GIFF 2014: Säkerligen eller bara kanske sevärt
Några nedslag i festivalprogrammet
Göteborg International Film Festival står för dörren (24:e januari till 3:e februari) och programmet är nu offentliggjort. För den som inte orkar läsa hela kommer här några mer eller mindre chansartade tips baserade på seriös research, djup filmkunskap och magkänsla. Enjoy!
All is lost
"127 timmar" på havet eller "Gravity" … på havet? Jämförelsemöjligheterna är kanske ändå mindre intressanta än att Robert Redford som ensam skådis har uppgiften att hålla publikens uppmärksamhet, och det nästan helt utan repliker. Det sägs att han lyckas, med hjälp av nagelbitande spänning ute på vida havet. Regisserad av J.C. "Margin Call" Chandor som uppenbarligen inte alls tänker nöja sig med finansvärlden som skådeplats för sina filmer.
Dallas Buyers Club
Allt mindre underskattade Matthew McConaughey spelar homofobisk livsnjutare som får en tung diagnos, hittar sin egen lösning och börjar langa bromsmedicin åt homosexuella män. Kan det bli mer festivalvänligt? Väldigt bra sägs det vara, hur som helst.
Her
Asduktige Joaquin Phoenix behövde knappast leta efter roller när det till slut avslöjades att han hade all avsikt att fortsätta som skådis, trots vad som påstods i det djärva experimentet "I'm still here". Här är det Spike Jonze som värvat honom till vad som på papperet låter som en film om Siri. Whatever, klart den bör ses.
The Best Offer
Musik av Morricone och Geoffrey Rush som auktionsförrättare, i regi av Giuseppe Tornatore. Det låter i alla fall väldigt ... filmigt.
Wakolda
En till synes trevlig läkare knackar på hos en argentinsk familj som just öppnat värdshus vid Anderna. Det finns filmer som använder temat om övervintrade nassar på ett osmakligt och lättvindigt sätt. Det här verkar inte vara en av dem, och då kan det nog bli intressant.
Locke
Tom Hardy bär en minimalistisk debut som är filmad helt ifrån/inuti en bil. Spännade…? Kanske!
The Zero Theorem
Terry Gilliam är ojämn och har så alltid varit, men när han är som bäst gör han verkligen Film. Här kommer en uppföljare på Brazil med Christoph Waltz i en av rollerna. Du borde åtminstone bli nyfiken …
Filth
Jämförelserna mellan James McAvoy och Ewan McGregor lär väl inte minska i och med denna ryktesvis intensiva filmaterisering av Irvine "Trainspotting" Welshs roman. Oddsen är goda att den i alla fall är bättre än Welsh-baserade "Ecstacy" från härom året.
Hard to be a God
Rysk, lång, svart-vit scifi-film baserad på berättelse av Stalker-inspiratörerna bröderna Strugatskij. Känns ju ganska så helrätt. Giganten Aleksej German jobbade i 30 år på filmen innan han gick bort, så hustrun och sonen färdigställde.
Shirley – Visions of reality
Som obildad men entusiastisk Edward Hopper-fan är jag beredd att bli antingen förtrollad eller förnärmad av det här vågstycket, där några av hans tavlor iscensätts som filmscener, om jag fattar rätt.
Upstream Color
Shane Carruths första film på nästan tio år sedan cool-konstiga debuten "Primer" låter onekligen som en rätt speciell historia. Han strävar också uppenbarligen efter att sno titeln mesta renässansman från Robert Rodriquez, i och med att han inte bara gör nästan allt bakom kameran utan även spelar den manliga huvudrollen.
Obvious Child
Romantisk New York-komedi. Ibland är det nyttigt att unna sig en sådan och den här verkar rätt lovande.
Invisible Woman
Om kvinnan som blev hemlig musa och älskarinna åt Charles Dickens, den sistnämnde spelad av Ralph Fiennes. Känns som festivalens solklara anglofili-tillfälle.
Inside Llewyn Davis
Och så bröderna Coens senaste. 'Nuff said? Nja, så enkelt är det väl inte - till och med Joel och Ethan kan ha halvdana dagar på jobbet. Den här sägs dock höra till den huvudsakliga Coen-kategorin: de jättebra. Med Carey Mulligan!
© Anders Lindahl
2014-01-09
