Carrie vs The State - ”Homeland” är tillbaka

[ 2018-02-17 , Johan Lindahl]

Har hon satsat på fel häst? Allas vår Carrie Mathison hyser en del rätt seriösa tvivel. Inför presidentskiftet var hon nära förtrogen med den tillträdande Ovala rummet-innehavaren Elizabeth Keane, som sedan utsattes för ett allvarligt menat attentatsförsök. Detta i den sjätte säsongen där ”Homeland”-konceptet flyttade hem. Verkligen. I stort sett hela handlingen tilldrog sig på amerikansk mark och många aktuella frågor från verkligheten tycktes underförstått infiltrera handlingen. Nu har den nya presidenten visat sig kapabel att ganska radikalt åsidosätta vanliga rättsprinciper. Och Carrie är på utsidan. I själva verket gör hon sina försök att motarbeta den nya administrationen, samtidigt som hon formellt är arbetslös och har flyttat hem till sin mer samhälleligt systemtillvända syster med familj.

Jo, vi känner alla till de huvudsakliga invändningarna mot serien. Hur kan man tro på den egentligen? Behöver man det? Vi kan betvivla att huvudpersonens humörsvängningar skulle göra henne lämplig för arbete inom underrättelseväsendet. Intrigerna trotsar naturligtvis ofta det vi brukar kalla sannolikhetskalkylen. Men samtidigt: just det, lite vad som helst kan hända. Och det är väl en del av tjusningen, som gör att jag för varje ny säsong ändå fastnar där igen - och igen. Hur kommer det att utvecklas (och invecklas) den här gången?

Första avsnittet i sjunde säsongen ligger i alla fall ute på SVT:s olika plattformar och visst finns här ett antal spännande trådar att rycka i. Frågan om vem man ska tro på. Hur stabil Carrie är. Och de underförstådda samtidsreferenserna. Hur mycket av serien kommer att på något sätt kommentera dagens politiska landskap i USA och världen? Första episoden fick mig inte att bli mindre intresserad. Det vanliga suggestiva tonläget är där. Och flera bekanta nunor, liksom en del nya. Däribland pålitlige Linus Roache som prövad presidentrådgivare. Oavsett om de håller sig inom USA:s territorium hela vägen så finns potential för ytterligare förhöjda spänningsnivåer, liksom fortsatta spekulationer kring hur vår egen parallella verklighet egentligen förhåller sig till föregivet fiktiv polisstatsparanoia som ”Homeland”.







     

Dela |