Garden State (2004)
Braff är mer än doktor Dorian
Skådespelaren Largeman, i princip känd för en enda roll, går på lugnande medel, och har så gjort sedan han var ung. Varför? Det får vi gradvis veta under några dagar då han återvänder till barndomsstaden i New Jersey (titelns Garden-stat) efter att hans mor dött. I samma veva passar han också på att testa livet utan mediciner.
Väl hemma återstiftar han bekantskap med forna vänner, som en nyrik uppfinnarkille med ett eget "palats" och Mark - en slö typ som pratar lite som John Malkovich. Marks största irritationsmoment är att hans mamma blivit ihop med en kille som är jämnårig med honom och arbetar som riddare på Medieval Times (känt ifrån Cable Guy). Framför allt träffar Largeman Sam (Natalie Portman), något som gradvis kommer visa sig ytterst omvälvande för honom. Något som kommer skildras på ett lågmält vis, hur omvälvande det än är...
TV-serien "Scrubs" är bland det skönaste jag skådat i rutan på många år. En behagligt galen komediserie utan skrattpublik men med ett sant sinne för både humor och allvar. Huvudrollsinnehavaren i serien, Zach Braff, försöker i sin långfilmsregidebut (som han även skrivit) göra något ganska annorlunda, men har det inte helt lätt genom att han förknipppas så oundvikligt med serien som gjorde honom berömd. Jag har faktiskt ett tag svårt att helt särskilja Largeman från doktor Dorian, trots att de inte har så mycket gemensamt. Largeman själv lider ju delvis av samma problem, lustigt nog.
Jag tycker hur som helst att Braff lyckas lösa det. Snart nog har Largeman utan större åthävor blivit en helt egen karaktär, lite dimmig, lite borta, men på väg tillbaka till verkligheten och redo att ta itu med några tunga minnen. Hans närmast totala distans till allting i början av filmen har den effekten att man som tittare också känner sig rätt distanserad (inte riktigt ointresserad, bara lite fjärran), men det innebär också en desto större belåtenhet när han börjar vakna till.
Ian Holm är likaså väldigt övertygande som pappa och psykolog, och Sarsgaard är oklanderligt trovärdig som kompisen Mark. Bäst är dock Natalie Portman, en karaktär väldigt fjärran från Padmé Amidala i Star Wars. Hon fungerar enormt mycket bättre som vanlig, virrig, charmig och harmlöst lögnaktig tjej med epilepsi, boende hemma hos mamma, än som högdragen härskarinna.
Vad är "Garden State"? Om man beslutar sig för att det är en romantisk komedi som utspelar sig mitt i den verkligaste av verkligheter, så är det sedan ganska lätt att besluta sig för att den som sådan är bra. Avsaknaden av extrema galenskaper och stor yttre dramatik blir någonting bra istället för något att klaga över. Det viktiga som sker är möjligt att tro på - och blir därför just viktigt. Det händer intressanta saker, tro inte annat, men inget av det är särskilt osannolikt. Skämten (som det där fylleklottrandet) tjänar också på att verka vara plockade ur livet, inte ur en komedimanual.
Redan har många tittare lyckats polarisera sig på varsin sida filmen. Den är flitigt diskuterad och huserar i skrivande stund på IMDB:s betygstopplista, samtidigt som många kommentatörer där uppfattar den som tam och tråkig. Skälet till detta är enkelt; för dem som hamnar på samma våglängd som filmen så finns det förlösande och djupt mänskliga kvaliteter som kan stärka en eller fungera som en kopp starkt kaffe för själen. Det finns ett tema om att bryta upp ifrån stagnation, om att problem som lyckats cementera sig själv till en punkt där de verkar självklara faktiskt kan lösas - och att man bör försöka istället för att låta livet flyta förbi på ett tryggt men kanske mindre meningsfullt sätt. Om man verkligen känner detta i filmen, snarare än noterar det, så är det lätt älska den. Annars är det inte konstigt om man blir uttråkad.
Jag såg den själv bitvis berörd, bitvis som en nästan helt neutral betraktare, men i slutändan säker på att jag sett något bra. Kanske till och med riktigt bra. Vissa av de nästan monologliknande dialoger som Largemans uppvaknande resulterar i slår mig som lite för, tja, tydliga eller kompletta. Allt är äntligen uppdagat och så här ligger det till, liksom. Men samtidigt, det är upplyftande och personligt på ett sätt som "Prozac Nation" (en annan studie i lugnande medel) aldrig kom i närheten av. De dagar som skildras känns i efterhand nästan som dagar man upplevt snarare än sett på film. Kommer ni ihåg när vi var ute vid den där båten mitt i stenbrottet, nej vänta, det var ju i "Garden State".
Jag är några steg ifrån den totala eufori som Braffs förstling lockat from hos vissa, men jag gillar verkligen det här och ser helt klart fram emot hans nästa film.
© Anders Lindahl
2004-12-12
Originaltitel: Garden State
USA, 2004
Regi: Zach Braff
Med: Zach Braff, Peter Sarsgaard, Ian Holm, Natalie Portman m fl
Svensk biopremiär: 2004-12-03
