Artificiell intelligens och mänsklig dumhet

Några ord om filmen A.I:s grymma öde


Spoilervarning: Notera att följande text fullständigt förstör alla överraskningar för den som inte sett filmen.


När smartheten bedrar klokheten blir det ofta ganska pinsamt. När Spielberg skulle ta sig fräckheten att ta över ett filmprojekt från Kubrick kunde man utan svårighet förutse recensionerna långt innan filmen ens var klar. Säkert hade ett flertal redan skrivits innan filmen kom ut, för att man skulle kunna vara först med att såga den. I utkasten hade man utan tvivel färdiga rader om hur "element av Kubricks genialitet lyser igenom Spielbergs taffliga övertydlighet" eftersom det var "rimligt" att anta att en del idéer och scener som den gamle mästaren föreställt sig skulle vara kvar, trots att den smöriga populisten Spielberg iscensatt dem. Alla var snara att konstatera att det inte var en hel film han gjort, utan snarare förstört ett fint koncept, precis som de väntat sig. Vad hade de skrivit om Kubrick faktiskt hade regisserat? Vad hade de sett, som de nu inte lyckades upptäcka? Jag har några gissningar.

Handlingen i korthet, först:
I framtiden görs robotar, eller så kallade "mekas" för diverse syften, såsom sex och städning. Ett företag skapar en meka kapabel till "kärlek". Test-exemplaret, som heter David, placeras i en familj där sonen ligger i koma, och börjar lydigt älska framförallt modern. Den riktiga sonen vaknar, det blir bekymmer, David sätts ut i skogen. En kamp för överlevnad övergår sedan i en kamp för att hitta den blå fén. I sagan om Pinoccio är det en blå fé som gör dockpojken verklig, och David hoppas på en liknande lösning, i hoppet om att modern då ska älska honom på riktigt. På sin resa hinner David möta människor som förstör mekas i bullriga shower ute i skogen, samt en ganska rolig sexrobot spelad av Jude Law. Det mesta av världen ligger under vatten, eftersom polarisarna smält, så när David kommer till Manhattan på sin jakt efter den blå fen är det bara de högsta skyskraporna som sticker upp över ytan.

De flesta verkar vara ense om att filmen faktiskt är intressant och ställer en del spännande frågor fram till slutet, och att den dessutom är grymt snygg och välspelad. Man anar därför en viss skadeglad triumf i hur många griper efter det halmstrå som Spielberg generöst erbjuder i form av filmens tve- eller till och med tretydiga slut. David sitter instängd i en liten farkost på botten av havet och ber enträget till en staty av den blå fen att hon ska göra honom till En Riktig Pojke. Här skulle filmen ha slutat, menar många kallt, för Kubrick var en kall jävel och det ska göra ont. Klart att Spielberg då måste gulla till det och förstöra det, för att han är en sån mes.

Så när en skara smalvuxna figurer i en flygande farkost anländer till platsen långt, långt senare var det så självklart att dra slutsatsen att
1. det är rymdvarelser som bara dyker upp
2. slutet är smetigt lyckligt eftersom David får uppleva en dag av gemenskap med "sin mor" som de uppväcker tillfälligt, och får höra de magiska orden "jag älskar dig"

Så enkelt är det ju inte, och det finns gott om ledtrådar för den som vill och orkar leta. "Rymdvarelserna" är mekas, till att börja med, vilket ställer saken i en annan dager. Ledtrådarna är tämligen tydliga. I filmen säger Jude Laws karaktär att människor hatar mekas eftersom de kommer finnas kvar när människorna försvunnit. Mekas är nämligen mycket tåliga, vilket inte minst märks av att David "överlever" hundratals år under vattnet. Figurerna som hittar honom nämner att mekas börjat tillverka mekas, och att David är unik eftersom han är skapad av människor, detta numera utdöda släkte som de är så nyfikna på. Själva tillhör de alltså en senare modell, designade av mekas och betydligt mer avancerade. Mekanernas smala form påminner för övrigt tydligt om en scen där David i en väldigt suddig, förvrängd bild stiger ur en hiss i början av filmen. För att verkligen förtydliga, har Spielberg till och med officiellt förklarat att det är mekas och inte utomjordingar.

Att David sedan tillåts, efter sin oändliga, patetiska väntan, tillbringa en enda, ynklig dag med mamman, som verkar smått drogad och inte förstår vad som händer även om hon ler milt hela tiden, borde också göra att man hejdar sig lite innan man avfärdar slutet som lyckligt och påklistrat. Tvärtom tycker jag att det knyts en ganska snygg och faktiskt skrämmande cirkel här. David skapas för att fylla ett känslomässigt hålrum hos mamman. Tusen år senare är människorna utdöda, och mekas har utvecklats till deras efterträdare. De kan inte drömma, de avundas människorna många egenskaper, men de kan åtminstone tillfälligt återuppliva en människa för att fylla ett behov hos en meka. Det slutliga beviset på att de tagit över. Och varför gör det detta? För att det är Davids enda krav för att han sedan ska hjälpa dem förstå sig på människosläktet. Vem är det som yttrar de magiska orden till honom, som gör att han kan drömma? Definitivt inte en tänkande och kännande människa iallafall. Jo, visst är det jättegulligt och lyckligt?

Är filmen då helt kall? Nej, den är skrämmande, men fungerar ändå som en hyllning till livet, genom att peka på vad som gör människor speciella. Och jag menar att Kubrick själv ofta arbetade så: han gjorde filmer som verkade kalla, men inte för att göra oss kalla utan för att varna för alienation och känslolöshet. I sin sista film gick han ju också ganska drastiskt ifrån detta, och gjorde ett till stora delar intimt relationsdrama.

Jag kanske övertolkar och försöker finna saker i filmen som Spielberg aldrig avsett. Jag tror dock inte det. De hånfulla såg vad de förväntade sig att se, och missade hela poängen. Det gör inte filmen sämre, men det är trist.

Spielberg skrattar kanske åt det hela, åt hur han lurat majoriteten av kritikerna att tro att hans film är en enkel och smörig, men det är ändå synd att det är den dom som kommer hänga kvar över en såpass intressant och, ja, hel film.

I "Avgrunden", som faktiskt har ett enkelt, övertydligt och smörigt utomjordingsslut säger Mary Elizabeth Mastrantonio:
"You have to look with better eyes than that."

Och det måste man ibland, för att inte lura sig själv och andra på en bra filmupplevelse. Å andra sidan finns det recensenter jag respekterar som såg aliens på slutet och tyckte det var lyckligt och ändå gillade filmen skarpt. Jag vänder mig alltså inte i första hand mot olika tolkningar, utan att man inte ger en film den chans den förtjänar, att man dömer en film utan att verkligen se den, bara grund av förutfattade meningar och en önskan att Tycka Rätt. Det engelska uttrycket "the benefit of a doubt" har ingen riktigt bra motsvarighet på svenska, men borde tillämpas lite oftare i praktiken.

EPILOG
A.I. gick inget vidare på biograferna heller. Om det finns någon rättvisa i världen kommer den åtminstone upphöjas till statusen klassiker om några år. Ja, det skulle faktiskt inte förvåna mig alls.


© Anders Lindahl
2001-10-25

Foto: David James  ©2001 Warner Bros. Pictures and DreamWorks LLC.
Haley Joel Osment och Teddy i A.I. Artificiell Intelligens

Dela |

Relaterade filmer
A.I. (2001)







     

Dela |