Kallt byte (2006)

Redigt rekorderlig norsk sjangrefilm

3 russin

Kan inte Roar Uthaug ge våran Håfström en snabblektion i genrefilm? Jag struntar i hur mycket "1408" dragit in och hur många festivaler "Strandvaskaren" kuskat runt på, de är fortfarande krystade eller stela rysarförsök, gjort av någon som eventuellt älskar genren men som uppenbarligen inte förstått den - eller som naglats fast i marken av önskan att vara en "riktig regissör". Det är så här man gör det. Med rena, enkla bilder, skicklig användning av miljön och en total brist på pretention.

Jason i de norska fjällen, lyder receptet, när en kvintett snowboardare skippar de uppkörda turistbackarna för att i ensamt majestät glida nerför ett ensligt fjäll, långt bortom mobiltäckta vidder. En av dem bryter benet, en annan lagar det, och de tar skydd undan kyla och vind i ett övergivet hotell med dystra färgval men kvarlämnad sprit. Där givetvis någon illasinnad figur går till verket med att reducera dem på ett totalt oöverraskande men överraskande spännande vis.

Givetvis snackar vi inte Stor Film, men vi snackar envetet konsekvent spänning som faktiskt inte ens behöver närgångna makeupeffekter (utöver en ganska övertygande granskning av benpipa stickandes upp genom brusten hud) för att skapa ett stegrande obehag. Att personerna i dramat har ett uns personlighet och överlag beter sig rätt vettigt under omständigheterna är en bonus. Att de spelas med trovärdigt flämtande panik och lagom skräckslagen mimik är en annan. Att "Kallt byte" har självförtroende nog att undvika allt galnare finter utan nöjer sig med hotet och hoppet om räddning - för vissa - är en tredje. Och det finns fler. Som att de käcka referenserna till andra rysare är relativt få och diskreta (numret 237 på en rumsdörr är väl ett undantag som bekräftar regeln).

Det här är fullständigt korrekt enligt alla konventioner, aldrig någonsin låtsas Uthaug göra något annat än en helt vanlig slasher. Det är därför det funkar, det är därför man efter ett tag rentav glömmer bort att flina åt de käcka norska dialekterna.

Det finns exakt ett snedsteg. Den obligatoriska men nästan alltid felaktiga "tuffa låten" under eftertexterna. Resten är drive-in-spänning av simplaste och skönaste sort, och den senkomna förklaringen till det hela så utomordentligt regelrätt att man nästan vill applådera.

Mer än en trea går det liksom inte att ge, det är en bagatell det här som du inte kommer minnas särskilt länge. Men vad skönt det är att se en film som vet vad den vill!

© Anders Lindahl
2007-11-15


Tack till SF Video för recensionsexemplar
© 2007 Fantefilm

© 2007 Fantefilm

Originaltitel: Fritt vilt
Norge, 2006
Regi: Roar Uthaug
Med: Ingrid Bolsø Berdal, Rolf Kristian Larsen, Tomas Alf Larsen, Endre Martin Midtstigen, Viktoria Winge, Rune Melby, Erik Skjeggedal, Tonie Lunde, Hallvard Holmen

Genre: Skräck, Thriller
Hemmabio: 2007-11-07