Kejsarens nya stil (2000)
"He's not as dead as we would have hoped"
Disneys millennieskiftesfilm har ingen koppling till sagan med nästan samma namn. Men visst är det en klassisk historia; den om den priviligierade som får lära sig något om livet av att tvingas samarbeta med en av de vanliga människor han tidigare föraktade. I det här fallet genom att han förvandlats till en lama.
I ett forntida sydamerikanskt rike lever en bortskämd ung kejsare vid namn Kuzco. Varje dag är en fest. Den store Gatsby hade avundats honom. Till huvudstaden kommer en dag den strävsamme och fyrkantige bergsbonden Pacha, kallad av denne egotrippade livsnjutare. För att, ska det visa sig, ofrivilligt bekräfta kejsaren tes om att platsen för hans familjs enkla boning vore perfekt för en kejserlig sommarstuga. Pacha och familjen kommer få maka på sig, så är det bara. Bedrövad skickas han iväg.
Den elaka trollpackan och rådgivaren Yzma får i samma veva sparken på grund av sina överdrivna maktanspråk och beslutar sig för hämnd. Givetvis, eller vad man ska säga, kommer kejsaren via en ganska hektisk händelsekedja - inklusive en magnifik middagsscen - förvandlas till en talande lama som måste förlita sig på just den undersåte han nyss tänkte göra hemlös. Sedelärande värre.
Detta är också, om du frågar mig, Disneys roligaste film någonsin. Den är faktiskt fullständigt knäpp, samtidigt som den har en bra story.
Kuzcos oförbätterlighet är underbar att beskåda. Det är lättare att uppskatta en glad och svinig karaktär än en förbittrad skurk, och det här svinet - som alltså blir ett lamadjur - är riktigt lycklig över sin bortskämda lott. Det räcker inte med en eller två läxor för att han ska se annorlunda på världen. Det krävs en lång resa, full av hysterisk, vältajmad slapstick och halsbrytande sekvenser i djungeln. Bland annat den där underbara scenen när de rygg mot rygg ska ta sig upp för en bergsklyfta.
Den elaka trollpackans mångkunnige assistent Kronk är en annan av filmens tillgångar. En osannolik och helgjuten kombination av muskelmassa och skiftande expertisområden, med anakronistisk vokabulär och klockrent minspel. När han börjar laga mat, till exempel, och går helt upp i det värv han kastats in i. En helskön karaktär.
Pacha själv är sympatisk men inte dum, med två skrikiga och ganska trovärdiga barn och en beslutsam fru på väg att leverera ett till. Gravida disneykaraktärer hör knappast till vanligheten, men så är det här knappast en helt vanlig disneyfilm.
Det berättas med en blandning av subtila miner och groteska grimaser, gälla skrik och rappt mumlade repliker, till glättig storbandsjazz men praktiskt taget utan sångnummer. Och med bra karaktärer som trots allt engagerar mitt i det spattiga. Vad gäller dubbningen ger svenskarna (bland andra Figge Norling och Allan Svensson) faktiskt de engelska originalen (David Spade och John Goodman, med flera) en seriös match. Visuellt är det kantigt och överdrivet. Dialogen är alltid bra, ibland lysande. Det känns som en föregångare till "Phineas och Ferb".
Å ena sidan känns det lite konstigt att ranka den här absurda berg-o-dalbanan bland mästerverken, men det är lika svårt att peka ut något enda ställe där filmen inte levererar exakt vad de tänkt sig. Jag brukar som sagt säga att det här är Disneys roligaste film. Frågan jag ställer mig vid senaste titten är om det till och med är en av deras bästa, alla kategorier. Mitt svar är ja.
© Anders Lindahl
2014-06-08
Tack till Disney för recensionsexemplar
Originaltitel: The Emperor's New Groove
USA, 2000
Regi: Mark Dindal
Genre: Animation, Äventyr, Barnfilm, Komedi
Hemmabio: 2014-03-26
Teman: Disney
Ingår i följande teman
