Spider-Man 3 (2007)
Med stor budget kommer ett stort ansvar
Sam Raimi har nu avverkat den tredje Spider-Man-rullen, med en större budget än någonsin. Själv har jag följt projektet med stort intresse men tvingas nu efter premiären helt enkelt konstatera att ”Spider-Man 3” är ett misslyckande. Och det tar emot vill jag lova.
Jag gillar fortfarande karaktärerna och jag gillar Sam Raimi och Bruce Campbell. Så klart. Vem gör inte det? Men Raimis regi känns trött i trean och kemin som tidigare fanns mellan Tobey Maguire och Kirsten Dunst är försvunnen. De verkar snarare också en aning trötta på varandra. När det sås split mellan deras karaktärer orkar jag knappt engagera mig längre. Till och med faster May har reducerats från tuff tant till en plattitydlevererande tråkkärring.
”Spider-Man 3” tar vid ungefär där tvåan slutade. Peter Parkers liv rullar på, han har Mary Jane och tänker poppa den stora frågan till henne, Spider-Man är älskad av hela New York och frid och fröjd råder. Men faror från hela fyra olika håll väntar. En argsint rymdvarelse dimper ner i en meteorit några meter från Peter Parkers moppe; en tjuv ”råkar” ramla in i en maskin för farlig partikelforskning och förvandlas till Sandman; en rivaliserande fotograf på Daily Bugle förvandlas till skurken Venom och sist men inte minst; gamle vännen Harry som rotat i farsans garderob och där hittat några riktigt stygga grejer.
Hur i hela friden ska Raimi lyckas klämma in allt detta i en film? Detta var frågan som fansen och undertecknad ställde sig innan premiären och svaret på frågan är: Han lyckades inte klämma in allt. Åtminstone inte på ett sätt som upprätthåller standarden som de två föregångarna satt upp. Det blir varken hackat eller malet. Sandman-historien hade behövt mer tid och är både ytlig och tar sig friheter med serietidningens ursprungshistoria på ett sätt som känns orättvist – lite som i Tim Burtons första ”Batman”, där Jokern av någon anledning var den som mördade Bruce Waynes föräldrar.
Eddie Brock, alias Venom, klaras också av allt för snabbt och hans resa in i galenskapen är varken trovärdigt skriven eller trovärdigt gestaltad av ”The 70´s show”-stjärnan Topher Grace. Rymdvarelsen som förvandlat honom till Venom ägnas också mystiskt lite tid. Var kommer den ifrån? Vad har den för syfte? Jag kan förstå att Raimi inte kan använda serietidningens ”Secret Wars”-förklaring till hur rymdvarelsen kom till jorden och till Peter Parker men meteoriten är en riktigt fånig lösning.
Den enda storylinjen som faktiskt funkar utan större problem och som till och med bränner till lite är uppgörelsen med Harry Osborne. En konflikt som har fått gott om tid att etableras. Ändå förekommer dumheter i treans manus. Ta till exempel Harrys butlers ”avslöjande” i Goblin-kontoret – det känns som han kanske borde ha sagt något tidigare.
Peter Parker får också stifta bekantskap med sin mörka sida, på grund av rymdvarelsen som invaderat hans kropp och förgiftat hans sinnelag. Parker blir således elak och detta illustreras genom att han får en gothrock-makeover – med ny frilla, makeup och emoattityd. Lite i stil med ”Stålmannen 3” när Stålmannen blev ond, då Richard Lester försåg Stålis med tredagarsskäggstubb och en allmän alkislook. En ond Tobey Maguire är förstås väldigt festligt men Sam Raimi har nog haft lite för roligt åt det på manusstadiet. De tokroliga scenerna när Parker gör en ”Saturday Night Fever”-pastich och käftar med sin lärare tar nämligen aldrig slut. Den komiska avlastningen (finns det något bra ord för comic relief på svenska?) i form av Bugles tidningsredaktion med J.K. Simmons och Ted Raimi går helt på tomgång och börjar mest likna en trött sitcom.
Det enda som är lika bra som i tvåan är effekterna och fightscenerna - även om tågfighten i tvåan är svår att överträffa. När en lyftkran tappar kontrollen över en maffig järnbalk hundra våningar ovan jord uppstår effektpoesi.
Sammanfattningsvis är den här filmen splittrad och ytlig på grund av allt som ska hinnas med. Den är snubblande nära en tvåa i betyg men klarar sig med nöd och näppe till en högre nivå. Som lättsam underhållning duger det men den som kommit att förvänta sig den kvalitet som ettan och tvåan bjöd på kommer att bli besviken. Jag trodde inte heller jag skulle behöva säga något i den här stilen men det gör faktiskt inget om ni missar ”Spider-Man 3”.
© Johan Hultgren
2007-05-20
Originaltitel: Spider-Man 3
USA, 2007
Regi: Sam Raimi
Med: Tobey Maguire, Kirsten Dunst, Thomas Haden Church m.fl.
Genre: Action, Sci-fi, Thriller, Äventyr
Svensk biopremiär: 2007-05-04
Hemmabio: 2007-10-24
Teman: Superhjältar
Relaterat: Spider-Man (2002) Spider-Man 2 (2004)
Relaterade artiklar
När serietidningen får liv!
Ingår i följande teman
