Boy A (2007)
Vägen tillbaka eller en återvändsgränd?
Vad "Boy A" handlar om är väl en öppen hemlighet? Sett med filmens spelregler kan dock den unge mannen som i den rörande inledningsscenen pratar med sin mentor/sponsor ha gjort sig skyldig till föga mer än några bilstölder - vilket är just den story han ska öva in. Sanningen är mycket värre, men presenteras bit för bit i tillbakablickar medan vi följer 'Jack' ut i verkligheten.
Vaddå 'Jack'? Jo, egentligen heter han Eric. Jack är det namn han själv valt i vad som ungefärligen liknar ett sådant där vittnesskyddsprogram, och det namn jag för enkelhetens skull kommer använda i recensionen.
Det är nu sexton år sedan brittiska Daily Star efter en omskriven rättegång presenterade bilder på de dömda och ställde frågan: "How do you feel now you little bastards?"
Pressen bemödade sig inte direkt om återhållsamhet när det gällde de två skolpojkar som stod för ett av Englands mest ökända brott, mordet på 3-åriga James Bulger. Det här är inte en film om just det fallet, men det är oundvikligt att dra paralleller. Det framgår dock snabbt att avsikten är att vi i största möjliga mån ska förstå, förlåta och utan hat följa Jack mot ett nytt liv, i Manchester. Hans familjesituation är en del av förklaringen till dådet, hans ungdom likaså förstås. Och man undrar om han någonsin skulle ha gjort något värre med sin ensamma tid än skolkat om han inte träffat den initiativrike och orädde Philip, som vid första mötet visar ett kul hyss: att slänga en flaska ner på bilvägen för att se vad som händer. Philip har för övrigt sina egna hemmademoner att tampas med, en 'ursäkt' om du så önskar, men av skäl som snabbt uppenbaras i filmen kommer vi honom aldrig lika nära som Jack. Själva dådet skildras relativt skonsamt och vi besparas även reaktioner från offrets närstående, till förmån för ett minst sagt kompromisslöst anförande av åklagaren.
Det är ('trots detta' höll jag på att säga) en närmast perfekt berättad och spelad historia om vad som inledningsvis ser ut som en mycket lyckad återkomst till livet utanför murarna, som man bland annat just därför följer med en isbit av oro i magen. 'Murder will out' påpekade redan gamle Geoffrey Chaucer och jag kan inte påminna mig att jag sett många filmer där en mörk och definitiv händelse tillåts ruva i det fördolda tills eftertexterna rullar. Sanningen måste konfronteras, och vi förstår direkt att kontaktpersonen Terrys välmenande tes om att den gamla Eric är död är halvtomma ord ämnade att hjälpa till med det nya livet. Och all hjälp behövs förstås, när man missat det mesta utanför murarna och måste tänka på allt: även småsaker som att inte försöka hålla öltakten med de andra när man tar en after work.
"Boy A" är en film befolkad av rätt trevliga människor. Killarna på jobbet, den där tjejen på jobbet som stöter på honom från första sekund och så Terry förstås (Peter Mullan), som vid helt fel tillfälle återstiftar bekantskapen med sin son långt efter en tuff skilsmässa. Om det inte vore för de där ack så typiska men så skickligt genomförda tillbakablickarna utströdda genom handlingen vore det förrädiskt lätt att glömma bort det där mordmolnet på horisonten, när man sveps med i en skickligt fångad utekväll eller i den snabbt uppblossande och djupt trovärdiga kärleken mellan Jack och Kelly.
Alla skådespelarna - de småkända, de okända och de en eller två kända - är mer än bara bra men största ansvaret vilar förstås på pojke A. Den yngre motsvarigheten är lite anonym och bleknar något bredvid den imponerande illvillige medbrottslingen Philip (Doherty). Andrew Garfield spelar dock den vuxne Jack på ett väldigt skickligt och ändå lite ogripbart sätt, med små oväntade inslag av Daniel Radcliffes Harry Potter. Är Jack lite dum? Eller rentav smart men av naturliga skäl tafatt. Eller beter han sig precis som en person som hela tiden försöker hålla tankarna från något som magnetiskt vill dra tankarna åt sig?
Det är inte den enda frågan filmen ställer och visst är den perfekt stoff för att locka fram debatter, men den är också en stark upplevelse som inte verbalt måste dissekeras för att ha ett värde. "Boy A", baserad på en hyllad roman av Jonathan Trigell, är rak, ganska enkel och egentligen närmast befriad från överraskningar. Det spelar dock mindre roll än att den är en både dämpad och väldigt stark film som modigt antar en svår utmaning och visar sig värdig uppgiften.
© Anders Lindahl
2009-07-25
Tack till Noble Entertainment för recensionskopia
Originaltitel: Boy A
Storbritannien, 2007
Regi: John Crowley
Med: Andrew Garfield, Peter Mullan, Siobhan Finneran, Alfie Owen, Taylor Doherty, Shaun Evans, m.fl.
Genre: Drama
Hemmabio: 2009-07-08
