Blogg / Nyhetsarkiv
<< Tidigare 10 Nästa 10 >>
Annanvärld nu som ljudbok
2022-07-09, Anders LindahlVi har ju varit reklamfria på russin.nu i mer än två decennier, men ibland måste man väl få göra ett undantag? Till exempel när det gäller russinskribenternas egna verk! Anders fantasybok Annanvärld finns nu nämligen som ljudbok hos Storytel, BookBeat och de andra.
Kort presentation: Som kritiker, om än ideellt arbetande, bör man väl ge sig ut på fältet ibland och själv skapa något? För några år sedan släpptes Annanvärld, en roman för läsare mellan 9 och 109 år, förlagd till svenskt 80-tal och fantasymedeltid. Gillar man Talismanen eller Narnia-böckerna (men önskar att ungarna svor ibland) så kan det vara ett trevligt sommartips!
Följ länken för mer info: http://annanvarld.palaver.se/lyssna/
Här hittar du boken
Trevande start för sydkoreansk version av spansk succéserie
2022-07-08, Johan LindahlOriginalet har blivit en av de större seriesuccéerna på senare år, enligt de flesta mätmetoder. Det handlar alltså om ”La casa de papel”, även internationellt känd som ”Money Heist”. Ett epos med många tillgångar, inte minst temperament. Det känns som det sistnämnda ordet och dess betydelse borde betonas, för något som kvarlämnar frågetecken efter första avsnittet av den koreanska versionen av samma koncept är den förvånande behärskningen, den nedtonade karaktären i mycket av det som händer. Ett vägval som blir extra tydligt med just den spanska förlagan i förhållandevis färskt minne. Med så många gemensamma nämnare och så många detaljer när det gäller personsammansättning och brottsplats - etcetera - som laddats ner nästan oredigerat, väcks flera frågor.
Bygger inte koreanska filmer och tv-seriers framgångar i egen rätt under 2000-talet till stor del på, just det, temperament? Uttrycksfullhet och ibland effektivt dramatiskt överspel. Teatraliska tendenser som både kan särskilja en kultur och samtidigt göra den attraktiv för andra. Det kanske inte kommer att fortsätta så här efter omständigheterna lugnt och städat. Notera; efter omständigheterna. För det handlar trots allt om ett välorganiserat rån med gisslantagning, skottlossning, rekryterade medbrottslingar som redan har en del på sina samveten samt en statsapparat med våldskapital till sitt förfogande.
Det första över timslånga avsnittet utspelas i en möjlig framtid, när de två i nuläget synligt splittrade koreanska staterna börjar närma sig en förening med hjälp av en gemensam ekonomisk zon, för att kunna samarbeta under organiserade former i väntan på eventuellt mer än så. Enkelt verkar det inte vara, särskilt inte när deras nya gemensamma sedelfabrik tas över av ett gäng kriminella klädda i röda overaller och de två staterna måste skicka sina bäst lämpade krafter för att reda ut situationen. Kulturkrockar uppstår omedelbart och just det spåret borde kunna särskilja nyversionen och skapa en spännande undertext. Men det är som sagt en del som behöver utvecklas och förfinas för att skapa en starkare egen identitet. Är det mödan värt att ta reda på om de lyckas? Hittills är väl bara sex avsnitt aviserade, kanske med förhoppningen att göra något mer utdraget i likhet med föregångaren.
Avdelningen bekantas bekanta: visst är det Sun från ”Lost” som spelar förhandlaren från sydkoreanska sidan? Med lite ansträngning ska man väl kunna lära sig identifiera fler kända ansikten från ”Squid Game” eller så. Men framför allt hoppas jag att Professorn (jovisst kallas hjärnan bakom operationen för det), hans rekryter och motparterna på andra sidan snabbt markerar egna utpräglade personligheter och får ett narrativ som avviker mer från det vi redan sett för att ge serien ett genuint existensberättigande. Den stora frågan är kanske om den överhuvudtaget är tänkt för den internationella marknaden eller i första hand för den inhemska? Förresten, hur mycket nordkoreansk inblandning finns det här? Och är serien i så fall tillåten där överhuvudtaget?
