The Clearing - Hämnden (2004)
Ett lovvärt men inte fulländat försök
Rent krasst: det här lär inte nämnas i filmhistoriska volymer som något av de mer epokgörande verk de tre mest kända skådespelarna här varit inblandade i. Snarare kommer den väl att betraktas som en mellan-andra-filmer-film. Eller... det finns säkert de som redan nu vill kalla det här en blek ointressant historia med en trio föredettingar i farten. Det vägrar jag i så fall själv att gå med på. Framförallt Mirren och Dafoe har kvar sin förmåga till nyanser som ger det här kidnappningsdramat en stadga det annars kanske hade saknat.
”The Clearing” har kvaliteter som ger den en mer kvardröjande effekt än, ja, ganska många filmer jag sett just det senaste året. Den är inte perfekt och lider möjligtvis av ett aningen tvekande, obeslutsamt drag. Ingen kan beskylla regissören för att använda en slägga som narrativt verktyg. Om det är något problem med filmen så är det väl underdrifterna. Allting förlöper väldigt varsamt, med hänsyn till vad det handlar om, alltså kidnappningen av en framgångsrik företagare. Det här är gisslantagandegenrens möjliga motpol till ”Ransom”, där Mel Gibson lekte på liv och död med de som stulit hans enfödde son. Den hade visserligen element av moralisk ambivalens, men utvecklades mer och mer till en traditionell uppgörelse man mot man. ”The Clearing” handlar egentligen om något annat, ett sätt att illustrera en aforism som vi har en tendens att glömma: du inser inte vad du verkligen har förrän det tas ifrån dig.
Berättartekniken är, ska vi säga...finurlig? Det är inte glasklart från början men ganska snart uppenbart att de två parallella planen inte ligger i fas med varandra i tiden. I det ena följer vi offret (Redford) på en ovälkommen skogspromenad med hans frihetsberövare (Dafoe) som inledningsvis förklarar att han bara utför sin del av ett välplanerat lagarbete. Inget personligt, bara affärer - ungefär. I det andra planet skildras hustruns (Mirren) reaktioner när maken inte kommer hem i tid för en middag med några vänner - i varje fall är de hennes vänner. Sedan går sanningen upp för henne gradvis, men händelseutvecklingen ger vid handen att hennes kontakter med polisen och de hemkallade vuxna barnen tilldrar sig under dagarna närmast efter försvinnandet. Så vad har egentligen hänt i skogen? Det är ett sätt att berätta som inte ser så flashigt eller originellt ut, men ändå verkar addera en dimension. Inte heller i det avseendet skriker filmen ut sina pretentioner. Den är mer diskret på nästan alla sätt än vad den tjänar på rent kommersiellt. Förmodligen var den dömd att säljas in som en thriller, när den framförallt är ett relationsdrama.
Så var hamnar vi till slut? Ännu en fråga. Har jag någonsin fyllt en recension med så många frågetecken? De skulle ju kunna vara en indikation på att filmen ifråga mest förvirrar eller inte ger tillfredsställande lösningar på sina egna problemställningar. Men här är det snarare för att den väcker frågor som vi själva borde tänka över. Världen är full av filmer som inte har de egenskaperna, eller ens eftertraktar dem. Det här är inget fulländat försök, men lovvärt. Det är inte en film som alla absolut måste ta del av för att berika sitt liv, men jag vill hävda att det inte är bortkastad tid heller. OK, det låter inte som en särskilt entusiastisk rekommendation, men ”The Clearing” är en sådan film som smyger sig på åskådaren, lika mycket medan den varar som efteråt. Om du själv verkligen blir träffad av den är nog väldigt individuellt.
© Johan Lindahl
2005-03-13
Originaltitel: The Clearing
USA / Tyskland, 2004
Regi: Pieter Jan Brugge
Med: Robert Redford, Helen Mirren, Willem Dafoe, Alessandro Nivola, Matt Craven
Genre: Drama, Thriller
