The Adjustment Bureau (2011)

Damon utmanar ödet - bokstavligen

Fri vilja. Har vi en sådan, eller lever vi bara i illusionen att vi har en? Frågan har väckts många gånger inom populärkulturen och inte minst science fiction, som i ”Matrix”-trilogin eller på senare tid serien ”Dollhouse”. Hur många av våra val gör vi egentligen själva, det är en fråga som går att vrida och vända på, såväl ur existentiell synpunkt som med tanke på all propaganda och marknadsföring som sköljs över oss dagligen. Mer banala vardagligheter som vilken tandkräm eller TV-kanal vi föredrar är tydligen ett av de områden där vi har visst svängrum, om man får tro grabbarna som vet i ”The Adjustment Bureau”, en myndighet som opererar ännu mer bakom kulisserna än utomjordingsövervakarna i ”Men in Black” fast med liknande klädkod. Mörka välskurna kostymer och tillhörande hattar markerar deras funktion, och får dem att påminna om FBI-agenter från framförallt tidigare film-eror. Hattarna har väl kommit på skam senare och fallit ur modesvängen men här är de uppenbarligen inte bara ett stilval, avslöjas efterhand.

Förlagan är en liten berättelse av den sägenomspunne Philip K. Dick, vars skrifter gett upphov till filmer som ”Blade Runner” och ”Total Recall”. ”The Adjustment Team” författades 1954 men har enligt engelska magasinet Empire omarbetats kraftigt av George Nolfi, som tidigare varit medskyldig till manus för ”Bourne Ultimatum” och ”Ocean's Twelve” och nu debuterar som regissör.
- Jag skulle kalla det en modern kärlekshistoria med en existentiell science fiction-underintrig, säger Emily Blunt till Empire (mars 2011).
Nolfi tycker själv att hans film ligger närmare ”The Truman Show” än någon tidigare Dick-filmatisering, medan artikelförfattaren Ian Nathan får associationer till skruvade saker med Charlie Kaufmans stämpel över sig, som ”Eternal Sunshine of the Spotless Mind”. Någonstans mitt emellan alla dessa poler landar nog mycket riktigt de här drygt 100 minuterna.

Smart underhållning, kan man väl enkelt kalla det. Sådan finns fortfarande och det är trevligt. Det är inte alltför revolutionärt eller i grunden sinnesomvälvande när allt är slut, men längs vägen kan man ändå lockas att grubbla över hur världen och universum egentligen hänger ihop och om det finns osynliga krafter som styr dramat. Alldeles i början kan vi tro oss följa en valkampanj i högt tempo, när den populäre och relativt unge kongressmannen David Norris (Matt Damon) siktar på att ta steget upp till senator för New York. Allt verkar gå på räls med höga opinionssiffror och utfrågningar hos bland annat Jon Stewart (en av flera cameoister) när plötsliga rubriker om synder i det förflutna (inte alltför betungande, kan man tycka) orsakar snabba ras och förödmjukande förlust mot rivalen om platsen. På väg att hålla sitt erkännande-av-nederlag-anförande till supportrarna träffar han oväntat balettdansösen Elise (Emily Blunt), som inte borde vara i byggnaden, och de finner varandra så pass att han inspireras hålla ett ovanligt ärligt tal som i sin tur styr honom in på rätt kurs igen. Men hon försvinner iväg lika fort som hon dykt upp.

På väg att inleda en ny karriär blir han vittne till något som de flesta människor inte har en aning om. En liten omprogrammering i regi av de redan nämnda agenterna i eleganta hattar, assisterade av en hop hårdföra typer i kravallutrustning. Nu måste Byrån, eller vad de egentligen representerar, besluta sig för att vad de ska göra med Norris. Ett alternativ är total helrenovering av hjärnan, men det kräver speciell dispens uppifrån och anses vara för radikalt. Däremot lämnas han med ett väldigt övertygande incitament att inte utmana deras planer eller avslöja deras existens. Men kan kongressmannen klara av att hålla båda de löftena?

