Djupdykningar i julfilmsfloden: ”Candy Cane Lane” (2023)
[ 2023-12-22 , Johan Lindahl]
Julen börjar inte bra för Eddie Murphy. Han får sparken. Samtidigt som hans fru möjligen är på väg att bli befordrad på sitt jobb. Dessutom dags för den årliga tävlingen i grannskapet om vem som har de bästa juldekorationerna. Alltså, den där typen av pynt som kräver snart sagt miljontals megawatt att hålla igång under högsäsongen ifråga. Och nu är insatserna högre än någonsin: tydligen står 100 000 dollar på spel. Men något hoppar upp ur en hatt för Chris Carver (alltså Eddie Murphy); en julprylbutik han aldrig sett förut – där allt viktigt dessutom verkar finnas när det blivit slutsålt på annat håll. Men, man bör läsa det finstilta. Och det gör inte Chris. Plötsligt är han livegen och slav under den förslagna butiksföreståndarinnans vilja. Han har köpslagit med illvilliga krafter utan att veta om det. En förbannelse ligger på lut, som fallet är för butikens miniatyrfigurer som visar sig ha ett eget liv, men är fast i en listig alfkvinnas våld för evigt efter att ha misslyckats med uppdraget, samma uppdrag som den nyligen arbetslöse husfadern Chris måste klara av innan julaftons kväll. Glasklart – eller?
”Candy Cane Lane” är en färgglad och nästan epilepsiframkallande effektspäckad historia som möjligen även kan orsaka diagnostiserbar diabetes bara genom anblicken av all synbar sötma. Inte så mycket i form av godis som av julpynt i dess mest extrema former. Elakt spel gäller, men filmen är i grunden gjord med ganska gott humör. Den är svår att tycka illa om, men två timmar ger ändå en överdos av ungefär samma skämt som dras några varv för många. Naturligtvis må vi återigen lära oss om julens verkliga meningar: det vill säga att ta hand om varandra i familjen, uppmuntra varandras personliga visioner och och precis, läsa det finstilta i alla kontrakt. Med tanke på den allmänt uppskruvade stämningen är Eddie Murphy ändå relativt samlad och kanske den minst hysteriska aktören i sammanhanget. Roligast är (och har) nog Jillian Bell som den förslagna tomteassistenten, en hjälpreda som har ’gone rogue’ och skapat sina egna spelregler när tomtefar själv inte orkat hålla full uppsikt över personalstyrkan. Så, nu kan vi inte lita på hans kompetens som arbetsgivare heller. Vart är världen på väg?
Verkshöjdfaktor: 2,5
Progressiv Budskapsfaktor: 2,5
Julstämningsfaktor: 2,5
