The Omega Man (1971)

Kultigt om världens ensammaste man

3 russin

Här har vi en av världens coolaste filminledningar. Charlton Heston bilar omkring i en totalt folktom stad. Lite relaxmusik i bilstereon, solglasögon på. En rörelse i ögonvrån, och Charlton snor åt sig kulsprutan och öppnar eld mot en silhuett i ett fönster.

Ensam kvar i världen är ett inte helt ovanligt tema, med filmer som "Den tysta jorden" eller Twilight Zone-avsnitt som "Time Enough at Last" som andra exempel. Det finns något både fruktansvärt och ganska mysigt i tanken på en värld där alla regler, kostnader och byråkratiska problem försvunnit tillsammans med resten av mänskligheten.

Robert Neville (Heston) är en av de karaktärer som hamnat i ungefärligen denna bisarra situation, av skäl som gradvis framgår. Han har inte förlorat sin livsvilja eller sitt sinne för humor, som gör sig påmint i hans samtal med sig själv. Sitt behov av mänskligt sällskap tillgodoser han så gott han kan genom att besöka lokala bion och dra igång Woodstock-dokumentären för kanske hundrade gången.

Helt ensam är Neville dock inte, men de enda andra människor han känner till skyr ljuset, har albinovita ögon och är helt inställda på att döda honom. De få överlevande offren för den biologiska krigföring som utgjort sluttampen på en apokalyptisk kraftmätning mellan, hör och häpna, Sovjet och Kina, har slutit sig samman i en "Familj" med klart ludditiska tendenser. Den enda felande länken i den nya världsordning som de skapat är Neville, som både är fullt frisk och nyttjar den teknologi de ser som roten till allt ont. Helt fel har de väl inte, men att samexistera i frid och fröjd är för dem helt otänkbart, så stackars Neville kan inte annat än försvara sig med våld, hur mycket läkare han än var en gång i tiden.

Dagen är Nevilles tid. "Familjen" gömmer sig någonstans undan det bländande och plågsamma solljuset, och Neville letar febrilt efter dem eller bunkrar upp med varor i något öde varuhus. På natten förskansar han sig i sin gamla lägenhet, dricker whisky och spelar schack mot en byst av Julius Caesar när han inte försvarar sig mot deras primitiva anfall.

Detta är nog så intressant, men kan ju inte pågå i evighet om det ska bli någon riktig film av det hela. Allting förändras under en shoppingtripp. Vad som verkar vara en helt vanlig människa avbryter Nevilles kärleksfyllda trevanden mot en skyltdocka, och så tar handlingen en ny vändning.

"The Omega Man" (ibland här känd som "Den siste mannen") har den konstiga musiken, det där smutsiga, cyniska allvaret och de småfilosofiska tendenserna som kännetecknar mycket av 70-talets sci-fi och skräck. Ett hellyckligt slut ska man inte räkna med, men kanske lite hopp. Jag är väldigt svag för den här eran inom science fiction, och därmed kanske mer tolerant mot de fåniga bitar som förvisso också finns här.

Vida fågelperspektivsvyer över öde storstadsgator hjälper en att köpa konceptet och skapar en härligt dyster stämning - om man inte bestämmer sig för att hektiskt genomsöka varje bildruta efter livstecken som inte ska finnas där. Heston, som redan prövat på rollen som Enda Normala Människan i "Apornas planet" några år tidigare, spelar med en pondus som gör ödsligheten mer intressant än trist. Anthony Zerbe (senast sedd i de två sista Matrix-filmerna) ger sin klanledare Matthias så mycket trovärdighet som storyn tillåter, och blir betydligt mer än en skrikande galning. Storyn, slutligen, (inspirerad av Mathesons klassiska skräckberättelse "I Am Legend") håller rätt bra om man inte prompt kräver realism. Tre starka russin är väl det minsta jag kan ge, tillsammans med ett "jag gillar verkligen den här filmen". Det här är kanske inte det allra bästa exemplet på 70-tals-scifi, men det är helt klart ett av de kultigaste.

© Anders Lindahl
2004-07-17

Originaltitel: The Omega Man
USA, 1971
Regi: Boris Sagal
Med: Charlton Heston, Anthony Zerbe, Rosalind Cash, Paul Koslo, Eric Laneuville, Lincoln Kilpatrick

Genre: Sci-fi, Skräck
Teman: Laglös värld efter katastrof

Relaterat: I am Legend (2007) The Last Man on Earth (1964)


Ingår i följande teman


Laglös värld efter katastrof





     

Dela |