Little New York (2009)

Ironiskt, välspelat, småsmart... inte mer

Vi har fått en ny film vars svenska titel inte är svensk, men inte heller densamma som den engelska originaltiteln. "Little New York" heter egentligen "Staten Island", och det är i denna del av New York som handlingen eller handlingarna utspelar sig, efter en presentation av platsen ifråga som har formen av ironisk kommunpresentation. På denna bortglömda tummelplats för gangsters (om man får tro presentationen) korsas några människoöden, som det brukar heta.

Vincent D'Onofrio, som numera drygar ut Robert Goren-kneget i "Law and Order" med diverse filmjobb, har gått varvet runt. Han slog igenom som rundlagd menig i "Full Metal Jacket", smalnade av och är nu ganska så rundlagd igen. En bra skådespelare har han dock alltid varit och får tillfälle att visa det här i sitt porträtt av en ganska vag men osympatisk gangsterboss, som bara en mamma kan älska. Eventuellt. Han vill ta över hela Staten Island, vilket filmen kommer handla väldigt lite om. Mer krut läggs exempelvis på hans vistelse i en trädkoja.

Ethan Hawkes roll, och hans tolkning av den, är inte så långt ifrån den han spelade i "Before the Devil Knows You're Dead", vilket gör filmen den otjänsten att man påminns om något bättre. Han är en ganska så intellektuellt begränsad knegare som hatar sitt illaluktande jobb och är beredd att ta stora risker för att försäkra sin kommande son om ett bättre liv. En stor risk är till exempel att bryta sig in hos en gangsterboss och stjäla hans pengar. Hans fru spelas för övrigt av Julianne Nicholson, känd från samma "Law and Order"-variant som Vincent.

Veteranen Seymour Cassell, slutligen, är den dövstumme gamle charkuteristen som går maffians ärenden i det han gör bäst, det vill säga att stycka kött. Huruvida köttet ifråga går till delikatessdisken förtäljer inte historien. Huruvida Vincent är en av hans kunder kan ni säkert gissa själva. Varje vecka spelar han på hästar och hela fritiden verkar gå åt till att planera vadslagningen. En lite sorglig figur som verkar sympatisk därför att Cassell ser sympatisk ut.

Det blir en sådär hyfsat vrickad historia, berättad med en hyfsat klurig kronologi, fylld av mer än hyfsade skådisar med bleknad stjärnglans. Filmen är faktiskt välgjord, med en serie bitar som fungerar ganska bra var för sig men som tillsammans känns som ett tämligen stort 'jaha'? Det är lite för skruvat för att tro på, samtidigt som slutet känns som ett idémässigt antiklimax. Det finns karaktärer som man eventuellt borde bry sig mer om än man gör. Det finns några inplanteringar och infall som regidebuterande men inte purunga James DeMonaco inte använder för att stärka historien så mycket som att distrahera tittaren och hålla intresset uppe.

Talande nog tyckte jag under nästan hela tittningen att filmen hade något visst, men i samma ögonblick som den tog slut kände jag mig lite avogt inställd till den. Kanske helt enkelt för att slutet känns lite lättköpt och inte helt allvarligt menat, och därmed inte alls får det att kännas mödan värt att hoppa på Staten Island-färjan och företa den här resan.

Vilken känsla ska man lita på? Båda två, kanske, och utdela två ganska starka starka russin.


FOTNOT
En mycket bräcklig länk mellan Staten Island och Gattaca kan byggas i och med att Ethan Hawke är med i båda, plus ett tema om att genetiskt förbättra barn.

© Anders Lindahl
2010-01-17

---

Tack till Noble Entertainment för recensionskopia

Originaltitel: Staten Island
USA, 2009
Regi: James DeMonaco
Med: Ethan Hawke, Vincent D'Onofrio, Seymour Cassel, Julianne Nicholson, m.fl

Genre: Drama, Komedi, Kriminalfilm
Hemmabio: 2010-01-13

Sök