Mer om "Money Heist: Korea" från IMDb
Relaterat tema: Tema: Originalproduktion från Netflix
Fortsatta förvecklingar över de digitala gränserna i ”Upload”
2022-05-28, Johan LindahlKärlek över gränserna är ett vanligt återkommande tema. I första säsongen av ”Upload” (eller ”Uppladdning”) på Amazon Prime, fattade två människor på varsin sida om livets gräns tycke för varandra. Även om grabben i sammanhanget, Nathan (Robbie Amell), nyligen blivit uppladdad. Alltså, medvetandet hade skickats upp i cyberrymden via ett fashionabelt program för avlidna. Ett sätt att leva vidare i en kanske mer än dräglig tillvaro, beroende på ekonomiska tillgångar. I det här fallet betalade av en fästmö han verkar ha blandade känslor för. Mindre blandade blev känslorna efterhand för Nora (Andy Allo), en av assistenterna på det företag som hanterade Nathans digitala efterliv. Och tycket blev allt mer ömsesidigt, i en komediserie med existentiella ambitioner som smög sig in lite från vänster och höll ribban högt hela första säsongen. Nyligen släpptes den andra och för att inte fastna i upprepningar har pjäserna flyttats om i viss utsträckning på brädet.
Nathan har fått sällskap på lyxhotellet som utgör hans nuvarande vardagstillvaro, av - just det - den tvetydiga fästmön Ingrid (Allegra Edwards) som laddat upp sig själv men ändå fortsätter leva på jorden. Ja, det är en aning komplicerat det här. Samtidigt har Nora lämnat Lakeview, uppladdningsföretaget ifråga, och landat bland ludditerna. Som namnet antyder, en rörelse för de teknikfientliga som tar avstånd från allt vad uppladdningar och artificiella livslösningar heter. Kommer hon att bli lyckligare där? Eller blir saknaden efter flirten på andra sidan graven för stor? Förvecklingarna i de första avsnitten av den andra säsongen fortsätter hålla samma lätt satiriska tonläge som tidigare. Men något måste rimligen hända som vänder upp och ner på förutsättningarna igen. Frågan är exakt vad de kommer att vara. Själv är jag i alla fall intresserad av att veta vidare…
Fler artificiella och andra fakta om ”Upload
Relaterat tema: Tema: Originalproduktion från Amazon
Okonventionella terapimetoder med Nicole Kidman i ”Nine Perfect Strangers”
2022-04-29, Johan LindahlVar det en lysande idé att Nicole Kidmans karaktär skulle vara ryska, med en typ av mer eller mindre uppenbar accent som möjligen gör henne mer synbart excentrisk och lätt mystisk, men inte nödvändigtvis mer genuint intressant? Bara en fråga. Nej, det är inte så att jag i nuläget är ute efter att bojkotta absolut allt ryskt i kulturväg. Oavsett vad landets ledarskap för närvarande är ansvariga för. Frågan är mer övergripande: den här serien vill göra flera saker samtidigt. Ingenting blir väl riktigt 100 procent, men ”Nine Perfect Strangers” (i Sverige visad av Amazon Prime) går ändå i mål efter åtta avsnitt med mestadels positiv eftersmak.
De har inte direkt slarvat i rolltillsättningen och händelserikedomen är det heller inget fel på. Den absoluta trovärdigheten kan diskuteras och det centrala budskapet om vad som krävs för att verkligen lära känna sig själv och starta om på ny kula lämnar sina kvardröjande frågetecken. Något kan man väl ändå lära sig här, vid sidan av att det i första hand har ett underhållningsvärde. I stort sett allt utspelas på en lantligt belägen retreat under ledning av en kvinna som definitivt bär på sina egna hemligheter. Besökarna är alla mer eller mindre traumatiserade och tycks handplockade ur en hög med ansökande. Väl där möter de ett hälsoregemente och en metodik som nog inte tillhör det fullt genomsnittliga i branschen. Frågan är om det fungerar och har avsedd verkan? Och vilka etiska barriärer som korsas när husfrun Masha (alltså Nicole Kidman), skruvar upp tempot i handlingsplanen - ibland trots medarbetarnas uttryckliga tveksamheter.
En av hjärnorna bakom serien är David Kelley som med förkärlek skildrat advokater i olika serier genom åren men även varit inblandad i sådant som ”Big Little Lies” ganska nyligen. Av detta kanske vi kan förvänta oss lite vad som helst. Kärnfrågan är troligen var balansen går mellan det lättsmälta och det mer eventuellt djuplodande. Och den frågan är fortfarande svår att besvara efteråt. Vad är realistiskt, vad är pseudovetenskap och har någon brytt sig om att bestämma vad som är vad? Nej, man kanske inte ska grubbla alltför många timmar över sådana detaljer. Det har sin tjusning i att se de här skådespelarna matchas mot varandra, oavsett logiska luckor och emotionellt inkonsekventa lösningar på de flesta problem som skildras.
