Inside Job (2010)

Intensiv indignationsdokumentär

Ekonomi är inte mitt bästa ämne, men som läget är i världen borde vi ju alla anstränga sig att förstå mer av vad andra sysslar med bakom draperierna, sådant som påverkar resten av oss också. När världsekonomin gick in i en akut kris hösten 2008 hade jag svårt att processa hur amerikanska familjer, husägare med svårigheter att betala sina lån, kunde vara huvudorsaken till sammanbrottet. Och så är det naturligtvis inte heller. Jag har fortfarande inte sett Michael Moores relaterade dokumentär ”Capitalism - A Love Story” men antar att det finns en hel del gemensamma nämnare mellan den och ”Inside Job”. Regissören i det här fallet, Charles Ferguson, är ingen showman i Moore-klass (han visar sig överhuvudtaget inte i bild) men han vet hur man ställer rätt frågor och sedan klipper ihop resultatet av alla vedermödor så att det blir både underhållande och upplysande. Nu tror jag nästan att jag förstår vad som hände. I stort sett.

Som berättarröst hör vi Matt Damon, som inte heller gör så mycket väsen av sig men med rätt tryck i rösten betonar höjdpunkterna och binder ihop Fergusons storyline, när inte intervjuerna driver handlingen framåt. Här finns nämligen ett starkt narrativ med försök att förklara invecklade processer för oss vanliga dödliga, med hjälp av kommentarer från kunniga betraktare, profiler av missdådare och så en del grafik.

Vi börjar på Island som krisade till det extremt i samband med den globala härdsmältan 2008. Vackra naturbilder lämnar över till dåliga nyheter, eller det som var nyheter då när det sprack. Den lilla välorganiserade och vällevande önationens banker hade lånat mångdubbelt mer än landets BNP och nu är hela staten skuldsatt upp över öron och skalp.

Vad ledde då till kraschen 2008 i den mån det går att klarlägga på ett begripligt sätt? Enligt Ferguson handlar det i alla fall inte om enstaka ruttna äpplen utan om systemfel. Avregleringar på 1980-talet lade grunden. Ronald Reagans ekonomiska omvälvningar var katalysatorn, men tendensen fortsatte under Bill Clinton och framåt. Firmor som Goldman Sachs, Lehman Brothers och AIG växte i inflytande, troddes vara osårbara men är nu synonymer för ansvarslöshet och den monetära maktens arrogans. Byxorna är inte bara nere. De är bortblåsta, men någon annan betalade nya välpressade ersättningsexemplar till syndarna. För de stora elefanterna fick ju inte falla - då skulle hela näringspyramiden rasa samman.

Många ekonomer uttalar sig, antingen som experter och vägledare eller 'hostile witnesses'. Vissa ville inte vara med i filmen, såsom den tidigare så mäktige Alan Greenspan. Och det kan man förstå. Det betyder inte att de inte figurerar i materialet som referenser och genom nyhetsklipp. I många fall framstår de, modest uttryckt, som mindre smarta i efterhand när krisen är ett faktum. Och då räknar vi in namn på inflytelserika ekonomer och regulatorer (teoretiskt i alla fall) som Ben Bernanke, Henry Paulson, Timothy Geithner och Larry Summers. De som själva kanske inte satt stenarna i rullning men definitivt borde ha satt spettet i backen och stoppat lavinen på ett långt tidigare stadium. Till de kritiska rösterna som analyserar vad som gick snett hör bland andra Nouriel Roubini som brukar få cred för att ha varit en av dem som förutsåg bubblans begynnande sprickor.

Ett nyckelexempel är givetvis de lån som enskilda familjer lockades att ta och som sedan skickades vidare mellan olika instanser så att ingen till slut verkade veta vem som 'ägde' vilket lån och vad det egentligen var värt. Men spekulationssystemet i sig var lönande för dem som var spelare i större skala. Och vilka är de? Här görs även försök att analysera personlighetstypen hos en del av dem med hjälp av bland andra en terapeut och en kvinna som verkar ha varit i det närmaste en bordellmamma med klienter i de högsta skikten ur Wall Street-hierarkin. Jakten på de stora klippen blev som en drog för dem, och beteendet därefter.

Ett annat spännande ämne som jag inte tror mig ha sett granskat förut är akademiker med intressekonflikter, inte minst på det stora universiteten och handelshögskolorna i USA. De mest ansedda professorerna har ofta lönande konsult- och styrelseuppdrag vid sidan av undervisningen, vilket kan ha påverkat deras objektivitet och trovärdighet. En kul parentes i det sammanhanget är väl att jag såg filmen just på Handelshögskolan i Göteborg, som under filmfestivalen tjänstgör även som biograf.

Vad är värst? Om det är så att finansvalpar och de som skulle kontrollera valutaflödet inte förstod bättre, eller att de visste precis vad riskerna var, och att de ändå körde på, respektive släppte flödet fritt, tills det sprack och de inte behövde betala notan, till skillnad från skattebetalarna i USA och indirekt stora delar av världen som drogs med i fallet. Enskilda familjer drabbades hårt och fick gå från hemmen. Arbetslöshetsökningen kan räknas i tvåsiffriga miljontal - hittills.

Slutklämmen är att det finns för många som tjänar på det nuvarande systemet för att det ska kunna förändras på ett enkelt sätt, men det finns saker som är värda att kämpa för. Och med en dramatisk slutbild på Frihetsgudinnan vill regissören väcka kamplusten till liv. Är det lönt? Är vi alla...lönsamma?

© Johan Lindahl
2011-02-02

Originaltitel: Inside Job
USA, 2010
Regi: Charles Ferguson
Med: Matt Damon, Dominique Strauss-Kahn, Christine Lagarde, Nouriel Roubini, William Ackman, m fl

Genre: Dokumentär
Hemmabio: 2011-06-22
Teman: GIFF2011

Relaterat: Capitalism: A Love Story (2009)

Ingår i följande teman

Sök