Gunpowder Milkshake (2021)
Skjutglada stjärnor i brutal bagatell
Jomen, med den laguppställningen kan man väl ta sig igenom två timmar oavsett manus, eller? Headey, Gugino, Giamatti, Yeoh… Jo, inte att förglömma; Dagmer Cleftjaw från ”Game of Thrones”; han som bryskt och handgripligt avbröt Theon Greyjoy mitt i ett brandtal till de belägrade trupperna, i tron att han sedan skulle få åka hem till Järnöarna efter att ha lämnat över sin uppstudsige överordnade till en viss Ramsay Snow. Fåfäng förhoppning, med facit i hand.
”Gunpowder Milkshake” är en actionpackad historia med valda delar lätta blinkningar åt sofistikerade sextiotalsspionhistorier, men mest av allt ”John Wick”. Ta premissen där professionella mördarligor har sina speciella hederskoder och överenskommelser, överkvalificerade städare som eliminerar problem, men där någon ibland går över en gräns och gör sig omöjlig. Ingen liten hund inblandad här, vad jag kan komma ihåg. Men jag kan ha glömt bort det i hastigheten.
Även en förhärdad yrkesmörderskas hjärta kan dock smälta när barn är inblandade. Och det är det som gör att en ung hitwoman (Karen Gillan) bryter mot koderna. Hon har i princip tagit över jobbet från sin mamma som varit försvunnen i 15 år efter att själv ha gjort något hon inte borde, enligt samma regelbok. Generna går igen? Men vad gör väl det när man kan vända sig till ett ovanligt välutrustat bibliotek, eller slåss på liv och död i ett specialutformat sjukhus i en batalj där alla är tillfälligt funktionsvarierade av olika orsaker redan i förväg. En av filmens höjdpunkter för övrigt.
Den obekväma förebråelsedimensionen mellan ung vuxen dotter och frånvarande förälder klaras väl av lite mer övertygande än i ”Army of the Dead”, men det är i och för sig en låg ribba. Det skadar inte att man har Lena Headey (som sagt, filmen har sina synliga ”GoT”-kopplingar) i stället för Dave Bautista i den kapaciteten. Våldsbaletten växlar mellan det repetitiva och det faktiskt ganska fyndiga. Vad mer kan utvecklas i den här genren egentligen? Så mycket mer våldsamt kan man inte göra någonting längre, egentligen. Men de försöker, i en film som inte direkt lämpar sig för att tas på blodigt allvar eller nagelfaras alltför noggrant ur trovärdighetssynpunkt.
Första timmen kretsar till största delen kring Karen Gillans karaktär Sam, som jobbat sig in på en bana hennes mamma egentligen inte hade önskat för henne. Sam får betänkligheter när en åtta år (ursäkta, åtta år och tre fjärdedelar) gammal flicka hamnar i hetluften. Tungviktarna, eller det riktiga stjärngalleriet, kommer in på allvar först under andra halvan i en rulle som med sina knappa två timmar kvalificerar sig i kategorin ’en av de där som borde ha kortats en aning’. Carla Gugino och framförallt Lena Headey får ut ganska mycket av sina på papperet underutvecklade karaktärer, medan Angela Bassett har svårare att skaka liv i en sammanbiten men fullt stridsduglig matrona utan riktiga repliker att hugga tag i. Allt som allt, det är vad det är. En brutal bagatell. Men jag har sett sämre brutala bagateller.
© Johan Lindahl
2021-08-08
Originaltitel: Gunpowder Milkshake
Frankrike/Tyskland/USA, 2021
Regi: Navot Papushado
Med: Karen Gillan, Lena Headey, Carla Gugino, Michelle Yeoh, Joanna Bobin, Paul Giamatti, Angela Bassett, Adam Nagaitis, Ralph Ineson, Michael Smiley, Chloe Coleman, Mai Duong Kieu
Genre: Action, Thriller
Svensk biopremiär: 2021-07-14
Hemmabio: 2021-10-18
Teman: Originalproduktion från Netflix
Ingår i följande teman