Mer om serien från IMDb
Relaterat tema: Tema: Originalproduktion från Hulu
De ratades revansch? Vad väntar i ”Slow Horses”?
2022-04-18, Johan LindahlKarriären är kapad. Depressionen dominerar. Chefen är en skitstövel - en mycket medveten sådan. Mannen ifråga, spelad av Gary Oldman i vad som kunde kallas en definition på klockren casting, gör verkligen sitt yttersta för att inte vara omtyckt av någon. Allt är ändå meningslöst i den här sjabbiga underavdelningen av brittiska underrättelsetjänsten. En filial som liknas vid skärselden, där de mest misslyckade medarbetarna hamnar för att sona sina synder, eventuellt kanske få en ny chans någon gång eller bara sakta tyna bort i oändligheten. En av de olyckliga undersåtarna är en tidigare lovande rekryt som misslyckats med ett uppdrag och straffas med kommendering just hit.
Men visst måste något hända? Något som vänder upp och ner på tillvaron? Jo, sådana indikationer finns faktiskt i pilotavsnittet av ”Slow Horses” från Apple TV+, i en genre där britterna är svårslagna. Sarkasmerna svingas, råa och inte alltid hjärtliga repliker fyller luftrummet. Men här tycks även finnas öppningar för att de nedvärderade ska kunna få någon handfast utmaning att ta tag i, kanske i form av hämndlystna högerextremister på krigsstigen mitt i det forna imperiets hjärta. Det kan bli något av det här.
Basfakta om ”Slow Horses” från IMDb
Relaterat tema: Tema: Originalproduktion från Apple TV+
Reacher - ett rättskaffens råskinn?
2022-04-14, Johan LindahlHan har längden i alla fall, till att börja med. Är inte det något som vissa anmärkt på när Tom Cruise gjort den här romanfiguren på film? Alan Ritchson som nu gestaltar Jack Reacher i serieform har en rätt bastant kroppshydda, som borde kunna inge omedelbar spontan respekt, även om alla inte förstår vinken. Den reslige före detta elitsoldaten reser omkring med väldigt lätt packning och försätter sig ofta i trubbel utan att synbarligen vilja det. Vilket ger ursäkter att lösa uppdykande fall där han råkar befinna sig. Ungefär.
Den här gången är han i en småstad någonstans ute i Hjärtlandet och blir naturligtvis anklagad för ett brott. Som den lokala polisen inte lär kunna lösa utan honom, kan man tänka sig. Och det finns något rättframt i den här gamla skolan som gått hem hos en betydande publik. Det kan finnas ett sug efter just det här. Halva nöjet, eller åtminstone ett återkommande primitivt tjusningsmoment är när Reacher bryskt och effektivt buntar ihop dem som är dumma nog att mucka gräl med honom. Men glad och munter är han inte alltid och inte heller så artig eller socialt smidig. Dessutom har han faktiskt sina personliga skäl att vara där han är. Och det förhållandet gör det inte direkt lättare för omgivningen att hantera honom.
Det här är inte nyskapande, banbrytande TV. Men det är rätt rejält. Stöddigt. Och ibland, vare sig man vill erkänna det eller inte, är det väl ett sådant här råbarkat men rättfärdigt råskinn som utgör den idealiska verklighetsflykten - eller? Efter fyra avsnitt är jag kanske mer engagerad än imponerad, om det är en riktig rekommendation eller inte. Mycket kan invändas, men det osar habilt hårdhänt hantverk i sin viktklass.
"Reacher" basics enligt IMDb
Relaterat tema: Tema: Originalproduktion från Amazon
Lustig och (delvis) lustfylld inledning på ”Lust”
2022-03-23, Johan LindahlOm inte annat - ganska roligt. Spontana intryck från första avsnittet av den uppmärksammade svenska HBO-serien ”Lust”. Det kunde ha blivit statement-orienterat och lätt läxliknande med laserfokus på vad som borde sägas om svenskarna och deras sexliv. Inte minst med avseende på medelålders kvinnor som står i fokus. Just det, i en scen i det här första avsnittet inser några av dem att de faktiskt nu räknas till det som kallas medelåldern. Visst hörni, välkomna in i klubben! Det är kanske inte så hemskt som det kan verka. Men jag är inte kvinna, så jag har inte precis samma perspektiv.
