Machete (2010)

Meximal manlighet och morsk Michelle

Djupast just nu. Eller kanske inte. Trots att Robert Rodriguez för möjligen första gången i sin karriär försökt impregnera sin våldsbalett med något liknande ett socialt budskap. Of sorts. Och det ska inte föraktas, även om föreningen av de väntade våldsamheterna i krutröksosande koreografi med de inneboende kommentarerna kring USA:s invandringspolitik inte alltid 'gifter sig' så effektivt som syftet verkar vara. Det är inte heller riktigt uppenbart att Rodriguez bestämt sig för vilken sorts film han ville göra. Ursprunget till ”Machete” är väl en trailer från originalversionen av ”Grindhouse”-projektet med vapendragaren Tarantino häromåret. Då kunde man förvänta sig att det här skulle bli något genomgående liknande en billig actionhistoria från 1970-talet, men det här ser inte så billigt ut rent budgetmässigt. Däremot känner man igen regissörens sedvanliga förkärlek för skottväxlingar och slagsmål, närkamper och en del naken hud som han inte direkt anstränger sig för att rättfärdiga utifrån narrativ utgångspunkt; inte sällan placerat i TexMex-miljö som i genombrottet ”Desperado”. Där dök Danny Trejo upp, om jag minns rätt, som en knivkastande hitman under en kortare sekvens.

Trejo har under åren mest fått låna sin visuellt anslående råbarkade gestalt till skurkroller och karvat ut en ganska lyckad karriär på det. Nu är han Den Gode, tro det eller ej. Persongalleriet här kan delas in i tre kategorier. De uppenbart hederliga som ställer sig på småfolkets och de illegala invandrarnas sida, med Machete (alltså Trejo) och en tacoståndsföreståndande Michelle Rodriguez i spetsen. De rejält flagrant ohederliga svinpälsarna: en narkotikasyndikatboss spelad av Steven Seagal (ja, faktiskt), Robert De Niros synnerligen immigrationsfientlige senator och Don Johnson (jodå) som ledare för ett gäng 'wetback'-jagande milismän med bastanta boots och tillgång till en tung taktisk arsenal. Den tredje gruppen är de till en början mer ambivalenta figurerna som antingen inte valt sida i den konflikt som är i antågande, eller mycket väl gjort det, men inte avslöjat sig för oss direkt. Men var lugna, det mesta klarnar. Det är inte så att vi får ett antal lösa trådar eller oklarheter att grubbla över när eftertexterna börjar rulla.

De första fem minuterna före förtexterna är kanske de mest bloddrypande i hela filmen, även om de sätter en standard så vi vet vad som gäller när det drar ihop sig till handgemäng i fortsättningen. Efter det är vi beredda på att ribban ligger högt när det gäller stympningar och strålande artärer. Och att det rör sig om stygga gossar som inte drar sig för att spilla oskyldigt blod bara för att visa vem som bestämmer. De kanske borde ha gjort sig av med Trejos nitiske 'federale' - en operativ och tämligen kompetent snut som gillar knivar mer än kalashnikovs - på en mer permanent basis. Men då hade det inte blivit någon film.

Machete, mannen som inledningsvis fått inte bara sin karriär utan hela sitt tidigare liv raserat under några minuter, ser vi sedan som en av flera illegala daglönare på andra sidan gränsen, alltså i Texas. Där får han en vacker dag uppdraget att ta kål på senator John McLaughlin (som den gamle jazzgitarristen) av en mystisk men förmodligen ganska mäktig man med en affärsmässig agenda och sin egen logik. Han utlovar också problem för sin motvillige rekryt om denne tackar nej, så... Det är startskottet för en konspiratorisk härva med en väl tilltagen mängd spelare inblandade. Rodriguez brukar ju tränga in ganska många bärande karaktärer när han kan, liksom kända ansikten i mindre roller som kan ha mer betydelse än man tror. Lindsay Lohan är exempelvis en problemskapande rikemansdotter och Cheech Marin en präst med ett förflutet som något helt annat. Jessica Alba är dock i bild betydligt oftare och visar sig ha en nyckelstatus som spanare för immigrationsmyndigheten men också med troliga mexikanska rötter. Hur många som egentligen har flera dimensioner i sin karaktär är av underordnad betydelse här. Det är inte en sådan film.

Däremot är den i perioder oväntat dialogdriven efter den högexplosiva öppningen. Tyvärr är inte alltid replikerna så rappa som de skulle kunna vara, och det har väl alltid varit något av en akilleshäl för Robert Rodriguez som nu delar regisserandet med en herr Ethan Maniquis, nytt namn för mig. Vad det har inneburit för slutresultatet vill jag inte spekulera särskilt mycket i eftersom det till slut ändå ser ut, låter och doftar (eller skulle göra om det om det vore doft-DVD) som en nästan chockerande typisk och representativ RR-skapelse. Frånsett möjligen då viljan att klämma in något aningen mer djuplodande som bonus.

När det gäller agerandet så tar sig Trejo runt i TexMex-trakterna med samma uppsyn och utstrålning som vi vant oss vid från hans sida, med skillnaden att han nu står på 'rätt' sida. De Niro lutar sig mot beprövat patentregistrerat minspel och undviker övertändhetsvarningar när han knipslugt vevar på om bevarandet av den rätta amerikanska andan och hotet från de ovälkomna nykomlingarna söderifrån. Jeff Fahey är uttrycksfullt lågintensiv med starkare hetta som den dubiöse företagaren och Seagal faktiskt en bättre 'bad guy' än anat. Jag fruktade annars att han fått vara med mest som en social välgärning för att mot alla realistiska odds rädda en sammanfallande karriär. Alba väger lite för lätt när hon nu får mer att bita i än de flesta andra damerna i filmen. Michelle Rodriguez är mer hemtam i tuff-bruds-facket och landar bekvämare i sammanhanget, utan samma flitiga exponering.

Helheten bärs upp av samma styrkor och sänks en smula av samma svagheter som ”Desperado”-makaren i princip alltid demonstrerar. Som konsumentupplysning är det här inte ett givet tillfälle att skaffa nya beundrare - de som hittills hållit sig undan borde nog testa ”Planet Terror” eller ”Sin City” först, men de som burit upp hans bana publikt fram till nu borde inte bli alltför besvikna. Och unga snygga vitklädda sjuksystrar med skarpladdade vapen på ett halvökendammigt slagfält har trots allt något visst. Jag erkänner.

© Johan Lindahl
2011-04-12

---

DVD / Blu-ray

Jo, det finns en del extramaterial på DVD:n, men jag har inte hunnit ta del av det än. Dit hör ovanligt nog ljudspår med publikreaktioner på filmen.

---

Originaltitel: Machete
USA, 2010
Regi: Robert Rodriguez Ethan Maniquis
Med: Danny Trejo, Jessica Alba, Robert De Niro, Jeff Fahey, Michelle Rodriguez, Steven Seagal, Cheech Marin, Don Johnson, Lindsay Lohan, Ara Celi, Tom Savini

Genre: Action, Politik, Thriller
Hemmabio: 2011-03-30

Relaterat: Machete Kills (2013)

Sök