Battle Creek Brawl (1980)

Skön genrefilm med Chan

1973 regisserade Robert Clouse Bruce Lees kanske mest kända film "Enter the Dragon". Han hade nog gärna gjort fler amerikanskproducerade martial arts-spektakel med den oefterliknelige Lee, men Bruce dog samma år som filmen hade premiär så det närmaste han kunde komma var den utskällda fjärdedelsmesyren "Game of Death" (1978). Så det blev lite karate-blaxploi med Jim Kelly (från "Enter the Dragon") och lite post-apokalyps med Yul Brunner, med mera, fram tills 1980.

Chan och Clouse hade faktiskt jobbat ihop tidigare - så att säga. Jackie var statist på "Enter the Dragon". "Cannonball Run", där han spelar "en million hägrar" var dock ännu ett år bort i tiden och Chan ett okänt ansikte i USA. Det är lätt att tycka sig se en ambition hos Clouse att skissa en ny Bruce Lee på det ganska oskrivna bladet Chan, men redan här märks också tydligt Chans mer komiska ådra.

Det är en skönt lättsam film med tidstypiskt chillig musik, kidnappningar och misshandel till trots, men något som är värt att nämna är att filmen sällan eller aldrig faller över i det där högröstat idiotfåniga. Både gangsterbossen i Pittsburgh och hans son som är ganska delaktiga i handlingen uppför sig exempelvis relativt behärskat - däremot öser bossens mor otidigheter och halvrunda ord omkring sig. Jackie själv spelar bättre än i många av sina senare verk. Det känns nästan som en riktig film - men en genrefilm i ordets tydligaste bemärkelse. En genrefilm som bitvis lånar friskt från andra genres - särskilt gangsterskrönan a lá "Gudfadern".

Den nämnde gangsterbossen (José Ferrer) vill hur som helst vinna pengar i en årlig slåssturnering i Texas, men hans favoritfajter blir redan i öppningsscenen mosad och förödmjukad av The Kiss - en herre som ser ut som forna tiders starkeman på cirkus och avslutar sina björnkramar med att pussa sin motståndare på mun.

Ska även detta hemska öde drabba Jackie!? För det är ju förstås honom som gangstern får upp ögonen för när Jerry (som han heter här) spöar upp hans anställda. Inte döda, utan leja, tänker han glatt. Jerry-Jackie är dock svårövertalad. Hans far (också känd som Angela Channings betjänt i Falcon Crest) vill inte att han slåss, och brorsan visar på ett bättre alternativ genom att vara läkare. Det är bara den kiropraktiska morbrodern och Jerrys tjej som hejar på honom. En kidnappning krävs för att Jerry ska se ljuset, men de exakta detaljerna kring detta dåd är faktiskt lite komiska så jag lämnar dem i dunklet.

Så iväg till turneringen bär det, där en brokig samling slagskämpar möts på gatorna mitt ibland den hejande folkmassan. Ibland får även civilbefolkningen agera tillhyggen. Ingen klagar dock, det är en riktig folkfest. Morbror Herbert, spelad av Mako vars Hollywood-karriär fortfarande tuffar på i stabil fart vid sidan av röstskådespel i datorspel, får också fajtas lite.

Hur ska det hela sluta? Tja, hur tror du? Ett par överraskningar lurar runt hörnet, men inget som taxerar hjärnans kapacitet nämnvärt. Frågan är väl snarare om det är en värdig Jackie Chan-film, och den måste jag nog svara ja på. Både i vardagslivets detaljer och aggressiva sparkar visar Jackie sedvanlig kompetens och filmens behållning är förstås den stridslystne lille akrobaten i dess centrum. Till resumén av udda, stuntiga prestationer lägger han här också kategorin brutala rullskridskolopp.

Men, som sagt, skalet runt hans konstnummer är mer välgjort än vad jag befarade - och har flera ögonblick av skön och enkel humor. Det här är en riktig fightingfilm, helt enkelt. Precis så här ska de vara, komplett med tvärta slut och allt. Jodå, det är en hel del som lämnas ouppklarat, men vi vet ju alla att om man väl klarat av att spöa den hårdaste hårdingen så ordnar sig allt annat också.

© Anders Lindahl
2005-03-05

Originaltitel: Battle Creek Brawl
USA / Hongkong, 1980
Regi: Robert Clouse
Med: Jackie Chan, José Ferrer, Kristine DeBell, Ron Max, Mako

Genre: Action, Komedi

Sök