Red State (2011)
Tillspetsad thriller om terrorism och fanatism
Satirisk har han väl alltid varit, mer eller mindre. Kevin Smith. Men också ojämn, särskilt på senare år, även om jag ärligt talat bör erkänna att jag hoppat över en hel del. Men ”Cop Out” som jag halvt om halvt försökte följa under en flygning, var det verkligen hans verk? Och var den så usel som jag uppfattade den? Nu är han i alla fall på banan igen, även om tonläget är aningen svårfångat. Tillspetsad realism slår efterhand över i alltmer drastiska anslag för att sedan snudda vid surrealism - men verkliga händelser har säkert inspirerat till intrigen. Verkligheten som i Waco, Texas 1993. Amerikanska myndigheter slog till mot Branch Davidian-sekten som barrikaderat och beväpnat sig. Efter skottlossning uppstod slutligen en brand med över 70 dödsoffer som följd, inklusive sektledaren David Koresh. Och Smiths intresse för religion (och irreverenta inställning till dess organiserade former) är inte nytt. I samband med ”Dogma” förklarade han sig vara katolik, men knappast ortodox sådan (om inte terminologin förvirrar).
I en sydstatsavkrok bekymrar sig en del av innevånarna för närvaron av en sektstämplad religiös grupp som ”inte ens nynazisterna vill veta av” enligt en lärarinna under en lektion. Men inte så många verkar ta hotet på fullt allvar, trots hatbrott mot homosexuella som begåtts i området. Och tre hormonstinna grabbar tror sig, via en kopplerisajt, ha hittat en dam de kan roa sig med en kväll i skogen utanför centralorten. Men de går rakt i en fälla. Plötsligt finner de sig kidnappade av sekten, där ledaren håller en glödande predikan om synden som tagit över Amerika, och domen som ska falla över landet. Det är en ganska väl tilltagen sekvens där gruppens motivationer - och ledarens i synnerhet - skärskådas. Men gruppen vill inte bara invänta apokalypsen utan hjälpa till att påskynda den. Från ord till handling är steget inte långt för dem.
Och här börjar stämningen tätna snabbt. Känslan av att allt kommer att bli värre och värre blir ofrånkomlig. Det utvecklar sig till en mörk dramathriller med stort manfall och en adderad svart, mycket svart situationskomik. När John Goodman gör entré som ATF-agent kan man tolka det i sig som en föraning om en mer komisk inriktning i stort, men han håller mer eller mindre ett 'straight face', som får spricka upp en aning i slutet inför all paradoxal absurditet som uppammas. För det handlar inte bara om intoleranta rörelser och beväpnade fanatiker som är beredda både att döda och dö för sin tro. Nej, efterhand märks även anspelningar på terrorlagarna i USA efter 9/11, något som blir extra tydligt i epilogen.
Vad det definitivt inte är, är en svartvit uppgörelse mellan kriminella galningar och hederliga lagens väktare som i ett avsnitt av ”Criminal Minds”. Snarare en burlesk och samtidigt djupt indignerad skildring av hyckleri och inkompetens, av maktspel och moraliska dilemman i linje med ”Citizen Ruth”, med drag av, säg ”Grosse Pointe Blank” och kanske ett stråk av ”Fight Club”. Filmen är svår att enkelt kategorisera - omedelbart provocerande i några avseenden, chockerande i andra, med oväntade vändningar och obehagliga uppdaganden. Men också med en viss trubbighet.
Gesterna blir yviga och jag är inte säker på att Kevin Smith har full koll på motoriken hela vägen. Men det kan vara för att han hela tiden utmanar förväntningarna och bryr sig mer om de teman han valt att belysa, än om de personer som ska illustrera dem. Karikerad eller inte; ”Red State” är omskakande och tar inte den enklaste raksträckan ut ur en invecklad intrig.
© Johan Lindahl
2012-01-30
Originaltitel: Red State
USA, 2011
Regi: Kevin Smith
Med: Michael Angarano, Kyle Gallner, Michael Parks, Melissa Leo, John Goodman, Stephen Root, Nicholas Braun, Anna Gunn, Kerry Bishé, Betty Aberlin
Genre: Drama, Kriminalfilm, Religion/filosofi, Thriller
Hemmabio: 2012-02-15
Teman: GIFF2012
Ingår i följande teman