Roligt, sade jag i alla fall. De hinner trycka på flera knappar kring generationsskillnader, systematiskt svenskt statistiksökande och behov av att kartlägga allting, vad som anses vara problematiskt och inte, vad man kan skriva om verkliga nu levande personer och släppa ut i offentligheten, skillnader i prioriteringar mellan män och kvinnor i ett äktenskap - och så vidare. De klämmer in rätt mycket redan i den första halvtimmen. Och alla inblandade är lite lagom neurotiska i egen rätt. Precis vad som krävs om man ska försöka skildra det aktuella samhället i något som liknar komediform. Själv möter jag numera de flesta nya svenska serier med sobert nedskruvade förväntningar, av något slags bister samlad genomsnittserfarenhet. Men ibland fungerar det. Och hittills, byggt på de tidiga intrycken, har nog ”Lust” potentialen att lyckas att bli en samhällskommenterande korsning av slapstick och syrliga vardagsiakttagelser värd namnet. Till att börja med.
Möjligen lustiga basfakta från Internet Movie Database
Relaterat tema: Tema: Originalproduktion från HBO
Spännande start på ”Suspicion” - men vart bär vägen?
2022-03-19, Johan LindahlKidnappningsdrama på lyxhotell. En händelse som går viralt på det världsvida nätet. I anslutning till detta finner sig en handfull individer misstänkta för brott, möjligen just det här brottet och deras respektive liv skakas om rejält i ett nafs. Till synes verkar de helt orelaterade och allmänt oskyldiga, men frågan man förväntas ställa sig är väl: är de? Intrigen i serien ”Suspicion” på Apple TV+ har en transatlantisk prägel med turer fram och tillbaka mellan de Förenta staterna och det Förenade kungadömet på de brittiska öarna. Fallet involverar utredande myndigheter på båda håll. Rör det sig om några helt vanliga medborgare som bara råkat hamna i en riktig härva eller har de faktiskt gjort sig skyldiga till något allvarligt?
Vad som först verkar vara tillfälligheter kanske är något helt annat. Redan i skarven mellan de två första avsnitten planteras visuella ledtrådar som låter ana att det är mycket vi inte kan vara säkra på här. Och snart handlar det om förhör med en bunt misstänkta individer som alla hävdar sin oskuld. Samtidigt som en person som verkligen osar skuld av något slag är på rymmen, men är slug nog att inte åka fast i första taget. Sedan finns ett antal givna frågor: vem är det egentligen som har kidnappats och vad har det för betydelse? Vem eller vilka är ytterst ansvariga och vad är motivet egentligen? Klassiska ingredienser. Kommer de att användas på något nyskapande sätt?
Mer om ”Suspicion” från IMDb
Relaterat tema: Tema: Originalproduktion från Apple TV+
Livfullt bokslut för ”La casa de papel”
2022-02-12, Johan LindahlSlutet. Slutet! Är det här allt, alltså? Fem säsonger. Beroende på hur man räknar. Det kanske vore lättare att dela upp det i två längre berättelser om två stora rån. För det har i grunden handlat om rånare. Kriminella som man lärt sig tycka om eller kanske rentav älska - mot bättre vetande, förmodligen. Många motstridiga saker kan sägas om den spanska succéserien ”La casa de papel” som smög sig fram i ljuset för en handfull år sedan och sedan bara blivit större. Om den blivit kvalitativt bättre och bättre i sitt berättande kan diskuteras. Men mäktigare, allt mer händelserik och tillspetsad, dramatisk och emotionellt engagerande? Ja.
När ett tåg med den här potensen och hästkrafterna drar igång och sätter fart finns till slut inte mycket som kan stoppa det. Många turer fram och tillbaka. Spektakulära sidbyten och hjärnornas krig. Några av de mest envetna eldstriderna i TV-historien. Mycket som utspelats har du väl inte ingått i någons plan, men blivit en del av spelet. I grunden är det temperamentet och personligheterna som gjort det här till en resa som så många världen över valt att följa med på. Nu är jag kanske sent ute med att skriva något om slutet. Men bättre sent… som det brukar heta.
Ska det bokslutas så ska det bokslutas. Ett epos med några av de mest karismatiska, motsägelsefulla och livfulla TV-dramapersonligheterna överhuvudtaget. Det utbredda engagemanget i storförbrytarnas öden och något liknande en grundkurs i hur man planerar och genomför stöldkupper större än livet självt är spännande att analysera i sig. Men staten har inte precis alltid visat sin mest godsinta sida i den här storyn. Men framförallt; i stort sett alla viktiga rollfigurer - och det har blivit ganska många - har fått flera dimensioner och fördjupande bakgrundsteckningar.
