La Horde (2009)
Fransk zombieaction är inte lika intressant som det låter
Det börjar ganska lovande, med ett gäng snutar som efter en sobert skildrad jobbrelaterad begravning tar på sig skidmaskerna och drar iväg för att skipa rättvisa och frita en kompis. Givetvis ska de ut i förorterna, eftersom det här är en fransk film, och förortstemat extremiseras i form av en nästan övergiven hyresskrapa. Allt går helt fel redan innan zombieapokalypsen inträffar bakom ryggen på dem och de överlevande från varsin sida lagen plötsligt måste samarbeta.
Världen förändras i en handvändning och målet för våra huvudpersoner blir snart mycket enkelt: att ta sig levande ur huset. De är högt upp, levande döda finns lite varstans i huset men framförallt på markplan utanför byggnaden (av någon ospecificerad anledning sammanstrålar de levande döda där). Krångligare än så behöver det inte vara, om det bara blir en spännande berg-o-dalbana av det hela.
Men jag tänker avslöja det direkt: "La Horde" är en film som jag länge väntade på skulle bli mycket intressantare än den någonsin blev. Problemet är inte bara att zombiesarna är snabba, även om det är problematiskt nog. Alla som vet något om zombies vet att de är långsamma, men visst - de har kanske inte fått memot utan istället försett sig på remakes. Problemet är snarare att filmen tyvärr aldrig blir riktigt spännande, häftig eller skrämmande.
Huvudpersonen är väl närmast Ouessem (Jean-Pierre Martins, som lånat det mesta av sin framtoning från Jason Statham). Denne snut, tillsammans med ett kivande gangsterbrödrapar, en stenhård snutbrud och en "zigenare" utgör efter den inledande utrensningen det huvudsakliga persongalleriet. En lite frisk, sjuk fläkt tillkommer i den fetlagde indokina-veteran som trots eller genom sin brist på trevlighet blir en behändig resurs. Tyvärr används han huvudsakligen för att de trettonåringar som kanske är en viktig tilltänkt målgrupp ska få hojta saker som: 'haha, den där gubben är helt sjuuuk, asså!'
Ungefär vid en scen som faktiskt är ganska löftesrikt tung och otrevlig får man en liten aha-upplevelse: du ska inte tycka om någon av dem, inte ens den starka kvinnan eller den något klokare gangstern. Liksom i "Cannibal Holocaust" tigger de om att dö allihop. Men om detta är avsiktligt gör filmskaparna inget särskilt intressant av det.
En alltså lagom spännande handling punktueras av ett gäng 'superhäftiga scener', som kanske inte är så superhäftiga ändå. Det är nästan så man tror att de ska slänga in lite parkour också, men just den lokala specialiteten lyser med sin frånvaro. Det mest irriterande är följande faktum: inte ens den person som tidigt konstaterar att de ska skjutas i huvudet har vett att faktiskt försöka skjuta dem i huvudet. Slösar man bort 11-12 hagelskott i bröstet på en nybliven zombie på nära avstånd så förtjänar man faktiskt det slut som ändå erbjuder ett av få oväntade element i filmen.
Zombie-genren är välfylld och innehåller många pärlor. Ska man sticka ut här måste man jobba hårt, och det har skaparna av "La Horde" inte gjort. Det blir inte automatiskt bättre för att alla pratar franska och för att man slänger in i lite banlieue-problematik. 'Den nya franska skräckvågen' är fortfarande för mig en serie okej skräckisar och en som var smått fantastisk. Och den heter inte "La Horde", den heter "Inside".
© Anders Lindahl
2011-06-21
Originaltitel: La Horde
Frankrike, 2009
Regi: Yannick Dahan Benjamin Rocher
Med: Claude Perron, Jean-Pierre Martins, Eriq Ebouaney, Aurélien Recoing, Doudou Masta, Antoine Oppenheim, m.fl.
Genre: Action, Skräck
Teman: Franska nya skräck-vågen Zombies Zombieveckan 2011
Ingår i följande teman
