Hazzans Hollywood: Tony Curtis

En av Hollywoods charmigaste veteranskådespelare är död. Han föddes som Bernard Schwartz i Bronx, New York, 3 juni 1925. Anthony Curtis inledde filmkarriären 1949 och insåg redan från början hur viktigt det var att arbeta i olika genrer för att att inte fastna i ett fack. I flera filmer fanns han inte ens med i rollistan. Till exempel i en av sina första långfilmer "På liv och död" (Criss Cross, 1949), där han fick dansa med självaste Yvonne De Carlo men inte med Burt Lancaster. Fast dessa två herrar skulle träffas ordentligt senare.


I "Kansas Raiders" (1950) - en av många B-westerns om Jesse James (här spelad av Audie Murphy) - använde han för första gången artistnamnet Tony Curtis. Och redan året därpå hade han sin första huvudroll (mot Piper Laurie) i Tusen och en natt-äventyret "The Prince who was a thief". Förtjusande Piper skulle han spela mot igen i "Ali Babas son" (Son of Ali Baba, 1952) och året därpå fick Curtis sin största huvudroll dittills som trollkonstnären "Houdini" i filmen med samma namn mot vackra blondinen Janet Leigh - som också blev hans hustru redan 1951. Det äktenskapet höll i elva år.

CURTIS HADE NU huvudrollen i många olika slags produktioner - ingen genre var honom främmande: western, kriminaldramer, krigsfilmer och inte minst komedier. Och en av Hollywoods redan stora och mäktiga, Burt Lancaster, hade tydligen inte glömt bort Curtis. 1955 lade han ner mycken energi på att övertyga Universal om att låna ut den oerhört populäre, snygge och atletiskt byggde ynglingen till sitt eget produktionsbolag för att ha honom som motspelare i "Trapets" (Trapeze), ett triangeldrama kring den vackra italienskan Gina Lollobrigida både högt uppe i cirkuskupolen och inte minst nere på marken.

De hade nämligen tränat tillsammans ett bra tag på samma gym och Lancaster gillade Curtis. Filmen handlar om en äldre trapetsartist som vill lära upp en yngre. Filmen blev en ekonomisk framgång.

Med "Trapets" tog Tony Curtis ett rejält kliv upp bland de stora pojkarna. Lancaster gillade honom dessutom så starkt att han lät honom få birollen i sin nästa film, dramat "Segerns sötma" (Sweet smell of success, 1957). Denna utmärkta lilla film blev däremot ingen hit alls men är i gengäld numera en svartvit kultfilm. Den handlar om den maktfullkomlige kolumnisten J J Hunsecker (Lancaster) och hans lismande tipsare, pressagenten Sidney Falco (Curtis). Curtis fick mycket beröm för sin rolltolkning.

Påföljande år spelade Curtis mot Sidney Poitier i Stanley Kramers uppmärksammade rasdrama "Kedjan" (The Defiant Ones, 1958). Den handlar om två straffångar som flyr sammankedjade och alltså måste samarbeta trots att de båda hatar varandra från början. Kirk Douglas var en annan stor och mäktig skådespelare, som fattade ordentligt tycke för Curtis. Han valde honom som motspelare i både "Vikingarna" (The Vikings, 1958) och (som Antonius) i "Spartacus" (1960).

1959 GLÄNSTE CURTIS i två härliga komedier. Framför allt då Billy Wilders "I hetaste laget" (Some like it hot) mot en tillika strålande Jack Lemmon. Men också "Operation Petticoat" (mot Cary Grant). Den förra höll mycket hög klass. Handling: två jazzmusiker (Curtis och Lemmon) i förbudstidens USA blir vittne till en gangstermassaker och tvingas utklädda till kvinnor gömma sig undan i en damorkester, där de blir goda vänner med ingen mindre än Marilyn Monroe.

Nästa storfilm blev "Taras Bulba" 1962, efter Nikolai Gogols klassika 1800-talsdrama om de två bröderna Andrei Bulba (Curtis) och Taras Bulba (Yul Brynner) och vidare minns vi Curtis från komedierna "Den stora kapplöpningen" (The Great Race, 1965) mot Nathalie Wood och Jack Lemmon och "Boeing, Boeing – vi flyger i luften" (Boeing 707, Boeing 707, 1965) mot bland andra Jerry Lewis. Curtis fick också stort beröm för sin nästa karaktärsroll som massmördaren Albert DeSalvo i dramat "Bostonstryparen" (The Boston Strangler, 1968).

1971 SLOG CURTIS sig samman med Roger Moore för tv-serien "Snobbar som jobbar" (The Persuaders). Det blev hela 24 timslånga episoder. Curtis och Moore var oerhört samspelta som de två agenterna Danny Wilde och Brett Sinclair, ursprungligen från helt olika klasser. 1980 kunde vi se Curtis som filmproducenten David O Selznick i utmärkta tv-dramaserien "Moviola: The Scarlett O'Hara War", dvs jakten på vem som skulle få rollen som Scarlett O'Hara i filmen "Borta med vinden". Och sedan dess har Tony Curtis haft en del mindre bemärkta roller men också producerat framför allt tv-produktioner.

Tony Curtis har varit gift fem gånger. Först med Janet Leigh mellan 1951 och 1962. De fick två barn, Jamie Lee Curtis och Kelly Curtis. Jamie Lee har som bekant med framgång gått i föräldrarnas fotspår.

Under sina sista år ägnade Curtis sig främst och ganska framgångsrikt åt måleri, som finns omvittnat på hans egen hemsida: www.tonycurtis.com/

© hazzan lindström


2010-09-30

Källa: Viasat
Tony Curtis och Marilyn Monroe i "I hetaste laget"

Dela |

Teman: Hazzans Hollywood

Relaterade filmer
Spartacus (1960)







     

Dela |