte med påminnelser och här är en sådan.

Allt är dock inte frid och fröjd. Slutet håller inte samma klass som resten av filmen, och smyger sig lite närmare det standardtonfall som filmen dittills lyckats undvika. Bara lite närmare, men ändå lite för nära. Något i karaktären Mars känns halvdant, som om författaren inte kunnat bestämma sig för om han ska vara vara mystisk eller tragisk - och Ben Fosters porträtt av honom dras med liknande problem. Tucker å sin sida stretar iväg ibland och spelar över, medans Allmann närmast kan skyllas för motsatsen ibland. Faktum är att jag tycker att lillkillen Jimmy Bennett gör ett solidare jobb än någon av dem, och lyckas till och med bete sig lite som Culkin i "Ensam hemma" utan att egentligen framstå som Culkin i "Ensam hemma".

"Gisslan" är en film som ganska otippat ger sig ner längs dunklare och dystrare stigar än det finns skäl att tro. En film som respekterar liv (de flestas, i alla fall, inklusive en farlig galnings, så länge den kan) men inte pliktskyldigt ger en liv- eller skyddsväst åt alla oskyldiga. Därför blir den mer intressant och, tja, spännande än mången broder i genren. I slutändan kan det vara motiverat att fråga sig om det hela blev till något mer än en ganska oförutsägbar och mänsklig kidnappningsthriller, och svaret är kanske "räcker inte det"? Frånsett det där löftet då. Men skådespelare har ju betalt för att luras...

Att den har fetsnygga förtexter och några gravt fina, närmast overkliga, kameraåkningar är alltså inte det viktigaste - bara en bonus. Tre starka russin blir det.

© Anders Lindahl
2005-12-05

Originaltitel: Hostage
USA, 2005
Regi: Florent Emilio Siri
Med: Bruce Willis, Kevin Pollak, Jonathan Tucker, Ben Foster, Jimmy Bennett, Rumer Willis

Genre: Action, Thriller
Svensk biopremiär: 2005-04-22

Sök