Dope (2015)
Knarkaffärer, bitcoins och stentvättade jeans
Med ett avslappnat men högt tempo har filmen lagt spelplanen på tjugo minuter, inklusive de viktigaste pjäserna. Nittotalsfantasten Malcolm och hans likaledes geekiga vänner Diggy och Jib har ett polerat punkband ihop och sticker ut i 2010-talets Inglewood. De beter sig "för vitt". Han suktar efter den fagra Nakia men langaren Dom, som ändå roas av smartskallen, råkar tyvärr också gilla henne. Dagen efter en fest som slutat med polisinsats och skottlossning (den sortens fest de verkligen inte brukar hamna på) har han till sin förvåning både knark och en pistol i väskan.
Allting knasar ur, till väl valda halvgamla låtar, med nutidsmarkörer som Bitcoins och "Game of Thrones". Det funkar klockrent av någon anledning. Det blir en udda blandning av speedad coming of age och komedi med ett tonfall inte olikt "En natt i New York". Saker bara händer, och han bara driver med, tills han tar kontroll över situationen på ett knappast okontroversiellt sätt.
Om "Straight Outta Compton" hade backning av Ice Cube och dr Dre så är det Pharrell Williams och Sean Combs som syns i eftertexterna här. Skillnaden är inte trivial. Det här är, trots frispråkiga inslag och möjliga amorösa äventyr som slutar med kräks istället för sex, snällare och festligare. Shameik Moore känns som en stjärna redan i sin första filmroll (och är tydligen redan "känd på Youtube") och avrundar filmen med en serie fantastiskt nittiotalsosande dance moves.
En pratglad och, för att anamma tönttemat, 'svängig' film som känns både fräsch och ovanlig. Nästan söt. Ibland allvarlig. Med en bra poäng om förväntningar och fördomar.
© Anders Lindahl
2016-04-02
Tack till Sony Pictures Home Entertainment för recensionskopia
Originaltitel: Dope
USA, 2015
Regi: Rick Famuyiwa
Med: Shameik Moore, Tony Revolori, Kiersey Clemons, Zoe Kravitz, Rakim Mayers, Blake Anderson
Genre: Drama, Komedi, Musikfilm
Hemmabio: 2016-01-18
Relaterat: Straight Outta Compton (2015)
