The Three Musketeers (2011)

Ungefär vad du väntade dig

En spoling från Gascogne kommer till Paris i hopp om att bli musketör, alltså medlem av kungens livgarde. Väl framme, efter att nästan ha blivit dödad av en enögd främling, finner han att musketörerna är på onåd till förmån för den ränksmidande kardinal Richelieus egna trupper. Spolingen gör sig dock vän med tre av de mest kända representanterna för den förstnämnda kategorin, genom att först göra sig ovän med dem. Alla letar de efter ett nobelt syfte att slåss för, istället för att som nu fördriva tiden med meningslösa skärmytslingar och cyniskt livsnjuteri. Kanske kan drottningens försvunna juvelsmycke förse dem med ett någorlunda ärorikt uppdrag?

Och kanske kommer de flyga runt bland molnen i märkliga skapelser i något slags extra anakronistiskt ångpunkeri?

Jaja, sätt inte kaffet så teatraliskt i halsen ... Det här är inte första gången som Alexandre Dumas klassiska roman får utstå lättsam misshandel, och att det även skulle ske när Paul "Inte Magnolia" Anderson sitter vid spakarna kan väl inte ha överraskat någon. Det är 3D-glasögonvänligt (förmodar jag), barnsligt och aldrig väldigt bra.

Någorlunda roande är det dock titt som tätt med, inte minst, klart tjänliga fäktscener. Christoph Waltz är inte helt bortkastad som Richelieu, nätt och jämnt kapabel att dölja sitt förakt för den fjompige kungen (lämpligt struttigt spelad av Freddie Fox), så ej heller Mads Mikkelsen som den onde fäktmästaren Rochefort. Bland antagonisterna får också Orlando Bloom spela ut hela svassregistret som Lord Buckingham, mannen som har koll på både mode och dubbelspel.

Ray Stevenson (vars typecasting som rå men charmig sälle sedan "Rome" håller i sig) passar bra som Porthos, spektakelspecialisten Luke Evans är en i sammanhanget påfallande dämpad Aramis och osannolikt basröstade Matthew Macfadyen får i alla fall uträtta bra mycket mer som cyniske smartskallen Athos än som sheriff av Nottingham i ett någorlunda nyligt spektakel. Logan Lerman är slutligen inte värd några egentliga utskällningar som D'Artagnan, för att avrunda persongalleriet på den manliga sidan.

Att Milla Jovovichs Milady är en superakrobatisk heist-mästarinna är förstås en sak som sticker belackarna extra mycket i ögat - och hade även mig, om jag orkat bry mig och inte varit helt förberedd på den sortens påhitt. Bestyckade luftskepp, baserade på skisser av Leonardo Da Vinci, är en annan. Säkert kan någon å andra sidan invända emot att Gabriella Wilde som Constance aldrig plockar upp ett svärd.

För egen del bestämde jag mig för att bli så road som möjligt, vilket troligen är avsikten, och fann att det inte var helt omöjligt. Anderson har här gissningsvis fått sitt livs största budget att leka med och även om filmen inte kommer vinna några CGI-Oscars så snålar den i alla fall inte på de extravaganta scenerna, eller fejkade flygbilder över gamla Paris och London. Och filmen är faktiskt inte helt hysterisk för jämnan; det finns stunder av något närmast filmliknande ibland.

Det är kort och gott en Paul W.S. Anderson-film, vilket brukar betyda en tvåa. Så även här.

© Anders Lindahl
2012-02-13

---

Tack till SF Video för recensionsexemplar

Originaltitel: The Three Musketeers
USA / Tyskland / Frankrike / Storbritannien, 2011
Regi: Paul W.S. Anderson
Med: Logan Lerman, Christoph Waltz, Mads Mikkelsen, Milla Jovovich, Ray Stevenson, Luke Evans, Matthew Macfadyen, Gabriella Wilde, m.fl.

Genre: Action, Äventyr
Svensk biopremiär: 2011-09-30
Hemmabio: 2012-02-22

Sök