Happy Feet (2006)
Konstig 3D-musikal med plats för dystra tolkningar
Happy Feet är en väldigt märklig film. Väldigt märklig. Det känns som ett konstigt infall som med lavinartad kraft tagit fart och resulterat i en enormt ambitiös produktion, innan någon hunnit säga "vad handlar det egentligen om?"
Och det gör kanske ingenting. Det kan ju bli roande ändå, och det är det här ganska så. Det är dessutom en ofta raffinerat komponerad musikal där klassiska låtar på "Moulin Rouge"-manér plötsligt visar sig i vad man trodde var en helt annan sorts låt, allt till skickligt 3D-animerade bilder.
"Life in the Freezer", "Blue Planet" och inte minst "March of the Penguins" har lärt oss en del om pingvinens lott - med leopardsälar som den största faran. Kejsarpingvinernas intressanta könsroller, där farsorna passar äggen under de mörka, stormiga vintermånaderna medan morsan är på shoppingtur, och de sällsamt vackra miljöerna fascinerar - men de simmande fåglarnas tillvaro känns i dokumentärsammanhang också lite dyster.
Detta har nu åtgärdats med hittills okända faktum som att pingviner är enna rackare på att sjunga, och redan som barn lär sig hitta sitt hjärtas röst. De flesta i alla fall...
Mumble (Elijah Wood), som tappats som ägg, kan istället steppa. Han steppar förvisso fantastiskt, men det är ju "inte rätt". Den perfekta pingvinflickan Gloria (Brittany Murphy) är relativt snäll mot honom, men de flesta hånar honom - när de inte är direkt arga över hur han förstör deras sångarfester med sin omusikaliska stämma. Flockens åldermän, anförda av gamle Noah, menar till och med att han kan bära skulden för fiskbristen som drabbar dem. Men är det inte i själva verket "aliens" som tar fisken, märkliga varelser med ögonen vända framåt? Som så ofta ger sig den utstötte av på en lång resa för att finna sanningen...
"Happy Feet" har en mycket konstig story, men också en del charm, bland annat hos ett gäng små "latinopingviner" som blir behövliga vänner i nöden. Robin Williams insatser är stundtals kul och några sköna repliker ekar över isflaken.
Och så är den snygg. Riktigt snygg. Bland alla berg-o-dalbaneturer och masscener finns det tablåer som är rent ut sagt konst. Det antarktiska ljuset faller över skimrande, vita bergsformationer och vansinnigt vackert vatten. 3D-animation har blivit en fullvuxen konstform och det som förundrade så i "Final Fantasy" har nu sin motsvarighet även i underliga barnfilmer.
Ett återkommande tema, utöver musik och dans, är ifrågasättandet av gamla auktoriteter. I båda pingvinlägren tyr man sig till de som säger sig veta bäst för svaren på de viktiga frågorna, men i båda fallen är förtroendet missriktat. Intressant med en barnfilm där de vuxna oftast är ute och cyklar, inklusive Mumbles pappa...
Men filmen som helhet? Jag blir inte riktigt klok på vad jag tycker om den, vilket till stor del beror på slutet. Jag frestas att påstå att de gör en riktigt vågad grej här, men tvivlar på att de skulle våga hitta på något så tokigt i en harmlös familjefilm.
Vad snackar jag om? Läs spoilern eller se filmen och dra dina egna slutsatser.
© Anders Lindahl
2007-07-08
Originaltitel: Happy Feet
Australien / USA, 2006
Regi: George Miller
Med: Engelska röster: Elijah Wood, Brittany Murphy, Hugh Jackman, Nicole Kidman, Hugo Weaving, Robin Williams
Svenska röster: Jakob Stadell, Myrra Malmberg, Sahlene, Oskar Nilsson, Erik Ahrnbom m.fl.
Genre: Animation, Barnfilm, Komedi, Musikal
Svensk biopremiär: 2006-12-08
