Star Trek Into Darkness (2013)
Siktar framåt, blickar bakåt och missar helt nuet
I J. J. Abrams "Star Trek" (2009) börjar historien innan herrarna Shatner och Nimoy satte på sig sina första velourdräkter i originalserien och vi får se Kirk (nu i Chris Pines gestalt) ta de första stapplande kaptensstegen ombord på USS Enterprise tillsammans med Spock (Zachary Quinto och, förvirrande nog, även Leonard Nimoy). "Star Trek" (2009) var naturligt nog en exposè av karaktärer och koncept, vilket har blivit kutym för första filmen när man ska nystarta en franchise. Tyvärr fortsätter exposerandet även in i film nummer två.
I "Star Trek Into Darkness" är Kirk sitt vanliga dådkraftiga jag med föga respekt för regler och beslut, vilket leder till degradering och en allvarlig fnurra på tråden i förhållandet med Spock. Men när stjärnflottans högkvarter blir attackerat krävs allt mod och alla morska kvinnor och män som Enterprise kan uppmana för att stoppa hotet, både på jorden och i en klingonsk galax rätt långt bort. Kirk till räddning alltså, för att uttrycka det svengelskt.
"Star Trek Into Darkness" är riktigt, riktigt snygg. För en serie som nästan alltid är ute i frontlandet i mörkaste rymden är det roligt att så mycket av denna film utspelar sig på jorden. Det ger viss förankring och gravitatonisk tyngd åt karaktärerna som annars är lätt viktlösa i rymden. Men framför allt ger det mer utrymme för rolig futuristisk design än vad vi annars får ta del av på det gamla välkända rymdskeppet. Både på jorden och i rymden är den här filmen alltså visuellt mycket tilltalande.
Det är också mycket som händer, naturligt nog i ett actionäventyr, men det är ändå rätt lite som faktiskt blir gjort. Det blir mycket åka av men rätt lite komma fram, med andra ord. Problemet är ett lite ängsligt framåtskådande. Den ikoniska besättningen från originalserien hanteras varsamt även i sina nya, yngre gestaltningar och filmen verkar inte våga ta ut svängarna med dem av hänsyn till sådär en femtio års Star Trek-historia. Det kan väl vara förståeligt, men det gör filmen lite stelbent på ett kännbart men svårförklarligt sätt.
Möjligtvis förvärras problemet också av att "Star Trek Into Darkness" har mycket starka kopplingar, både tematiska och väldigt konkreta sådana, till den kanske mest hyllade av originalfilmerna; "The Wrath of Khan" från 1982. Även detta gör att filmen inte riktigt vågar stå på egna ben.
"Star Trek Into Darkness" är snygg, välgjord scifi-action som tyvärr är så fast i tyngden av sin egen franchise att den blir ointressant och totalt förglömlig. Välvilligt får den en trea i betyg, men det är möjligtvis i överkant.
© Andreas Hallgren
2013-09-03
Originaltitel: Star Trek Into Darkness
USA, 2013
Regi: J. J. Abrams
Genre: Action, Äventyr, Sci-fi
Svensk biopremiär: 2013-05-10
Hemmabio: 2013-09-11
