Blödaren (1983)
Får 80-talet att verka smaklöst
När filmen "Blödaren" släpps på DVD efter 22 års tystnad marknadsförs den som "Sveriges första kultrysare". När något uttryckligen sägs vara kult kan man ge sig den på att det inte alls är det och det är tillrådligt att hålla sig borta från slikt. Om inte det skulle räcka finns det så många andra skäl att hålla sig bort från just "Blödaren".
Detta händer: Ett gäng Stockholmsbrudar hamnar vid ett öde brukssamhälle utanför Mullsjö och dödas en efter en av en mentalsjuk man med barnvagn. Det, mina vänner, är alles was ist.
En bonuspoäng är dock att tjejerna vid försvinnandet var iklädda det senaste modet anno 1983 och detta, och det allena, är det som gör att man kan få någon som helst behållning av filmen.
Hans Hatwig var vid tiden chefredaktör för tidningen Okej. Han blev sugen på att göra film och kontaktade därför några personer som han träffat genom tidningen för att se om de var sugna på att vara med. Dessa var tjejbandet Revanch, som vi alla minns eller hur?, och Åke Eriksson från Attack, fortfarande kända för karaokeklassikern "Ooa hela natten". Filmen spelades in med en videokamera under någon vecka i de småländska skogarna och resultatet ser ut som något som högstadiebarn idag gör på klassen i mediateknik, förutom att deras verk har högre teknisk kvalitet. Videotekniken var ju ändå i sin linda 1983.
Ljudspåret är inte heller särskilt underhållande. Det växlar mellan basgången badoomk, badoomk, badoomk och öronskärande Psychotoner iiih-iiih-iiih. Brudarna låter "Aauuh, neeej!" förutom en av dem som låter "katchink, katchink" eftersom hennes stövlar har inbyggda tamburiner modet till ära. Blödaren låter "uhg-uh, ååååka vaaaagn". För en kort stund låter Lill-Babs "Är du kääär i mig ännu Clas-Göran?" och tjejbandet Rock Cats låter förfärligt.
Hursomhelst, i ett anfall av journalistisk integritet använde sedan Hatwig tidningen Okej för att sprida rykten om att Gene Simmons från Kiss spelade huvudrollen i filmen och fick på så sätt upp ett rätt stort intresse för den. Hur många som såg den, och vad de tyckte, har jag inte en susning om förstås. Jag var ändå bara 8 år när den kom och kan bara bedöma filmens förtjänster anno 2005 och dessa äro knappast legio.
Jag har sett en hel del skräp och har svårt att hitta nöje i dålig film. "Blödaren" är usel från början till slut, både som helhet och i detaljerna. I extramaterialets nutida intervjuer avslöjas att det aldrig fanns något manus till filmen vilket förklarar rätt bra varför det heller inte finns någon röd tråd, poäng eller mening med filmen. Den består nästan uteslutande av repetitiva scener där en tjej ensam går iväg, hittar ett skumt hus, anfalls av Blödaren, skriker lite och slutligen tas av daga. Inte ens denna scen görs bra, trots alla upprepningar av den. Det enda som framkallar någon typ av nöje i filmen är, som jag redan nämnt, det ytterst tidstypiska modet. Men detta håller knappast i 88 minuter och det är lätt att sträcka sig efter snabbspolningsknappen för att klara sig igenom eländet. För en riktig retrokick är det klokare att leta igenom gömmorna efter eventuella nummer av just Okej från flydda dagar.
Om "Blödaren" verkligen är "Sverige första Kultrysare" kan man, om man är optimistisk, säga att alla måste börja någonstans och att det bara kunde bli bättre. Undvik "Blödaren" på samma sätt som du undviker axelvaddar, randiga skipants och touperade luggar.
Trivia: Hans Hatwig skulle 1986 komma att regissera Bert Karlsson-filmen "Gröna gubbar från Yr". Ingen annan medverkande jobbade, enligt IMDB, med film igen. Det är inte utan att man förstår dem.
© Andreas Hallgren2005-11-13
Tack till Atlantic Film för recensionskopia
DVD / Blu-ray
I extramaterialet hittar vi poänglösa bortklippta scener och, mer intressant, nutida intervjuer med de inblandade tagna i samband med någon fest inför lanseringen av filmen på DVD. Det är skönt att se hur personerna i filmen ser ut idag och att man därmed kan konstatera att ingenting varar för evigt, inte ens åttiotalet.