World War Z (2013)
Snabba zombies, hyfsad apokalyps
Det sista kriget, kan väl titeln tolkas som. Hade den varit svensk hade den väl då hetat "Världskrig Ö". Men lika mycket står z för zombies, här också kallade 'zekes'. Det här är en levande död-rulle av den påkostade arten och med ett globalt perspektiv, för att närmare genre- och artbestämma exemplaret. För att ytterligare specificera rör det sig om en spring-zombie-film, likt Zach Snyders "Dawn of the Dead". De här galningarna som plötsligt anfaller sin forna medmänniskor skenar vilt, dunkar skallen mot bilrutan för att komma in, kastar sig från tak och murar och beter sig i största allmänhet som om de knarkat PCP och fått en total snedtändning. Ur litteraturens värld är Kings "Cell" en självklar referens. Andra filmer som gör sig påminda inkluderar Spielbergs underskattade "Världarnas krig". Skickligt skildrat kaos, flykt, intensitet. Med den viktiga skillnaden att vår huvudperson Gerry (Pitt) inte är vem som helst, och han har ett uppdrag.
Just det faktum att den forne FN-utsände är 'nyttig' i en sådan här situation ger filmen en bra hook. Han räddas ur New York med sin familj och förs i säkerhet på ett hangarfartyg därför att han med sin långa erfarenhet från världens värst härjade hörn kan vara till hjälp. Och skulle han inte vilja det, ja då gör de ingen hemlighet av att frugan och barnen inte längre är välkomna ombord. Så i bästa "Aliens"-anda skickas han till vad som kan vara startpunkten för apokalypsen, tillsammans med några Navy Seals och en professor.
Men detta gäng är bara ett av de små sällskap som vår hjälte kommer ingå i och den potentiellt lovande destinationen, Sydkorea, är bara en mellanlandning. Att stanna på samma plats är liksom inte den här filmens grej. Att flänga världen runt och envist slänga in ironiska motgångar är betydligt mer den här filmens grej. Scenerna i Israel är kanske filmens intressantaste på många vis. Här är murarna ännu fler och högre än i den nuvarande verkligheten, men med en twist:
"Släpper ni in folk?"
"Varje frisk människa vi släpper in är en zombie mindre som kan anfalla oss."
Ungefärligen ...
Man siktar på något relativt realistiskt utan att vilja tumma på det storslaget omskakande. Man lyckas bättre med det sistnämnda än det förstnämnda. Scenerna där drösvis av zekes rusar genom gatorna som en rasande flod av blodtörstigt människovatten hör till årets häftigaste, men det är svårt att helt övertygas. Det finns också något barnsligt enkelt över filmen snarare än det seriösa och trovärdiga som ofta verkar eftersträvas. Så långt ifrån Emmerichs katastrofrullar är det faktiskt inte. Apropå trovärdigt: det som nämns om Nordkorea är tämligen svårsmält, men det kanske ska ses som hörsägen från en enda person, fritt att tro eller avfärda.
Sedd till sin helhet är filmen ... svår att se till sin helhet. Den känns uppbyggd av segment, en ojämn James Bond-apokalyps med ett tonfall per världsdel. Forster är ju som av en händelse (ö)-känd för en av Bond-franchisens minst minnesvärda installationer: "Quantum of Solace", vars bästa scener var just actionsekvenserna.
Vissa delar är som sagt väldigt häftiga, andra - som den utdragna men lite torftiga och väldigt välbekanta finalen - känns sisådär. Temat till trots verkar man rikta sig till en lite bredare åldersgrupp att döma av hur påfallande blodfattig filmen är, trots det massiva manfallet. Zombies skjuts i hundratal av pricksäkra militärer men det känns mer som ett krigsspel än som en skräckfilm. Det verkligt brutala händer i regel strax utanför bild. Det är lite märkligt att inse att både avhuggandet av en hand och tvättandet av såret skildras utan att en droppe blod visas. Okej, kanske en droppe eller två, men ...
Pitt, affischnamnet ej att förglömma, går lite på sparlåga, som om han känner att han egentligen är ämnad för bättre ting men har investerat i det här och inte kan backa ur helt.
Början är bättre än slutet, kan man snabbsammanfatta. Från uppslukande intensitet till ett märkligt lättviktigt slut, med lam voice-over och allt. "World War Z" är en häftig resa men raketbränslet tar slut långt innan eftertexterna rullar. Jag hade väntat mig mer, men kan inte sätta mindre än en trea. För när den funkar, då funkar den väldigt väl.
FOTNOT
Strax innan jag såg "World War Z" fastnade jag framför den utsökt deprimerande dokumentären "Framgångsfällan". Vi har på senare år fått oss till livs ganska många sådana, välgjorda och övertygande, sammanställningar över exakt hur illa det är med världen. Det känns inte särskilt långsökt att anta att en av lockelserna i zombiegenren, som också åtnjutit en ganska lång renässans nu, ligger i hur alla de stora problemen städas undan av ett ännu större problem.
Knarkiga börshajar, cyniska utplundrare av naturen, iskalla politiker som styr med järnhand eller med hjälp av förljugen retorik - alla förlorar de sin förmåga att styra världen mot undergången, eftersom en annan undergång rasar in från höger. Tolkningen är väl rentav något av en kliché i sig, men har sin odiskutabla logik.
© Anders Lindahl
2013-12-08
Originaltitel: World War Z
USA, 2013
Regi: Marc Forster
Med: Brad Pitt, Mireille Enos, Daniella Kertesz, James Badge Dale, Ludi Boeken, Fana Mokoena, David Morse
Genre: Action, Skräck
Svensk biopremiär: 2013-07-12
Hemmabio: 2013-12-04
Teman: Zombies
Ingår i följande teman
