Fantasia 2000 (1999)
En sympatisk Disney-uppföljare
Man får leta med ljus och lykta efter Disney-filmer som inte fått någon uppföljare. Inte ens konceptfilmen ”Fantasia” från 1940 klarade sig från uppföljarhetsen som rådde under 90- och 00-talet. Och även om Disney-uppföljare från denna tid ofta höll en lägre standard än sina föregångare – med risiga animationer och manus mer inspirerade av Nickelodeon än av Disneys guldålder – så är Fantasia 2000 undantaget som bekräftar regeln. En Disney-uppföljare som faktiskt är bättre än originalet.
Konceptet är likadant som på 40-talet. En orkester ( i det här fallet Chicago Symphony Orchestra) lirar klassisk musik och Disneys animatörer tolkar musiken och skapar en ”musikvideo”. Tolkningarna är ibland väldigt lösa och ibland lite mer bokstavliga. Mellan låtarna turas ett gäng Hollywood-kändisar om att köra lite mellansnack. Här är det bland andra Steve Martin, James Earl Jones och Bette Midler som livar upp lite mellan varven med fakta och små roliga anekdoter. Ett klart lyft från föregångarens Deems Taylor som i första ”Fantasia” fick klockorna att stanna så fort han öppnade munnen.
Filmen innehåller stycken komponerade av bland andra Bach, Sjostakovitj, Camille Saint-Saëns, Stravinskij och Gershwin.
Nämnvärt är att man valt att ta med ”Trollkarlens lärling” från första ”Fantasia”. Förmodligen tänkt som en hyllning men med tanke på att hela filmen endast är 74 minuter så tar den ändå upp stor plats, vilket får mig att börja tro att man tagit med den bara för att blidka originalets fans utifall de skulle tycka att resten av filmen sög.
Det bästa stycket är ”Rhapsody in Blue” där animationen verkligen känns klockren, där vi följer ett antal olika människoöden i storstaden. De hisnande perspektiven och Gershwins svängiga jazzinspirerade stycke passar fint ihop.
Ett annat bra stycke är Elgars ”Pomp and Circumstance”. Jag gillar den för att kortfilmen har en tydlig handling. Kalle Anka ”spelar” en medhjälpare till Noa som just är i färd med att sjösätta arken och lasta på alla jordens djur. Mitt i all pompa och ståt tappar han bort sin ankpartner och får fullt upp med att hitta henne.
Här finns också tråkigare inslag, som exempelvis i stycket av Ottorino Respighi, där vi får följa en vals resa genom haven och hur han fastnar i ett isberg. En långdragen historia där musikens låga tempo även sänker tempot på filmen. En lam publikfriande Pixar-wannabe-variant hittar vi också till stycket av Camille Saint-Saëns, där en flamingo leker med en jojo.
Som film betraktat är ”Fantasia 2000” betydligt mer lättsmält än sin föregångare. Bara en sådan sak som att man kortat ner formatet till en timme och en kvart istället för mastiga två timmar gör sitt till. Berättandet är rappare och de alltför abstrakta inslagen har fått stryka på foten. Den är mer barnvänlig men det känns ändå inte som att man har ”dummat ner” filmen.
Själv är jag fortfarande inte särskilt förtjust i själva konceptet. Jag tycker helt enkelt inte att tecknad film passar särskilt bra till klassisk musik. Så fort något har med klassisk musik att göra blir alltid allt runt omkring mer arty-farty och pretentiöst – något som rimmar illa med Disney.
Det blir tre russin även till ”Fantasia 2000” (vi gav även ”Fantasia” tre russin). Även om filmen i mitt tycke är lite bättre. Men då ”Fantasia” fick poäng på sina uppfinningsrikedom och för det imponerande hantverk som en sådan tecknad film utgjorde på 40-talet, får ”Fantasia 2000” istället poäng på sin underhållningsfaktor.
© Johan Hultgren
2011-02-06
Originaltitel: Fantasia 2000
USA, 1999
Regi: James Algar m.fl.
Med: Steve Martin, Itzhak Perlman, Quincy Jones, Bette Midler, Angela Lansbury
Genre: Animation, Musikal
Hemmabio: 2010-12-15
Teman: Disney
Relaterat: Fantasia (1940)
Ingår i följande teman
