Tower Heist (2011)
Flyktig men fartfylld fars i finanskrisens förorenade kölvatten
Finanskrisen 2008 och framåt: AIG, Bernie Madoff, Wall Street i allmänhet... Kulor i rullning, brickor som faller, höjdare som ofta kommit undan med en näsknäpp medan småsparares och husägande familjers liv välts över ända. Utvecklingen har provocerat fram flera seriösa filmer inklusive en räcka dokumentärer sedan dess.
Och indirekt, vågar man väl antyda, även vissa actionkomedier som den här. Situationen och den utbredda frustrationen kan ha gött idéerna (genomförda av ett gäng välbetalda filmskapare från en fortfarande lönsam bransch, i och för sig) där 'vanligt hederligt folk' ger sig i kast med att ge en skojare vad han förtjänar. Brett Ratner är inte känd som en av filmfabrikens verkliga värstingvisionärer, men han kan göra ett anständigt jobb med ett hyfsat uppslag i ryggen. Som här då. ”Tower Heist” är flyktig men fyndig, långtifrån fulländad men formsäker och fartfylld.
I en fashionabel New York-skrapa innehas översta våningen av den välbärgade herr Arthur Shaw (Alan Alda i sin inarbetade sluga, sliriga skepnad reserverad för tvivelaktiga rollfigurer) som fått förtroenden han inte borde ha fått. En av följderna blir att pensionspengar för alla anställda i huset försnillas. FBI slår till mot Shaw men han skaffar sig borgen och sätts i husarrest just i sin flotta lägenhet (med pool på taket). Detta medan personalchefen Josh (Ben Stiller) ruvar på revansch och samlar ihop en skara drabbade själar för att försöka 'stjäla tillbaka' miljonerna de antar finns gömda i bostaden.
Eftersom ingen av dem är bevandrad på brottets bana engageras även småförbrytaren Slide (Eddie Murphy) och Odessa som via faderns professionella värv lärt sig kassaskåpens hemligheter hemma på Jamaica (Gabourey Sidibe från ”Precious”). Sannolikheten att de ska lyckas verkar ändå liten. Men, heck, det här är Hollywood. I en situationskomisk seriekrock mellan olika spelstilar och milt uttryckt mindre matchande personligheter slimmas allt ihop till en sömlös fars av den där ofta förutsägbara men sällan sövande sorten.
Inte helt originellt, nej. Men med en del fantasifulla inslag i samma anda som ”Ocean's 11” eller ”The Italian Job”. Vissa passager ger mig tillfällig huvudvärk, som det alltid gör med exempelvis biljakter där mirakulöst nog ingen skadas trots fordon som planlöst plöjer genom folksamlingar. Eller vådaskott som undviker att träffa någon person men är passande för storyns ändamål av andra orsaker.
Ben Stiller gör här en väl invand variant av en av sina standardfigurer, bekant från, säg, ”Natt på muséet” eller ”Släkten är värst”; en man som av olika orsaker är insyltad i något han inte borde klara av, och dessutom gör sitt bästa för att krångla till mer än nödvändigt, men samtidigt någon att sympatisera med och som givetvis kommer att skratta sist och bäst - eller? Broderick och Casey Affleck är något mer utmejslade som mildare, tristare typer med omedveten komisk effekt (vilket givetvis är helt medvetet ur manusperspektiv). Murphy är motormouth som i gamla glansdagar, på gott och ont, medan Téa Leoni är en liten pärla som FBI-agent med okända sidor, så ock Michael Peñas inte direkt överintellektuelle men ofta instinktivt rätt inställde mångsysslare och medbrottsling.
Helheten löds ihop ganska elegant efter omständigheterna. Med alla de nämnda beståndsdelarna så vet du tämligen väl vad som väntar. Och vad det innebär. Lärdomar i processen: det genialaste schackdraget i historien begicks 1912 av någon som hette Marshall mot Levitsky, ett drottningoffer som chockade motståndaren så svårt att partiet var vunnet inom ett par drag. Åtminstone enligt en av huvudpersonerna. En snabbsökning på nätet (Wikipedia, YouTube et al) ger vid handen att det borde röra sig om amerikanen Frank J. Marshall (1877-1944) som mötte en Stefan Levitsky i Breslau just år 1912 och dessutom gett upphov till en manöver kallad ”The Marshall attack”. Men frågan är om ens en sådan briljant hjärna skulle ha överlevt de fysiska prövningar som de jämförelsevis mer medelmåttigt begåvade mästertjuvarna i ”Tower Heist” får stå ut med när de leker Robin Hood i kamp med en råkapitalismens Prins John.
© Johan Lindahl
2012-04-29
DVD / Blu-ray
I extramaterialet finns två alternativa slut. Båda är faktiskt är mer hollywoodska och explicita än det som används i filmen. De förändrar egentligen inte så mycket egentligen, men fläskar ut och förtydligar. Dessutom en del oanvända utrensade scener och en gag reel med tagningar som slog fel, samt ett kommentarsspår för dem som orkar och har tid över.
Spaning pågår. Och det är inte lokalkontoret för Homeland Security som bokat fönsterbordet.
The walk of shame. Början till slutet för en bedragare - eller kommer han att skratta sist i alla fall?
Originaltitel: Tower Heist
USA, 2011
Regi: Brett Ratner
Med: Ben Stiller, Eddie Murphy, Casey Affleck, Matthew Broderick, Alan Alda, Téa Leoni, Michael Peña, Gabourey Sidibe, Judd Hirsch, Stephen Henderson, Nina Arianda
Genre: Komedi, Kriminalfilm
Hemmabio: 2012-03-28
