Glory (1989)

Ärans väg är outgrundlig

Denzels femte bästa roll - om man får tro brittiska Empire Magazine som nyligen intervjuade honom och passade på att ranka hans mest minnesvärda insatser efter närmare tre decennier i branschen. ”In a sincere but self-consciously portentous picture about America's first black soldiers, his relentless rage brings the truth” motiverar tidningen. Och visst är han arg, menige Trip (Washington, alltså) som tar chansen att tränas upp för högst eventuellt inhopp på nordstatarnas sida i det amerikanska inbördeskrig som härjade för ungefär 150 år sedan. Han har svårt att respektera överheten efter sina tidigare erfarenheter i livet och utvecklar snabbt ett konfliktfyllt förhållande till en annan rekryt med annorlunda bakgrund; Searles som vuxit upp i en fri familj och har en helt annan hållning, en mer intellektuell framtoning och i början begränsade talanger med bössa och bajonett. Thomas Searles spelas för övrigt lika övertygande av Andre Braugher, senare känd som detektiv Pembleton i serien ”Uppdrag mord”.

Morgan Freeman är den ärrade, luttrade, behärskade äldre rekryten Rawlins som får agera medlare inom kompaniet och mellan de svarta soldaterna och deras vita överordnade. Dessa leds av den unge Robert Shaw (Matthew Broderick) som skadats i ett av blåjackornas mer katastrofala nederlag och tidigt lärt sig att livet inte är något man tar för givet, samtidigt som han är ett barn av sin upplysta men kanske alltför skyddade Massachusetts-familj. Höga ideal och fina principer är nog en bra början, men han möter en ny värld när han åtar sig att skapa stridande förband av frivilliga afroamerikaner. Hur exakt går man tillväga för att förbereda dem för slagfältet och hur mycket får gamla vänskapsband påverka besluten? Dilemma efter dilemma väntar och spänningen stiger i lägret. Signalerna utifrån och framförallt ovanifrån de ledande kretsarna är också att hans armada inte lär se så mycket ”action” och egentligen mest har en symbolisk betydelse. Detta innebär också att deras begäran om fler riktiga stövlar och liknande persedlar inte precis prioriteras av lageransvariga. Inte förrän Shaw lär sig att säga ifrån och ställa krav.

Som filmen är upplagd känns mönstret igen. Visst är det här en (ofta förutsägbar) historia om mandom och mod, att bryta ner fördomar och resa sig mot horisonten med mer högburet huvud än tidigare, men den har kraft och kliver genom dynga och diken med ett engagemang som är svårt att värja sig mot i längden. Edward Zwick med bland annat ”Belägringen”, ”Den siste samurajen” och ”Blood Diamond” i sin senare CV, har ju en tendens att karva fram just sådana här rejäla och grovkorniga men helst i grunden inspirerande berättelser om kamp mot svåra odds, om ära och offervilja; filmer som är budskapsorienterade på ett sätt som av cyniker kan kallas patetiskt, men som sällan kraschlandar totalt och som visar att det finns mer än en vilja att bara underhålla bakom allt.

Historiska fakta är väl en fördel att ha i ryggen vid sådana här projekt, antar jag. Och filmen utges för att vara baserad på brev som verklighetens överste Shaw skrev hem under kriget. Om det är knepigt att hänga med i kronologin och inser var i det Stora Sammanhanget vi egentligen befinner oss (som det var för mig, på grund av medveten otydlighet från filmmakarna eller bristande uppmärksamhet vid viktiga punkter, vet inte riktigt) kan man via IMDb sluta sig till att händelserna utspelas 1862-63, och att manus (som oftast med historiska dramer) tagit sig en del friheter med detaljerna i just historien. Men ”Glory” är trots ett par uppenbara klichéer och lika uppenbara manipulativa drag, en film som ändå mycket väl kan återspegla essensen i hur det var för dem som med (mer eller mindre) öppna ögon gick in i ett krig som ett förnuftigt land aldrig borde ha behövt dra igång överhuvudtaget. Men så är det ju med de flesta krig. Varför förhandla sig fram till vettiga lösningar innan man uttömt alla andra möjligheter att få sin vilja fram först? Och undertexten här är ganska bestämt att utan dem som offrade sig skulle slaveriet som fenomen fortsatt existera ett tag till. Who knows.

Överhuvudtaget kan man fundera över hur till synes ointelligent krigföringen fördes under lång tid i historien. Det är inte så att jag vill framhäva nutida väpnade konfliktutövares översvallande begåvning, men det är slående hur led efter led av påvert utrustade och dåligt betalda mannar marscherar rakt in i käftarna där kanoner och mer strategiskt belägna motståndare väntar, i vetskap om att det bara är ren tur som avgör vem som överlever och inte. Bönder på brädet, men samtidigt ledda av officerare som verkligen leder och går i bräschen i stället för att vänta bakom. Där finns ju generalerna och resten av hjärntrusten, i och för sig...

Trivial relaterad minnesbild: Visst gjorde Saturday Night Live en sketch när filmen var någotsånär ny, där ett dittills förment okänt gay-kompani i samma inbördeskrig uppmärksammades och där dessa stöter ihop med en grupp svarta soldater och en av de senare börjar tvivla på han hamnat i rätt sällskap?

© Johan Lindahl
2011-01-05

Originaltitel: Glory
USA, 1989
Regi: Edward Zwick
Med: Matthew Broderick, Denzel Washington, Morgan Freeman, Andre Braugher, Cary Elwes, Jihmi Kennedy, John Finn, Bob Gunton, Cliff De Young

Genre: Drama, Historia, Krig