The Bunker (2001)
Synden straffar sig, som vanligt alltså...
En samling människor som av en eller annan anledning är instängda i ett begränsat utrymme tillsammans med otäcka minnen/djur/demoner från en annan dimension/etc. Detta är så vanligt inom thriller/skräckfilmen att det nästan är en egen undergenre. Ett av de stora problemen på manusstadiet är här att komma på dels varför människorna befinner sig där de är i första hand, och dels vad som gör att de inte helt enkelt kan öppna dörren och försvinna bort från det otäcka som väntar dem. I "The Bunker" möter vi en grupp tyska soldater på reträtt i andra världskrigets slutskede. De amerikanska styrkorna är dem tätt i hälarna och efter ett bakhåll söker den decimerade skaran sin tillflykt i en gammal bunker. De har ont om ammunition och vet mycket väl att de inte kommer att kunna hålla stånd mot fienden särskilt länge. För att dessutom göra ont värre tycks det som att de tunnlar som är sammankopplade med bunkern är fulla av inkarnerade skuldkänslor och minnen från det förflutna som kommer tillbaka för att hämnas. Paranoian och nervositeten sprider sig i rask takt bland soldaterna och spänningen stiger...
... men det gör den tyvärr inte i någon högre grad hos filmtittaren. Som idé för att få ett antal människor fast i en situation utan synlig utväg bjuder "The Bunker" på en lysande lösning. Skarpskjutande amerikaner på ena sidan bunkerväggen, spöken och monster på den andra och ett gäng allt mer nervösa tyskar i mitten borde ha kunnat ge en hel del svettig och klaustrofobisk spänning. En starkt bidragande orsak till att det hela inte fungerar är just att våra vänner i bunkern är tyskar spelade av en helt igenom engelsk ensemble. I stort sätt i alla engelskspråkiga filmer efter andra världskriget har tyska soldater framställts i dålig dager, vilket naturligtvis varken är underligt eller särskilt oförtjänt. Den mörka händelse i det förflutna som soldaterna delar i bunkern kunde dock precis lika gärna ha erfarits av brittiska eller amerikanska trupper. Att göra soldaterna till tyskar är lättvindigt men dramat hade blivit intressantare och fått en starkare realism om de engelska skådespelarna verkligen fått spela engelsmän.
Ett annat stort problem som "The Bunker" lider av är, som så ofta, dåligt utvecklade karaktärer. Det är ofta svårt att hålla reda på vem som egentligen är vem eftersom det inte finns några direkt individuella drag hos de olika personerna. Den som nog får sägas spela huvudrollen är Jason Flemyng som korporal Bauman, men det beror mindre på att hans karaktär går mer på djupet och desto mer på att han är den enda skådespelare som åtminstone jag känner igen. Flemyng har tidigare varit med i filmer som "Lock, Stock and Two Smoking Barrels" (1998) och "From Hell" (2001) och man får tidigt känslan av att det här är killen som kommer att överleva på slutet. I en film av den här sorten är det ofta en fördel att använda sig av mer eller mindre okända skådespelare eftersom man som tittare då inte har samma möjlighet att räkna ut vilka som kommer att stryka med och i vilken ordning, ett trick som fungerade rätt bra i sf-filmen "Pitch Black". I "The Bunker" är dock mycket av slutet ganska klart redan från början. Vad som är än värre är att den mörka hemlighet som det tisslas och tasslas om och som visas i fragmentariska klipp genom hela filmen inte känns tillräckligt stark för att motivera allt som händer i bunkern. Det blir något av ett antiklimax när man till slut får reda på hela sanningen.
"The Bunker" är långfilmsdebut både för regissören Rob Green och för manusförfattaren Clive Dawson och det märks tydligt. I kortfilmsformat kunde "The Bunker" ha blivit intensivt spännande, men här har man haft svårt att hålla upp gnistan hela speltiden. Alla kan inte förväntas skapa mästerverk vid första försöket och i fallen Green och Dawson kan de säkert komma att skapa hyggliga filmer i framtiden, även om jag har svårt att föreställa mig några spikraka karriärer direkt. "The Bunker" kan man under tiden hänvisa till högen av filmer som inte är särskilt viktiga att se.
© Andreas Hallgren2002-10-06