Blacula (1972)
Vampyr ute efter blod och soul
Det är sent 1700-tal. Den afrikanske prinsen Mamuwalde (William Marshal) och hans hustru Luva (Vonetta McGee) är de smått osannolika gästerna i greve Draculas slott i Transylvanien. De vill få grevens assistans i kampen mot afrikansk slavhandel. Men icke. Dracula (Charles Macaulay) vill, sin vana trogen, hellre bita de tu i nacken. När Mamuwalde kämpar emot blir Dracula putt och utdelar en förbannelse över sin gäst.
"You will be Blacula...like myself...a living fiend...never to know that sweet blood which shall be your only desire"
Sedan låser han in Mamuwalde, nu levande död, i en kista medan hans hustru får svälta ihjäl i ett låst rum. I kistan får Mamuwalde finna sig i att finna sig i närmare 200 år, tills ett homosexuellt inredarpar från Amerika köper upp en massa antikviteter från slottet och tar dem till Los Angeles. Bland inköpen finns Manuwaldes kista och de två inredarna får lite av en överraskning när de öppnar den. Väl ute i friska luften finner sig Blacula snabbt väl tillrätta i ett 70-tal fyllt med soulklubbar och riktigt sköna afrofrisyrer och antalet odöda i Los Angeles ökar snabbt. Blacula träffar även på Tina som är slående lik hans döda hustru och finner kärleken igen. Säg den vampyrhistoria som slutar lyckligt dock...
"Blacula" räknas till genren blaxploitation, en filmstil som uppstod i USA under tidigt sjuttiotal. Blaxploitation kännetecknas framför allt av att filmerna gjordes specifikt för en svart urban publik. På ljudspåret hördes ofta funk- eller soul-musik och både skådespelare och filmskapare var även de oftast svarta. En film som sägs ha varit en start på blaxploitationvågen är Gordon Parks "Shaft" från 1971. Blaxploitation var huvudsakligen en sjuttiotalsföreteelse, men influenser från genren har naturligtvis levt vidare. Mest namnkunnigt och konkret kanske hos Quentin Tarantino som lekt friskt med såväl exploitation- och blaxploitationfilm hela sin karriär. Åter dock till William Cains "Blacula".
Det här är en rätt slentrianmässigt gjord vampyrfilm med låg budget. Den har mer sväng i musiken än vad som är vanligt i Draculafilmer och dialogen är slangfylldare än sedvanliga "Zee children of zee night"-stuket. Sjuttiotalsstilen i kläder, frisyrer och politisk inkorrekthet ger också sin egen dimension av underhållning. Utöver det lämnar "Blacula" en hel del att önska, till exempel ett vettigt manus eller trovärdiga skådespelarinsatser. Mer än två russin kan det inte bli i betyg. Filmen fick uppföljaren "Scream Blacula Scream" 1973 som sägs vara något bättre. Det kanske får bli något för russin.nu:s nästa vampyrvecka.
© Andreas Hallgren
2010-03-09
Originaltitel: Blacula
USA, 1972
Regi: William Crain
Med: William Marshall, Vonetta McGee, Denise Nicholas, Thalmus Rasulala, Gordon Pinsent, Charles Macaulay m.fl.
Genre: Skräck
Teman: Vampyrer Vampyrveckan mars 2010
Ingår i följande teman
