Svenskarna i Midgård

För att förverkliga Peter Jacksons vision om hur Midgård skulle framträda på vita duken krävdes givetvis svensk expertis.



Mikael Håkansson, 27 år, berättar att han har haft lite problem med att hitta kläder till Sverigepremiären av "Sagan om de två tornen":
- Jag vill inte ha något som verkar för flott som en frack, men man vill ju inte se för ledig ut heller. Nu tror jag att jag har hittat en skjorta som passar.
Vi sitter på en bar på Söder i Stockholm och diskuterar den andra filmen i Sagan om Ringen-trilogin. För somliga är det ett storslaget fantasy-epos. För andra finns det också verkligheten bakom skapandet av filmen. Mikael berättar:
- När jag anlände till Nya Zeeland för att arbeta med filmen fick jag se några nyinspelningar av ett par scener. Det var rätt märkligt att se bergspass helt uppbyggda i frigolit eller människor i utrustningar som pratade i mobiltelefoner och rökte mellan tagningarna.

Det hela började med att Mikael såg den första filmen i trilogin, "Sagan om Ringen".
- Jag visste om planerna på att spela in dessa filmer och jag var intresserad av att delta, men jag trodde inte att mina meriter och kunskaper skulle räcka till. Efter att ha sett den första filmen, som jag tyckte mycket om, ville jag ändå vara med i projektet och beslutade mig för att försöka.
Mikael reste till Australien på semester och passade samtidigt på att åka till Wellington på Nya Zeeland. Han sökte upp Weta Digital, som har hand om de digitala effekterna i filmtrilogin, för att få visa upp vad han gjort tidigare. Weta Digital blev intresserade av vad de såg och ville att han skulle börja arbeta för dem på en gång. Mikael, som just då var i behov av en semester, ville börja efter att han avslutat sin ledighet.
- Det var ganska nervöst, säger Mikael. Tänk om jag skulle ha sabbat möjligheten att arbeta med detta för en solbränna!
Weta Digital hörde dock av sig efter en vecka och hälsade att Mikael kunde börja efter att hans semester var slut.

I början av juni reste Mikael ned till Nya Zeeland. Under de närmaste fyra och en halv månaderna jobbade han som Technical Director på "Sagan om de två tornen". Hans uppgift var att sköta ljussättningen av de digitala karaktärerna.
- Ljuset måste träffa karaktären korrekt i den miljö han befinner sig i, förklarar Mikael. Man måste ta hänsyn till faktorer som varifrån ljuset kommer och hur det studsar och reflekteras i den miljö som varje scen utspelas i.
Förutom detta ansvarade Mikael för det digitala arbetet med eld, rök, blixtar och vatten:
- Om en karaktär brinner måste jag se till att röken matchar den brinnande karaktärens rörelser på ett trovärdigt sätt.
Arbetet var väldigt nischat och var och en som arbetade med specialeffekterna hade sina egna delar att arbeta med. Varje scen i filmen behandlades i ett led där de inblandade successivt tillförde sina detaljer. Sammanlagt arbetade ungefär 300 personer på Weta Digital; många av dem var amerikaner och ungefär hälften har arbetat med Star Wars-filmerna.

Mikael beslutade sig för att övertala sin kompis Tor-Björn Olsson, 28 år, att söka till Sagan om de två tornen och passade på att lägga in ett varmt ord om honom för cheferna på Weta Digital.
- Jag hade precis skrivit på ett kontrakt för den senaste James Bond-filmen "Die Another Day", berättar Tor-Björn för mig över telefonen nästa dag. Därför var jag tvungen att tacka nej till erbjudandet om att jobba med "Sagan om de två tornen".
Men Tor-Björn insåg snart att han hellre ville jobba med den senare filmen så han sade upp sig från "Die Another Day", packade sin väska och reste till Nya Zeeland i augusti. Tor-Björn arbetade som en så kallad Compositor och hade hand om 2D-effekterna. Hans uppgift var att lägga ihop digitala effekter med filmat material och korrigera färgerna så att det hela passade ihop och såg naturligt ut.
- Jag fick exempelvis lägga ihop karaktären Lavskägg som är både 3D-genererad och en modell, säger Tor-Björn.

Mikael och Torbjörns intresse för specialeffekter uppstod litet av en slump. För Mikaels del började det med att han provade på ett 3D-program under gymnasiet. Han tyckte det var roligt men det var inget han funderade seriöst på; vid den tidpunkten planerade han att bli civilingenjör. Efter att ha en läst några kurser på Stockholms Universitet sökte han till Kreativ Programmering på Gävle-Sandvikens Högskola och blev antagen. Drömmen var nu att få arbeta med specialeffekter, helst i en stor filmproduktion utomlands. Det var på Gävle-Sandvikens Högskola som han träffade Tor-Björn.

Tor-Björn arbetade från början som ställningsbyggare, men på grund av en armskada från barndomen var han tvungen att se sig om efter en ny karriär. Han hade ett stort intresse för datorer och för att måla och när han upptäckte Photoshop blev han snabbt intresserad av detta. Tor-Björn hade hört talas om att det fanns SGI-datorer på högskolan i Gävle och beslutade sig för att söka dit. Runt mitten av 90-talet krävdes det SGI-datorer för att skapa de avancerade specialeffekter som fanns i filmer, men dessa datorer tillhörde knappast de billigaste på marknaden. Att ha en sådan tillgång till dem som på högskolan var därför, mer eller mindre, en ren lyx.