Några måste ändå nämnas framför andra. Och vi har väl alla våra olika kandidater till titeln ”Most valuable character”. Kanske berättarrösten ”Tokyo” (Úrsula Corberó) med sin problematiska förhistoria och blandade känslor, tendensen att använda mer våld än nöden kräver men samtidigt ha det där stora hjärtat. Eller ”Berlin” (Pedro Alonso), den charmerande psykopaten som många gånger betett sig tvivelaktigt, men ändå en figur omöjlig att inte fascineras av. Givetvis hans broder Professorn (Álvaro Morte) med sitt nerviga utspel och sina geniala planer, förmågan att improvisera under press och samtidigt en synlig social obekvämhet, som ändå gjorde att han lyckas vinna över sin motpart. Ja, om du inte har sett första säsongen så sluta läsa här. Men attraktionen och det svängiga förhållandet som uppstod mellan honom och polisförhandlaren Raquel (Itziar Ituño) har varit en grundbult. Hon som i sig själv haft en av de mest mångsidiga, genomarbetade och livfullt porträtterade personligheterna.
Sedan måste jag ju nämna en sådan stapelvara i spansk skådespelarelit som Najwa Nimri. Hon tycks vara överallt och varhelst en spansk regissör ställer fram en kamera. Här dök hon upp en bra bit in i serien som hårdhudad och höggravid förhörsledare, ytterligare en personlighet som gjort en fängslande resa under vägen.
Vad var till slut poängen med alltihop? Att du inte kan förändra din natur och bara måste få utlopp för det du har passion för - om det så är att förvalta ett arv av att begå spektakulära brott. Kanske. Eller att alla är människor och vill göra någonting av sina liv. Kanske inte alltid med de mest moraliska intentioner, men vi lever i en komplicerad värld och kan attraheras av mycket vi inte trodde. Framförallt har det nog varit känslan av att alltihop en dag till slut kretsade kring begreppet familj. Just det. Den där gamla arketypiska idén som ligger till grund för så mycket av allt berättande i olika former. Vem hör du ihop med och hur vet du att du verkligen hittat rätt?
”La casa del papel” enligt IMDb
Relaterat tema: Tema: Originalproduktion från Netflix
Film Noir på SVT Play - passa på innan fönstret stänger
2022-01-15, Johan LindahlJo, halvannan vecka till finns de flesta kvar. Strax före årsskiftet laddade SVT Play upp med en hel bunt gamla kriminalrullar från den period som ofta kallas Film Noir. Som regel svartvita filmer med brott i centrum och knepiga relationer. Gärna lagom härjade figurer och antihjältar kombinerat med målmedvetna kvinnor som överlistar inte alltid så intelligenta män. Med mera. Genren har genererat ett antal klassiker men också en hel del som lätt faller under radarn. Så var ska man börja? Säg det. Två exempel på filmer jag själv inte sett förut:
”Vittnet som försvann” (1950): Relativt kort och driven skröna om en man som blir motvilligt mordvittne och sedan flyr brottsplatsen. Många vill veta var han håller hus: polisen, förmodligen mördaren och så frun. Bra tempo, dräpande dialoger och mycket fokus på frun (Ann Sheridan) som kanske är den egentliga huvudpersonen. Rafflande och lätt yrselframkallande final på nöjesfält!
”Flykten till Havanna” (1946): Krigsveteran i behov av jobb söker ett sådant som chaufför till en gangster. Dessutom utvecklar han ett vänskapligt förhållande till arbetsgivarens fru, som verkar aningen missnöjd med sitt liv. Vad kan gå fel? Gott om lurande hotfullhet under leenden och välformulerade fraser. Samt en serie förbryllande vändningar som anstår en film i den här genren.
Vidare finns mer eller mindre kända och alternativt kultförklarade titlar som ”Jakten till gränsen”, ”Lysande gift”, ”Hämndens skugga”, ”Fyra maskerade män”, ”Farlig omväg”, ”Kvinna i rött” och några till. En tid till finns de alltså kvar men som regel inte längre än till slutet av januari. Ett fönster för att orientera sig mer i en viss inflytelserik period i filmhistorien.
Länk till filmsidan på SVT Play
<< Tidigare 10 Nästa 10 >>
