FFFF: Festivalfolk får frågor
Göteborg Film Festival 2003
Emedan resten av pressen och media ställt de relevanta och intressanta frågorna till festivalstaben tar härmed russin.nu sitt ansvar och låter ett gäng viktiga festivalpersoner svara på frågor av mer trivial eller rentav fånig art. Läs och begrunda: Jannike Åhlund, ny chef för det hela:
Förra chefen gjorde (och gör) ju egna filmer, borde inte du också knåpa ihop något?
Gunnar måste haft ett extra-duracell-liv undanstoppat nånstans. Alltså: nä, det borde jag inte. För övrigt är jag för rastlös för att stå ut med filminspelningens väntan. Och viktigare: har inga historier som kräver att bli berättade på just film.
Hade Göteborg Film Festival lika gärna kunnat hållas i någon annan stad och isåfall vilken?
Efter 26 år i Göteborg är ju frågan snudd på obscen - eller i varje fall otänkbar! De flesta betydande festivaler ligger lustigt nog i en "andra" stad. Det hade onekligen varit mera praktiskt för mig om festivalen låg i Stockholm, där min familj bor, men nä - också på denna fråga.
Pelle Roskvist, projektledare för Svenska Bilder, och filmproducent:
Det finns en sektion av Svenska Bilder som heter Novellfilm: hur exakt definieras novellfilm?
Novellfilm är mellan 25 och 35 min ungefär. Man ska lära känna personerna, inte som vissa kortfilmer där man kanske bara ser en händelse, utan det ska vara en berättelse. Mer en kort långfilm än en lång kortfilm.
Finns det någon svensk kortfilm i år som du tycker förtjänar extra stor publik, förutom den du själv producerat?
Ägget, till exempel. En bra film av ung filmare på väg uppåt.
Kan man känna att man i skörden av kortfilmer som kommer in till er ibland hittar morgondagens stora namn?
En bra film kan alla göra. Till och med du, säkert. När filmare återkommande gör bra saker kan man känna att det finns en anledning till det ... Det svåra är att upprätthålla hög kvalitet.
Tror du att alla som sysslar med kortfilmer egentligen vill jobba med långfilm?
Nej. Om man kunde leva på kortfilm så tror jag fler skulle jobba med det under längre tid. Det är ett väldigt trevligt format. Formatet är väl oviktigt, bara det blir en film.
Du har nyligen producerat en ny kortfilm själv ("Tystnadens röst", regi Gunnar Bergdahl), hur lång är den filmen?
Cirka 178 meter.
Magnus Telander, festivalproducent:
Du har ju mycket påhitt för dig, finns det någon cool idé du hade inför årets upplaga som aldrig blev verklighet?
Ja, det finns det! Vi skulle ha förband inför vissa filmer istället för förfilmer. Det finns ett band som vi tänkte skulle spela live inför vissa musikfilmer. Svante hade ju också en långt gången idé om det här tältet på Järntorget, men det blev för dyrt helt enkelt. Och så fanns det tankar om att visa hela filmer som en programpunkt på storbildsteve vid järntorget.
Varför har ni så många filmer i år som handlar om att någon kommer ut ur fängelset och försöker starta ett nytt liv?
Är det så? Måste ju bero på någon form av socialt ansvarstagande från programkommitten, att gå i bräschen för att rätta saker och ting i samhället.
Rebecka Hamberger, programkoordinatör och medlem i urvalsgruppen:
Varför har ni så många filmer i år som handlar om att någon kommer ut ur fängelset och försöker starta ett nytt liv?
Jag måste tänka en stund, jag kommer inte på någon sådan film. Är det så? Det måste vara en märklig slump.
© Anders Lindahl2003-01-28