Studierna i Gävle var dock mer inriktade mot webben än mot att lära sig exempelvis 3D-programmering.
- Men så fort skoluppgiferna var klara så passade jag på att arbeta med SGI-datorer på skolan, säger Mikael.
Det sista halvåret ingick en praktik i utbildningen. Mikael praktiserade hos Commando Royale i Stockholm och fick efter praktiken anställning där. I hans arbetsuppgifter ingick bland annat att arbeta med reklamfilmer. Tor-Björn praktiserade hos The Chimney Pot och jobbade sedan kvar där i ungefär tre år. Han arbetade bland annat med videon till Madonnas låt "Nothing Really Matters". Efter att ha arbetat några år hos Commando Royale började även Mikael arbeta för The Chimney Pot. Han kom nu att arbeta mer med film och gjorde bland annat effekter till "Tomten är far till alla barnen".

Det höga tempot och stressen i Sverige gjorde att Mikael beslutade sig för att söka arbete utomlands istället. Cine Site i London blev intresserade av hans arbetsmaterial och han frilansade för dem i ett halvår. Efter det fick han en fast anställnig för företaget Double Negative och arbetade bland annat med filmen "Enemy at the Gates".
- Det fanns en större erfarenhet av den typen av jobb jag gör utomlands, säger Mikael. Det var mer välorganiserat och litet mer nischat. Dessutom var arbetstiderna bättre och jag slapp att slita dygnet runt.
Tor-Björn besökte Mikael i London och fick själv ett jobb på Cine Site. Han blev kvar i ett år och jobbade exempelvis med "Tomb Raider".

Det var efter detta som de började arbeta med "Sagan om de två tornen". Båda är eniga om att det bästa med jobbet är att få varit med om att arbeta med en så stor filmproduktion och en film de själva gillade. Därtill kommer alla professionella medarbetare de träffat.
- När jag såg den första filmen så undrade jag över hur de gjort vissa effekter, säger Tor-Björn. Det är häftigt att sedan få träffa dem själv och kunna fråga dem direkt hur det gick till.
Mikael menar att det värsta med efterproduktionen av filmen var stressen. Mot slutet av arbetet jobbade han 50 dagar i sträck och ofta 70-80 timmar i veckan.
- Då glömde man nästan bort vilken film det var man jobbade med, man ville bara hem och sova.
För Tor-Björns del var väntan det mest frustrerande. Tor-Björns arbetsuppgifter låg i slutet av ledet som scenerna behandlades i. Om de andra inte var nöjda med det som gjorts utan tvingades göra om det, innebar det att han fick vänta in material.

Mikaels och Tor-Björns arbete bedömdes av så kallade supervisors, chefer. När de var nöjda skickades materialet vidare till regissören Peter Jackson för ett godkännande. Om inte Peter Jackson var nöjd var det bara att börja om från början. Det närmaste de själva kom regissören var på avslutningsfesten.
- Vi hade klätt upp oss i kostym och allt, berättar Mikael. Plötsligt kliver det in en orakad man med flottigt hår klädd i jeans och väst; han ser rätt slaffsig ut. Någon som närvarade på festen undrade vem "lodisen" var.
Mannen var förstås Peter Jackson.

I oktober var allting klart och efter en semester i Australien och på Nya Zeeland for de hem till Sverige för att träffa familj och vänner. Mikael kommer att återvända till Wellington i januari för att arbeta med "Sagan om konungens återkomst". Efter det har han inga konkreta planer. En eventuell karriär i USA finns inte med på önskelistan:
- Jag har uppfyllt min dröm om att vara med i en stor filmproduktion. Nu vill jag kunna bestämma jobb utifrån var i världen jag kommer att befinna mig. Jag tror inte att jag skulle trivas i USA och därför vill jag inte jobba där.
Tor-Björn har ingen aning om ifall han kommer att arbeta på den sista filmen i trilogin.
- Jag har en flickvän i Sverige och det är svårt att vara borta för länge från varandra. I så fall hoppas jag att jag kan arbeta som med den här filmen och bara vara borta ett par månader.
Han tillägger att han annars är intresserad av att arbeta med den tredje Harry Potter-filmen, eftersom han gillar böckerna och tyckte att den andra filmen var bra. Även svensk produktion är tänkbart:
- Ett drömprojekt vore att få arbeta med en filmatisering av Jan Guillous böcker om tempelriddare Arn.

© Therese Malmberg
Therese Malmberg är frilansskribent. Hon kan nås via e-post på adressen therese.malmberg@home.se.



2003-01-26

Foto: Terese Malmberg
Mikael Håkansson, en av svenskarna bakom "Sagan om de två tornen".

Dela |

Teman: Sagan om ringen

Relaterade filmer
Sagan om de två tornen (2002)
Sagan om konungens återkomst (2003)
Sagan om ringen (2001)







     

Dela |