The Veteran (2011)
En veteranrulle som antingen saknar mål eller har för många
Man vill ju inte verka dum, så det kanske är bäst att inte säga för mycket.
Ja, ungefär så resonerade jag först när jag beslöt skriva lite om "The Veteran", vars Brian Cox-inslag är betydligt mindre än valet av affischnamn låter antyda. Men så kan man ju inte skriva en recension, man måste välja ett synsätt även om alternativen är förbryllande många, och applicera det.
Så jag kör den här teorin: allt i filmen är att betrakta som sant, även det som verkar osannolikt. Man ges ju inga tydliga skäl att anta motsatsen, förutom just det osannolika, så ...
Och med det synsättet är det omöjligt att lämna filmen utan en viss skepsis. Skulle en höjdare verkligen hålla ett tal om "hur allt egentligen fungerar" i en sådan situation som här? Skulle inte tjetjenska legoknektar vara lite mer alerta när de har att göra med en dekorerad krigsveteran? Skulle inte väldigt mycket ha behövt se lite annorlunda ut för att man inte bara ska fascineras av utan också 'köpa' filmen?
Med det sagt: Toby Kebbell från bland annat "Rocknrolla" lyckas fästa uppmärksamheten på sin hemvändande veterankaraktär utan särskilt stora åthävor. Han är inte glad över saker som hänt i Afghanistan, så mycket är säkert även om detaljerna är ganska oklara. En kille som spottar på sin spegelbild är inte världens mest egenkäre. Men färdigheterna sitter i, ett 'skill set' som inte är så användbart när man lämnar det militära och söker ett vanligt jobb men som kommer väl till pass när man blir ombedd att agera inofficiell terroristspanare av personer som aldrig riktigt bevisar att de representerar den Goda Sidan.
Miller (som han inte alltid kallar sig) nappar ändå, samtidigt som han försöker hjälpa en gammal kollega vars lillebror har hamnat i väldigt dåligt sällskap. Bostadsområdet känns som något från "The Wire", där gangsters skriver reglerna och rekryterar långt ner i åldrarna. En konfrontation är väl oundviklig, men först måste en ambitiös terroristplot uppdagas på ett ganska svårköpt vis och en undercoverkvinna kontaktas och förmodligen blivas kär i. Med mera ...
Stämningen och våldet kan man inte klaga på, även om tystnad hade varit att föredra framför musik på sina ställen. Den långa ordlösa inledningen är utmärkt. Flera scener känns också väldigt realistiska och nerviga på samma gång, från privatspanande till hanterandet av en knivskada, där i båda fallen den militära träningen gör sig övertygande påmind. Många delar funkar. Men helheten, när allt har avslöjats och den sista kulan avlossats, har jag svårt att tro på.
© Anders Lindahl2011-07-22
Tack till Atlantic Film för recensionskopia