Tjejen från det oväntade mötet sätter genom sin blotta existens griller i huvudet på honom, och det får konsekvenser. Han vet vad som står på spel, men inte exakt varför. Den tjänsteman på byrån som mot reglerna förklarar mest av vad systemet handlar om, kan inte säga alltför mycket. Dels därför att ingen, inklusive honom, vet precis hur och på vilka grunder ordföranden fattar sina beslut om vilka livslinjer som kan accepteras och vilka som måste justeras eller i värsta fall destrueras. De har i alla olika diagram att följa som facit. Vilka friheter agenterna själva har och vilka eventuella begränsningar, det klargörs bit för bit, medan Norris kämpar med sina motstridiga känslor och motvilliga förståelse för logiken i en del av det hans mystiska övervakare väljer att presentera för honom. En del av styrkan i filmen är också att man själv faktiskt kan börja tvivla på hur fria vi är, och om vi borde vara det.

Det här är också en roll som passar Damon som handen i handsken, där det krävs en kombination av energi och komplexitet. Norris är i ständig rörelse som en Bourne med behov av att välja konkreta vägar ut ur återkommande dilemman och ta stora risker som andra inte är medvetna om. Emily Blunt med sin verbala förmåga och till synes instinktiva reflexer för vad som gäller i varje enskild situation matchar honom, liksom Anthony Mackie (från ”The Hurt Locker”) som tvivlande fältarbetare för den mäktigaste kraften i universum. Och så kommer Terence Stamp med sin alltid lika intensiva närvaro in i handlingen och får bland annat reda ut en del grundläggande begrepp kring historien och när människan varit mest och minst kontrollerad. Världen är kanske inte perfekt, men den är i alla fall kvar, lyder ett av hans argument. Det skulle den inte ha varit om mänskligheten haft helt fria tyglar...

Visuellt är ”The Adjustment Bureau” behärskat snygg, funktionellt elegant och verklighetsförankrad samtidigt som nya världar kan öppna sig när som helst. Världar som inte skiljer sig så markant från vanliga medborgares, men påvisar att samma naturlagar inte gäller för alla. Och som sagt, det rör på sig. Sedan kan vi alltid fundera vidare på om Byrån ägnar alla individer så här mycket uppmärksamhet som Norris får, eller om han är en av de speciellt utvalda, om inte annat på grund av sin egen drivkraft och envishet. Är filmen framförallt en hyllning till rebeller som skapar sitt eget öde, eller hävdar den att vi alla har olika roller att spela, varav en kan vara att rucka på principerna och ändra på ordningen i världsalltet medan andra ordnar in sig i ledet och att konformismen och konfrontationen kompletterar varandra?

© Johan Lindahl
2011-08-27

---

DVD / Blu-ray

Det springs omkring i New York en hel del i filmen, vilket är ämnet för en av kortdokumentärerna på DVD:n, där det också framgår att vi ser en kärleksförklaring till staden själv. Om själva de underliggande frågorna i filmen handlar ett annat litet sjok på knappt fem minuter. Ödet och att att utmana det, alltså. Emily Blunts väg till att bli Elise, vilket innebar en del dans på hög nivå, dokumenteras också. Hårt arbete för Blunt som annars gillar att ”äta som en lastbilsförare” enligt egen utsago. Daglig dansträning och disciplinerad diet gällde uppenbarligen. Dessutom bifogas en del obrukade scener och ett kommentarsspår av Nolfi.

---

Originaltitel: The Adjustment Bureau
USA, 2011
Regi: George Nolfi
Med: Matt Damon, Emily Blunt, Anthony Mackie, Michael Kelly, Terence Stamp, John Slattery, Anthony Ruivivar

Genre: Drama, Romantik, Sci-fi
Hemmabio: 2011-07-27

Sök